9. Diffusor/reaktor

Sist men inte minst behövs det en mojäng som löser upp gasen i vattnet. I princip så handlar det om att hålla kvar gasen så länge som möjligt i vattnet så att den hinner lösa sig maximalt. Ju längre gasbubblorna är i kontakt med vattnet, desto mer hinner den lösa sig. Det finns en hel uppsjö av olika varianter för maximal effektivitet. Nuförtiden så använder man sig oftast av Diffusor eller atomizer men det finns även andra sätt.

Diffusor

Google bildsök visar olika varianter av diffusorer.

Diffusorn fungerar ungefär som en syresten. Den fördelar gasen till små små bubblor som sedan yr runt i akvariet och under tiden löser sig i vattnet. Det finns lite olika utföranden av denna också, men de har alla en gemensam nämnare som är ett keramikmembran. Det är viktigt att keramikmembranet hålls rent så att gasen kan passera genom de väldigt små hålen. Blir den smutsig eller algangripen täpps de igen och bubblorna blir större och stiger fort mot ytan. Du rengör den lättast genom att bada den i klorinvatten. Jag har tagit en tom glasburk som jag blandat 1 del klorin med 2 delar vatten i (du kan spara blandningen och använda den många gånger innan du måste byta). Plocka bort membranet om det är en diffusor som tillåter detta, de vanligaste är gjorda i glas och då får du doppa hela diffusorn i lösningen. Ett litet tips är att koppla en bit slang och en 5ml-spruta i änden på den. När du trycker på sprutan skapar du ett övertryck i diffen vilket gör att du slipper få i onödig klorinblandning i diffusorn. Låt den ligga tills den är skinande ren igen, det brukar ta mellan en timma och tre timmar. Sen sköljer du noggrant diffusorn i rinnande vatten tills den är ren från klorinet.

Storleken på diffusorn är viktig. Det är framför allt viktigt att man inte har en för stor diffusor. Då byggs inte trycket upp tillräckligt i diffusorn och bubblorna blir inte så finna som man önskar. Det är här också ganska svårt att ge en exakt storlek, men utifrån mina erfarenheter skulle jag kunna ge dessa ungefärliga storleksangivelser.

Storlek på diffusor                     Storlek på akvarium

1cm                                                  Upp till 50 liter

2cm                                                  50-150 liter

3cm                                                  100-300 liter

4cm                                                  250-500 liter

5cm                                                  450-700 liter

Har man större akvarium så får man ett bättre resultat med flera diffusorer eller med en annan lösning som reaktor etc.

Atomizer.

En atomizer fungerar på samma sätt som en diffusor men i stället för att ha den i karet så kopplar man den på returslangen från pumpen. Den ger en mycket bra lösning på gasen men orsakar en lätt dimma i karet som jag uppfattar som störigt. Se filmen nedan från en av tvillingburkarna, med atomizer. Man ser tydligt hur det sprutar ut små bubblor ut utblåset som skapar en lätt dimma. Effektivt, men inte så snyggt.

Reaktor motordriven.

Den motordrivna reaktorn löser koldioxiden mycket effektivt. Det finns många olika utföranden men de fungerar mer eller mindre på samma sätt. Bubblan släpps i en behållare fylld med luftigt filtermedia och vill av naturen stiga mot ytan. För att motverka bubblans stigande har man en pump eller ett flöde av vatten som trycker ner den igen. Bubblan yr omkring eller fastnar i rektorns kammare tills att den är helt upplöst och följer med vattnet ut i nedkant. Dessa är mycket effektiva och rekommenderas till större burkar. Till mindre kar kan dessa nästan bli för bra och lösa för mycket gas istället.

Den motordrivna reaktorn är kanske den mest effektiva varianten för att lösa koldioxiden i akvariet. Men det är därför inte den bästa, i alla fall inte enligt mig.

Ju mer gas som löser sig i vattnet, desto svårare blir det för gasen att lösa sig ytterligare. Tillslut mättar man nästan vattnet med koldioxid med denna variant. Tar du något av de andra alternativen för att lösa gasen så kommer bubblan bara vandra upp till ytan och försvinna från akvariet medans den i denna rektorn stannar kvar tills den är 100% löst. Det är alltså lättare att få för höga och skadliga nivåer med detta alternativ.

Trapp/vandringsreaktor.

Denna variant är vanlig till jäst-koldioxid och fungerar ganska bra till mindre akvarium. Bubblan hålls kvar i vattnet av att dess väg till toppen förhalas av en spiralbana eller sicksack trappa. Man ser tydligt på bubblan att den minskar i storlek allteftersom den löser sig och vandrar mot ytan. Ju längre spiralen/trappan är desto längre hålls bubblan i kontakt med akvarievattnet. Man kan på så sätt justera hur mycket av gasen som ska lösas och därför är denna metoden lämplig till jästvarianten då det inte går att styra flödet av gas från jäsprocessen.

Vill ni se alla inlägg i denna serien? Följ länken:

/category/koldioxid/