Nedräkningen har börjat… #AE
Lämna ett svar
Kategoriarkiv: Förstå växterna
Förstå växterna -olika ljuskällor
Olika ljuskällor
Som ni alla säkert vet finns det olika sorters ljuskällor. De gamla ineffektiva glödlamporna används nästan inte alls till akvarium längre utan har bytts ut mot mer energieffektiva alternativ. Det är fortfarande lysrör som är de vanligaste ljuskällorna men LED-tekniken har börjat etablera sig på allvar och snart har de nog tagit över.
Lysrör
T5 rör är tunnare vilket gör att det ryms fler på bredd. Sitter de för tätt som på denna ”kinaramp” så kan vitsen försvinna. På denna armatur skulle man nog tjäna på att ha lite mer rum mellan rören och få plats med kupade reflektorer.
I akvariesammanhang pratas det vanligtvis om två sorters lysrör. T8 och T5. T8 är ”de vanliga”, tjockare rören och är en relativt billig och bra lösning. T5-rören är de lite smalare rören och har blivit allt vanligare och numera standard på många akvariepaket. De är effektivare än de äldre T8-rören och håller dessutom effekten längre. Trots att de är smalare får man ut mer watt per cm och de har även ett högre PUR värde, dvs. högre tillväxt per watt (se förra inlägget i denna serie för närmare förklaring) . Att de är smalare gör också, i samband med reflektor att de får en mindre ”skugga” vilket ökar ljusmängden ännu mer. Förutom effektökningen så brukar man säga att T5 ungefär ger 50% bättre effekt än T8.
Dessutom så har T5 ett högre tryck av gas (mer gas) än T8 och räcker därför minst den dubbla tiden mot T8. Allt tillsammans så är alltså T5 ett bättre val än T8. Men, T5 är något dyrare vid inköpstillfället och därför tvekar många.
Samma armatur som ovan. 8x39w.
Mycket viktigt i samband med lysrör är också att nämna reflektorer som finns till såväl T5-rör som T8-rör. En reflektor gör att belysningen istället för att spridas ut riktas ner mot vattnet och växterna får på så sätt mer ljus. Hur mycket mer ljust som kommer ner till växterna varierar mellan 100 till 300% beroende av bland annat reflektorernas konstruktion. De reflektorer som anses vara effektivast är de som har formen av ”måsvingar”, men oavsett vilken reflektor man väljer så dubblas minst ljusstyrkan i akvariet utan att energiförbrukningen ökar. ”Win win” kan man säga =).
Kompaktlysrör och energisparlampor
Kompaktlysrör. Oftast används de till nanoakvarium med behov av mycket ljus. Här är ett saltnano som jag hade för många år sedan.
Kompaktlysrör kallas de lysrörs-lampor som ofta sitter som standard i nanoakvarium och mindre kar. Det är ett böjt lysrör med en stickkontaktsliknande sockel. Dessa levererar ungefär samma värden som T5-rören och är en mycket bra ljuskälla. De vanligaste storlekarna är 5,7,9,11 och 18 watt men det finns även längre med högre watt.
Kompaktlysrör och energisparlampor är lämpliga för mindre akvarium och ger ett mycket bra ljus!
Energisparlampor är inte heller så dumma. De fungerar på liknande sätt som lysrör där det är en gas som brinner och på så sätt ger ljus. Fördelen med dessa är att det lätt går att ersätta de vanliga glödlamporna då det finns olika socklar som passar de flesta vanliga armaturer. Om man har en armatur med vanlig skruvsockel är det mycket bättre att använda energisparlampor än vanliga glödlampor. Försök att hitta lampor som ligger runt 6-8.000K och var inte blyg med watten. Naturligtvis är det att föredra en lampa som är avsedd för akvarium.
Metallhalogen
Metallhalogen (MH) eller HQI är ganska vanliga till saltvattensakvarium men förekommer också till sötvatten, då främst i växtakvarium.
Dessa lampor är ganska dyra att köpa och de har en ganska stor energiförlust i värme och kan nog idag räknas till något som är old school. Bortsett från detta så är det en effektiv ljuskälla och många lampor ligger högt i PUR-värde. En av de bästa ljuskällorna man kan få till akvarieväxter. Men kanske ett något sämre alternativ om man tittar i plånboken. MH är ganska dyra att köpa in och de förbrukar mycket el. Med MH får man även en glimmereffekt på botten som många tycker är snyggt och ger extra liv till akvariet.
