6. Slang

Slangen som vanligen används till koldioxid har dimensionen 4mm invändigt och 6mm utvändigt. Det är samma dimension som slangar till de luftpumpar man har till akvarium. Men, när den ska brukas till koldioxid behöver det vara en speciell slang avsedd för koldioxid. Använder man slang avsedd för luft så blir mjuk av koldioxiden som är en väldigt sur (lågt pH) gas. Den löser så småningom upp materialet i luftslangen och förstör den. Använd därför endast slang som är avsedd för koldioxid.

Vill ni se alla inlägg i denna serien? Följ länken:

/category/koldioxid/

5 pH-controller

Eftersom koldioxid är surt sänks vattnets pH när man tillför det i akvariet. Detta kan man använda till hjälp för att dosera koldioxiden. En pH-controller (5) håller ständigt koll på pH-värdet och doserar ut koldioxid utifrån önskat pH-värde. Vilket ger jämna och fina koldioxidnivåer. När det valda pHt uppnåtts stryper den tillförseln av gas tills dess att pHt stigit igen. Sen öppnar den igen osv.

PH-controllern kopplas till magnetventilen (4) och ”talar om” för den när den ska strypa respektive släppa fram gasen. Om man inte har en controller så brukar man ha magnetventilen kopplad till en timer som släpper fram gasen under de timmar akvariet är tänt. Och stänger när belysningen slocknat.

Controllern har en så kallad ”probe” som är själva sensorn som mäter av vattnet, denna ser ut som en tuschpenna och sitter vid vattenytan i akvariet. Då proben är väldigt känslig ska den behandlas varsamt och hållas ren från alger och smuts. Försök att sätta den där vattnet har en jämn cirkulation och försök att inte ha den rätt under belysningen. (Ett tips är att använda en upp och nedvänd gammal svart filmburk (eller liknande) med ett hål i botten. Montera den på proben så att den skuggar toppen på proben där pulpan som mäter vattnet sitter. På så sätt undviker du algtillväxt som kan rubba mätningarna.)

Att ha en controller har både fördelar och nackdelar. Fördelen är att den håller ett jämt pH, och halt koldioxid i vattnet oavsett hur mycket som förbrukas, försvinner eller behövs. Går det åt mer så doserar den mer. Detta är en framförallt en fördel i de akvarier där man har Diskus eller andra fiskar som går för lek och som föredrar surt (under pH 7) vatten. Men även en del växter kräver jämna nivåer som kan vara lite klurigt om man inte har kontroller.

Nackdelen med pH-controller är att den måste kalibreras ganska ofta för att visa rätt värden. Hela tiden sker det ändringar mm i vattnet som påverkar den känsliga probens förmåga att läsa av vattnet. Därför kalibrerar man den med jämna mellanrum, för att inte hamna fel.

En annan nackdel, som är huvudsaken till varför jag har valt att inte ha controller är att man lätt stirrar sig blind på displayen som visar det aktuella pHt i vattnet. Det blir lätt att man är där och skruvar och ändrar så fort den inte visar EXAKT det värde man angett… Detta slutar i att man själv skapar ojämna nivåer som ställer till med problem, när man kanske ifrån början inte hade nått problem alls.

Det är alltså bättre, att i alla fall till en början köra utan controller enligt mig. Då lär man sig mer hur växterna mm reagerar på gasen och man får tillslut en fingerkänsla. Den kommer inte när man litar på att en maskin ska göra jobbet åt en.

Det finns naturligtvis massor av olika märken och utföranden av controllrar. Det enda jag har att säga om valet är att man ska köpa en som har en kvalitetsprobe. De billigare har oftast ganska dåliga probar som ger dåligt resultat. Dessa går iof att byta ut men en bra probe kostar oftast lika mycket löst som hela controllern.

Bilden visar en pH-controller som jag använde för ett par år sedan. Tillverkare Tunze. För mer bilder  följ länken. Google bildsök

Vill ni se alla inlägg i denna serien? Följ länken:

/category/koldioxid/