375 liter. En Iwagumi med stora ”svenska” stenar och nyplanterad Elatine triandra som bottentäckare.
LED
Eheim´s Powerled är en av de bättre LEDsen på marknaden. Här har jag kopplat ihop 8st för att ge en lagom mängd ljus till min ena tvillingburk.
LED-armaturer är det senaste inom belysning och har även funnit sin väg in i akvarievärlden. Det är några år sedan de började dyka upp för akvarium och har fram tills den senaste generationen armaturer varit ganska dåliga, dyra och bara fungerat till nanoakvarium eller lägre kar. Men utvecklingen går framåt och nu börjar LED-armaturerna leverera riktigt bra ljus till en hyffsad peng. De må verka dyra vid själva inköpstillfället men är mycket mer energieffektiva än andra ljuskällor. Och de har oftast en brinntid på många år som gör att du inte behöver byta så ofta. Det finns även billigare ”Kina-varianter” men de är av dålig kvalitet och jag skulle starkt avråda från dessa.
Min senaste scape dag 1. Armaturen är Econluxs Sunstrip 70. En av de bästa ljusen för växtakvarium på den svenska marknaden. Snart kommer det även en kontrollenhet till dem så man kan styra både intensistet och färg etc.
En annan fördel med LED-armaturer är att många går att styra med någon typ av kontrollerenhet. Inte bara timer och dimmer utan även färgtemperatur etc. Du kan alltså ställa armaturen att sakta öka på belysningen med en varm ton på morgonen och avsluta med ett kallt blått månljus när kvällen kommer. Med energisnålt ljus och lång brinntid är den oslagbar och inom en snar framtid är den det självklara valet till akvarium. Även LED ger en glimmereffekt som metallhalogen.
Förstå växterna – Ljus
LED-armaturer från TMC i närmaste burken och klassiska, fantastiska, bästa Philips Aquarelle T8 i den bortre.
Nu har vi kommit in på en viktig bit vad det gäller växter och alger. Jag kommer i detta inlägg förklara grunderna och de viktigaste sakerna att tänka på när det gäller val av ljus till ditt akvarium.
Detta kan bli ganska komplicerat men Jag ska försöka vara väldigt pedagogisk, jag tror att jag kan ha användning för detta inlägget i många diskussioner i forum i framtiden och vill kunna länka till det.
Det är först mycket viktigt att förstå att ljuset i akvariet är inte bara är till för att lysa upp och göra det fint. Det är är också den viktigaste biten för att växterna ska kunna driva fotosyntes och växa, och i hanteringen av alger. Det är därför av stor vikt att inte bara du trivs med ljuset utan att också växterna gör det. Det spelar ingen roll hur bra näringsnivåer du har, hur ofta du byter vatten eller vad du har för bottenmaterial om du inte har ett ljus som växterna kan ta användning av.
Bygghalogen är ett praktexempel på vad som kan anses som helt värdelös belysning till akvarium. Om man inte ska fota, då ger de ett mycket fint ljus vill jag lova.
Hur mycket ljus eller hur lång belysningstid du har är naturligtvis viktigt men viktigast är vad för slags ljus du har. Att använda en bygghalogen på 1000w över akvariet kan ju verka som en god ide till en början. Men då ljuset den ger är näst intill oanvändbart för växterna är det inte ett bra alternativ alls. Mycket och dåligt ljus är absolut den sämsta kombinationen. Då är det mycket bättre att ha lite mindre ljus, men en bra ljuskälla.
Tänk också på att det är ljuset som styr mängden näring och CO2 som ska doseras. Ju mer ljus, desto mer av de andra också.
Ljuskällor som är avsedda för akvarium innehåller en speciell sammansättning av ljus som gynnar fotosyntesen. Till skillnad från detta är ”vanliga” ljuskällors uppgift oftast bara att lysa upp en miljö för det mänskliga ögat med så låg strömförbrukning som möjligt. Det är alltså inte alls säkert att växterna trivs bara för att det ser ut som en stark och bra ljuskälla i dina ögon.
Det är också delvis detta som gör att ett lysrör i akvarieaffären kostar mer än ”vanligt” lysrör på ex. en byggmarknad.
PUR- Utan att gå för djupt på detta vill vi ändå nämna värdet PUR (Photosynthetically Usable Radiation). PUR talar om hur bra växten kan tillgodogöra sig ljuset och är därmed en viktig bokstavskombination när det gäller växter och ljus. Man kan på ett enkelt sätt säga att det mäter fotosyntes. Ljus avsett för akvarium har generellt ett högre PUR-värde än ”vanliga” ljuskällor. Men det är också just den delen av ljuset som brinner slut först i exempelvis ett lysrör. PUR-värdet minskar alltså med tiden. Det betyder att ljuskällan kan räknas som förbrukat till akvariet även om det fortfarande lyser. Detta är många oftast omedvetna om och gamla lysrör är ofta en vanlig orsak till att alger tar över. Se till att följa rekommendationerna för hur ofta man ska byta ljuskälla och se till att även glimtändaren byts om det är en armatur som har sådana. Man kan enkelt hålla reda på när de byttes senast genom att märka dem med datum då de byttes ut.
Många lysrör levereras med små klisterlappar som man kan använda för att komma ihåg när man bytte röret. Gör de inte det så går det ju lika bra att skriva med märkpenna på röret, eller sätta en liten tejp vid sidan om.
Vanliga lysrör till exempel skall bytas ut efter ca ett år, då har den gasen som ger det ”bra” ljuset brunnit slut. De så kallade Tri-fosfor rören håller något längre (Aquarelle, Sylvania mm). T5 rör håller ca den dubbla tiden jämfört med de vanliga T8 rören. Kompaktlysrör och energisparlampor ska också bytas med ca 1-2 års intervall. LED-belysningar anger oftast hur många brinntimmar de har. Metallhalogenlampor brukar man räkna med att de räcker ca 2 år till sötvattensakvarium
Kelvin hit, lumens dit, PUR, PAR, LUX osv. Ljusfrågan går snabbt in i en teknisk diskussion om olika värden som kan visa sig vara sämre eller bättre. Väldigt ofta när det snackas om dessa siffror brukar ”folk” tro att de är duktigare än vad de i verkligheten är. Att droppa tusendelar hit å dit tyder inte på något annat än att man vill framstå som kunnig. Sanningen är att även jag har dålig koll på de olika värdena och vad de gör för skillnad. Men jag kan säga att det är stört omöjligt att säga att en ljuskälla är bra eller dålig bara utifrån vissa siffror. Lyssna därför på de som provat olika ljuskällor och kan tala om vad som faktiskt fungerade mer än de som säger att du ska ha 6000 kelvin.
Mycket snack och liten… Kör på det som folk vet funkar istället för att kolla efter ett speciellt Kelvin, lumen eller annat. Här en av mina första armaturer. Först var det ett lysrör, sen två, sen fyra, slutligen fullt och åtta!
Färgtemperatur
Med detta sagt så ska jag ändå ta upp begreppet Kelvin som ofta kommer på tal när man snackar akvarieljus och kan vara bra att förstå.
Färgtemperaturen mäts i en enhet som heter Kelvin (K). En het sommardag levererar solen ca 6.000K och det kallar vi i vardagsord för kallvitt. Lägre Kelvin ger en mer varmare ton och högre Kelvin en kallare. Notera att detta inte anger vilken färg ljuset är, utan vilken färgtemperatur. Det innebär visserligen att ljus med riktigt högt kelvin är blå och lägre åt det gulare hållet. Men det betyder inte att två olika ljuskällor med samma kelvin ger samma färg. För ett växtakvarium rekommenderas ofta en belysning kring 6.000K men många föredrar mellan 8.000 och 10.000K. Allt över 10.000K blir väldigt blått och används främst till saltvatten.
(De två sista siffrorna på lysrörets beteckning talar om kelvin. T.ex. så innebär beteckningen TLD 15W/890 på ett lysrör att det är på 9.000K och den första siffran säger att röret har en färgåtergivning som är minst 80 Ra. Ra är en skala från 0-100 som anger färgåtergivningen på röret. 100 = perfekt färgåtergivning, 80 = bra, under 80 = mindre bra.)
Växterna klarar maximalt av att driva fotosyntes i ca 12 timmar. Därför bör aldrig belysningstiden överstiga 12 timmar då detta bara gynnar algerna.
Algerna däremot har nämligen förmågan att ta tillvara på ljuset dygnet runt om det finns möjligheter till det. Växterna är till skillnad från sina ”släktingar” algerna också ganska kräsna. Detta gäller även för ljuset och växterna behöver ett bra starkt ljus för att kunna kicka igång sin fotosyntes.
Läs mer om alger HÄR!
Man ska därför aldrig kompensera ljuskvalitet med kvantitet, då kommer garanterat algproblem som ett ”brev på posten”.
För att kunna kontrollera ljustiden rekommenderas en timer. Då vet man med säkerhet att akvariet får ljus samma tid varje dag. En halvtimma för mycket kan vara den tiden som får ”bägaren att rinna över” och det lilla som skiljer ett algfritt akvarium från algblomning.
Det är lagom att börja med ca 10 timmars belysning till ett vanligt akvarium och ett växtakvarium med mycket ljus något kortare, säg 8 timmar. Sen kan man lätt justera tiden om man ser att det inte dyker upp onormalt med alger.
Det är bättre med ett svagare, bättre ljus än ett starkt dåligt ljus. Och det är samtidigt bättre med ett starkt ljus en kortare tid än ett svagt ljus en längre tid. Men allra bäst med ett bra ljus, lagom starkt en lagom lång tid!
Nästa gång ska jag ta lite mer om de olika ljuskällorna som finns.
Förstå växterna – Plantera & Ansa
Planterar du och ansar dina växter rätt så kan du forma fantastiska undervattensvärldar.
Det är viktigt att man hanterar och planterar växterna på rätt sätt för att de ska må bra. Det är även viktigt hur man håller efter dem sedan, beroende på hur de ansas kan man styra hur de växer och hur de kommer att se ut. Precis som häcken ute i trädgården behöver akvarieväxter trimmas för att hållas snygga och täta.
Förberedelser
Skölj av alla växter noggrant, låt de eventuellt ligga i vattenbad några dygn vid hållning av räkor. De kan ha kvar bekämpningsmedel mot ohyra på bladen, något som de flesta fiskar inte tar skada av men som kan vara förödande för räkor. Om växten har ett stort rotsystem utanpå krukan klipps detta bort.
Ta bort krukan och stenullen innan du planterar. Växten på bilden är en Eriocaulon cinereum.
Ta bort krukan och stenullen. Ibland är det lättast att göra detta i en skål med vatten eller under kranen. Om lite ull är kvar gör inget, det är bättre att spara lite ull än att man skadar rötterna i försök att få bort allt. Klipp bort skadade och gamla blad, växten har lättare att anpassa sig då. Klipp även av långa rötter så att de är max 3-4 cm långa.
Dela upp växten i lagom stora portioner och lägg upp dem på en bricka eller tallrik. Använd pincett vid planteringen så blir det enklare
Dela upp växten i önskade portioner. För vissa arter är det bara en planta per kruka medan man dela andra som t.ex. Eleocharis eller Glossostigma i många små enskilda plantor. Lägg dessa mindre arter på en tallrik eller bricka så är de lättillgängliga sen när de ska ner i botten.
Det är oftast lättare att plantera när man har lite vatten i akvariet. Lämpligt är att fylla upp till ca 1 cm över den övre substratkanten innan man börjar plantera.
Varje sax har sina egna fördelar. En välsorterad butik, som den där bilden är tagen har flera varianter att välja på.
En pincett kan verka överflödig i mångas ögon men den kommer snabbt att bli din ”bäste vän”, tro mig. Pincetten är ett måste vid plantering av mindre arter och inte minst vid plantering i nanoakvarium. En vass sax är även bra att ha. Speciellt senare vid trimning. Det finns en uppsjö av olika varianter av saxar och pincetter och det är en smaksak vilken som passar just dig. Jag jobbar alltid med både rak och vinklad pincett, korta och långa saxar med rakt skär och med vågformat blad. Alla har faktiskt sin egen specialitet och är svår att ersätta med annat.
Om man bara ska köpa en sax så skulle jag säga en kort viklad, eller möjligtvis en S-formad, s.k. ”Wave cutter”.
Att plantera med pincett kräver lite träning. Genom att föra ner växten diagonalt i substratet förhindrar du skottet att följa med pincetten upp igen. Om du är högerhänt börjar du alltid i akvariets vänstra bakre hörn och tvärt om ifall du är vänsterhänt. Låt växternas toppar luta mot det hörn du började så slipper de ligga i vägen och du får fritt för resten av planteringen. Att plantera dem diagonalt motverkar också att växterna flyter upp när du fyller på vatten, så kallad ”buoyancy”.
Det är viktigt att alla växter hålls fuktiga under planteringen. Spraya med en blomspruta med jämna mellanrum och plantera arter som Microsorum och andra fuktkrävande arter sist.
Att plantera växter på rötter och stenar.
Epifytiska växter som de kallas trivs bäst om de får växa fast på t.ex. en rot eller en sten. Om de planteras ner i fin sand kan rötterna på växten nämligen kvävas. För att få växten att fastna måste man först fästa dess rötter på underlaget. Stora växter som Anubias eller Microsorum kan man bara klämma fast mellan två stenar eller i en klyka på en rot. Men ibland får man hjälpa till och också använda ett buntband, blomtråd, fiskelina eller gummisnodd att fästa den med. Dessa kan sedan tas bort efter ett par veckor då växten klamrat sig fast med sina rötter. Huvudsaken är att de hålls på plats så länge att de kan växa fast så småningom. Det kan ta lite olika lång tid för olika växter att fastna, men mellan 2 och 4 veckor brukar de flesta sitta fast av egen kraft.
Ett gäng med små lavastenar förberedda med olika epifyter och mossor. Ett enkelt sätt att plantera större kar. Resultatet ser ni på bilden längre ned.
Mindre växter och mossor fästs enklast med sytråd, fiskelina eller hårnät. Till mossor som växer fast (t.ex. Vesicularia och Taxiphyllum) kan man använda sytråd. Efter en tid så ruttnar tråden och man behöver inte plocka bort den. För bäst resultat med javamossor ska man lägga ett tunt lager med mossa mot stenen eller roten och sedan linda tråd med jämnt mellanrum så att den är fixerad. Genom att binda ett tunt lager når ljuset den mossa som har kontakt med underlaget och den växer på så sätt fast. Om man istället har en tjock klump mossa kommer den mossa som är närmast underlaget förmodligen att ruttna och resultatet blir inte lika bra. Genom att regelbundet ansa javamossa kan man få den att växa tätt mot underlaget. Släpper man den fri växer den bara rätt ut i vattnet och man får ett trassel av mossa.
T.ex. för Riccia, som egentligen är en flytmossa, måste man ha fiskelina eller ett nylonnät som inte ruttnar, då den inte har några rötter som fäster mot stenen. I dessa fall används bara stenen som form och tyngd för att hålla mossan på plats. Det är viktigt att Riccia ansas regelbundet så att inte lagret blir för tjockt. Annars lossnar den tillslut och flyter upp.
Ett kar planterat med endast epifyter av olika slag.
Trimma & ansa
För att hålla växterna fina och i schack bör man ansa dem regelbundet. Det lättaste är att använda en vass sax som ger ett rakt och fint skär. Om man inte trimmar plantorna växer de huller om buller och skymmer varandra. Till slut har man bara en sort kvar som tagit över hela akvariet.
Stängelväxter kan med fördel klippas av och planteras ner igen. Klipp av de nedersta bladen och tryck ner sticklingarna i gruset. Efter en kort tid har de bildat nya rötter.
Försök inte rädda ett blad som börjat visa bristsjukdomar eller som är dåligt/fult, utan klipp istället då av hela bladet. De tar då inte näring från de unga bladen som får bättre förutsättningar att klara sig.
Det är du själv som formar växterna efter eget tycke. Låter du dem växa vilt tar de snabbt över.
I många aquascapes är trimmningen en mycket viktig del i utformningen av scapen. Det är ingen slump att en växtmassa vuxit till sig till en passande form eller blivit jättetäta utan ett resultat av planering och mycket jobb med saxen.
Ju mer du ansar desto tätare blir oftast växten.
Ju mer du klipper växten, desto tätare och finare blir den.
Förstå växterna – Alger och Växter
En ”Kanelbulle” på promenad.
Först vill jag påpeka att alla akvarium har alger, mer eller mindre. Och alger behöver inte alltid vara katastrof och fult. Det kan till och med vara ganska vackert ibland. Alger kommer ofta på tal när man nämner näring. Ett vanligt påstående som inte är helt riktigt är att man får alger om man använder en näring. Det är dock inte helt sant.
Alger är inte alltid fult. Ibland är det till och med vackert.
Alger är nog det vanligaste problemet i vår hobby och alger är orsaken till att många akvarister tröttnar och tappar intresset. Det är mycket som spelar in det kommer till förebyggande och undvikande av alger, men vanliga myter som att mycket ljus och näring skapar alger är inte riktigt sanna. Det är snarare bristen på viss näring och ett dåligt ljus som gynnar algerna.
Alger är också en typ av växt. Men alger är inte riktigt lika kräsna som de ”vanliga” växterna. De klarar av att driva en fotosyntes under sämre förhållanden och kan t.ex. växa på ljuset från TV-apparaten. Växterna däremot behöver ett bra och starkt ljus för att växa. Likadant ser det ut med näringen. Saknas något näringsämne stannar växtens tillväxt av och upptaget av de övriga näringsämnena minskas då också. Algerna är mycket duktigare på att anpassa sig och kan växa utan det bristande ämnet. De har då inte längre konkurrens från växterna och tar lätt över vilket resulterar i problem.
-
- Svävalger kan lätt
-
- motverkas med en UVC-enhet.
Genom att istället tillfredsställa växterna med den näring de behöver och ett bra ljus konkurrerar de ut algerna ganska lätt och de blir inte längre ett problem. Så länge alla staplar med näring finns behöver man inte oroa sig för att det är några staplar som är lite höga. Det är värre med de som håller på att ta slut.
Med andra ord undviker man ofta algproblem genom att tillfredsställa växternas behov.
Om man ändå skulle få alger finns massor av olika sätt att ta bort dem rent fysiskt. Man kan använda algskrapor, magneter och trasor med mera.
Ett litet tips. Trådalger snurras lätt upp på en vanlig grillpinne eller liknande. Till alger på stenar och rötter kan man använda en gammal tandborste som borsten är nedklippt på. Värm halsen med en värmepistol och vinkla till 90 grader så undviker man skvalpvågor om man borstar stenarna under vattnet.
-
- Cyanobakterier i bottensubstrat
-
- Cyanobakterier eller ”blågröna alger” som man säger.
Förstå växterna – Så odlas växterna
Jag har ganska nyligen skrivit om detta men då det är en vanlig orsak till missuppfattningar kring växterna så tycker jag det är viktigt att ta med i denna serie.
Här har ni det tidigare inlägget i samma ämne.
Många av växterna vi har i akvariet lever i naturen i områden som tidvis är torrlagda och tidvis är blöta/dränkta. Under den torra perioden får växterna tillgång till mer ljus och kan därför samla på sig mer näring genom ökad fotosyntes. Den sparar då massor av näring som den får användning för senare när vattennivån stigit och har då bättrat på sina förutsättningar för att klara omställningen till ett att leva i vatten (submersed).
Nyplanterade växter i kruka och stenull.
Det är en av anledningarna till att producenterna odlar växterna ovan vattnet (emersed). Växten får då bra förutsättningar och är lätta att anpassa sig till vattnet i akvariet. Växten har lättare att anpassa sig från emersed form till submersed form än från en vattenkvalitet till en annan. Naturligtvis är detta beroende på hur stora differenser det är mellan de olika vattenvärdena men från emersed form spelar det mindre roll vad vattnet har för parametrar. Det är därför ett säkrare kort.
Uppvuxna Echinodorus klara för leverans.
Omställning hanterar växterna på olika sätt. Vissa dör ner helt för att starta om igen från början och andra utvecklar nya bladformer som är anpassade för undervattensmiljön. Dessa blad kan skilja sig ganska mycket från varandra och det är inte ovanligt att akvarister ifrågasätter om det verkligen är rätt växtart de köpt. Väl hemma i akvariet så utvecklar växten nya blad som ser ut som förväntat.
Växten ser alltså inte alltid ut som man tror vid inköpet. Sorter som t.ex. Hygrophila difformis och Rotala-arter har ett så annorlunda utseende att man kan tro att det är en annan art. Under ytan utvecklar de sedan nya blad som visar det riktiga ”ansiktet”.
In Vitro
Det blir allt vanligare att producenter av akvarieväxter odlar upp plantor i förslutna glasburkar med en sorts näringsgele i. Ett skott tas från en moderplanta med optimala gener för att sedan rengöras och hackas ner i småbitar. Bitarna fördelas ut i sterila glasburkar som försluts. På detta sätt kommer de yngre plantorna aldrig i kontakt med svamp, ohyra och liknande och får etablera sig ostört. De får under en tid växa till sig med perfekta närings- och ljusförhållanden innan de återigen delas upp och planteras i krukor med stenull för att få växa till sig i ett ”vanligt” växthus.
In Vitro-växter som väntar på att skeppas ut i världen.
Numera kan man som konsument köpa växter direkt från burken (t.ex. italienska Anubias och Tropicas serie 1-2-grow). Den största fördelen med detta är att växterna står sig väldigt länge i burken, förutsatt att den är försluten. Vilket gör att butikerna har lättare att hålla ett brett sortiment på ovanligare och svårare arter som annars kan vara problematiskt på grund av kraven från plantan. De blir lätta för butiken att hålla rena och snygga och det är ett lätt sätt att enkelt sälja dem på. In Vitro-växterna kan verka något dyrare än vanliga krukor men i utbyte får man en större portion. En burk från Anubias innehåller oftast minst den dubbla mängden stänglar eller skott. Plantan är också helt pest och snigelfri samt laddad med energi och växtkraft vilket gör anpassningen till den nya miljön enklare och processen mycket snabbare.
Numera är In Vitro det självklara valet för både Aquascapers och Växtakvarister som föredrar kvalitet och ”rena” arter och man hittar ett brett urval av arter på den svenska marknaden. Det är inte alla butiker som väljer att ha dessa i lager, men nästan alla butiker kan ta hem dem på beställning om ni frågar.
Vill du läsa mer om växter? Följ länken nedan för att se alla (publicerade) inlägg i denna artikelserien.
Förstå växterna – Mossor
Mossor är något som funnits inom hobbyn sen länge men som blommat upp något de senaste åren. Främst beror detta på nanotrenden som gör att betraktaren ser på akvariet med andra ögon och upptäcker små strukturer mm, som i ett stort akvarium är svårt att se. Mossorna har tidigare uppfattats som att alla är samma sort, en stor grön blob. Den vanligaste mossan vi använder kallas för Javamossa. Javamossa är egentligen bara Taxiphyllum barberi, men jag och andra brukar ofta använda Javamossa som ett samlingsnamn på flera arter inom familjerna Taxiphyllum och Vesicularia. Arter som är ganska lika varandra. Att använda räkor tillsammans med mossor är ofta ett vinnande koncept. I mossan hittar räkorna små djur och partiklar som ger dem föda och i gengäld putsar räkorna mossan så att den håller sig vacker.
Mossa bunden på små lavastenar redo att ”planteras”.
Javamossorna är ganska tacksamma då de inte har några stora krav på varken ljus eller näring. Det går att skapa fantastiska miljöer med hjälp av javamossa bunden på rötter och stenar samt lite tålamod. Genom att ansa mossan med jämna mellanrum håller den sig tät och fin. Låter man den växa fritt så lossnar den efter ett tag och blir till den där blobben igen. De flesta sorter Javamossa växer fast på underlaget ganska snabbt och kan därför med fördel bindas mot en sten eller rot. De kan se lite olika ut i olika akvarium beroende på hur de ansas, vattenvärden och skötsel.
Vesicularia ferriei
Dammlevermossa Riccia fluitans är en annan ganska vanlig mossa som egentligen är en flytande växt men som kan bindas ner med hjälp av fiskelina eller hårnät på stenar eller rötter, som då fungerar som ankare. Riccia är tillskillnad från Javamossornas mörkgröna färg krispigt ljusgrön och ger fina kontraster i akvariet. Viktigt med Riccia är att man klipper den frekvent. Får den växa sig tjock skuggar den sig själv och de delarna som är förankrade i stenen etc dör och mossan flyter upp till ytan.
Riccia fluitans
Sötvattenstång/glasmossa, Monosolenium tenerum & Lomaropsis lineata är en annan variant av mossor som har en mörkgrön färg. Mossan är också lätt transparent och kallas därför för Glasmossa. Denna mossa sjunker och växer fast, den kan vara lite svår att sköta om då den är ganska skör och bryts lätt när man gör rent den. Annars så växer den på ganska bra, men sakta och klarar sig under sämre förhållanden. Ett perfekt val för akvariet med mindre ljus.
Stjärnmossa, Fissidens är en mycket populär mossa, speciellt bland räkfantaster och nanoutövare. Den växer mycket sakta och är svår att hålla fri från smuts och trådalger. Den blir efter en tid mycket dekorativ. Fissidensarterna kräver co2 och hyffsat bra ljus för att bli riktigt snygga.
Fissidens fontanus
Vill du läsa mer om växter? Följ länken nedan för att se alla (publicerade) inlägg i denna artikelserien.
Förstå växterna – Olika sorters växter
Man brukar dela in växterna i 8 olika grupper baserat på deras utseende, hur de växter, och hur de förökar sig. Jag ska kort gå igenom de olika sorterna och kort förklara vad de har för kännetecken.
Flytväxter.
Växter som flyter fritt på ytan, dessa kan ge skugga åt växter och fiskar som inte föredrar starkt ljus. Oftast ljuskrävande, men detta är inget problem då de ligger så pass nära ljuskällan.
Stängelväxter/Stjälkväxter.
Olika sorters stängelväxter
Ex Ceratophyllum, Hygrophila och Rotala.
Växter där bladen sitter på en stängel, antingen omväxlat, mitt emot varandra eller i kransar. Dessa växter har oftast en ganska stor skillnad på bladen om de vuxit ovan eller under vattnet. Växterna i denna grupp lämpar sig oftast till de bakre eller mellersta delarna i akvariet. De är ofta snabbväxande och måste därför trimmas ofta.
Rosettväxter.
Växter i denna grupp utvecklar bladen från en komprimerad stjälk längst ned på plantan. Man brukar dela upp denna grupp i ytterligare tre grupper.
Rosettväxt med lök.
Växter som t.ex Crinum utvecklar en bas likt en lök där växten förvarar näringen. Löken får en bottenplatta där rötterna skjuter ut från.
Rosettväxt med rotstock.
Växter som Anubias, Cryptocoryne och majoriteten av Echinodorus–arterna har en vertikal stjälk som kallas för rotstock. Den kan löpa ovan sanden eller vara helt begravd. Längst rotstocken bildas flera nya individuella plantor.
Rosettväxt med knöl
A.madagascariensis med knöl
Släkten som Nymphea och Aponogeton utvecklar en knöl i substratet där plantan kan lagra näring. Knölen skiljer sig från löken genom att den saknar bottenplatta.
Epifytiska växter
Microsorum växer gärna på en rot
Taxiphyllum barbieri (javamossa), Bolbitis heudelotii och Microsorum pteropus (javaormbunke) växer oftast på en trädrot eller sten i sin naturliga miljö. De har små fötter som håller dem fast. I akvarium ska dessa därför fästas på stenar eller rötter. Planteras de i finkornigt (tätt) substrat kan rötterna kvävas och växten dör.
Krypande växter
Glossostigma är en typsik bottentäckare
Bästa exempel på krypande växter är Glossostigma och Lilaeopsis. De har en slank vertikal stjälk där bladen sitter mitt emot varandra eller alternerande. Dessa kallas i vardagsspråk för marktäckare eller bottentäckare.
(Vill du läsa mer om bottentäckare kolla in DENNA länken)
Arter som Echinodorus tenellus och Eleocharis acicularis hör egentligen inte hit även om de oftast klassas som marktäckare då de lätt skjuter mycket sidoskott.
Vill du läsa mer om växter? Följ länken nedan för att se alla (publicerade) inlägg i denna artikelserien.
Förstå växterna – Intro/Växternas påverkan i akvariet
Ett välplanterat akvarium är inte bara snyggt utan också oftast väldigt välbalanserat.
Växter är ett viktigt element i akvariet och bidrar inte bara till att skapa en fantastisk miljö för dig och dina fiskar utan är också ett av de bästa filtren vi kan ha. I naturen spelar växterna en så viktig roll att fiskar och andra djurs existens är helt beroende av dem. Växterna är grunden i näringskedjan och är direkt mat åt herbivora djur som i sin tur blir föda åt carnivora arter. De är också den huvudsakliga källan till syre och är nödvändiga för att ekosystemet ska fungera.
Ett snyggt akvarium är en balansgång mellan konst och vetenskap. Det finns inget så vackert som ett välmående växtakvarium. En symbol för ett dynamiskt ekosystem. För mig, att ha ett sötvattensakvarium utan växter är som att ha en trädgård utan träd och blommor.
Idag är kunskapsnivån om akvarieväxter skrämmande låg i Sverige. Växter i akvariet är ofta långt ifrån en självklarhet och i många fall är det en komplettering till fiskarna, vilket kanske i och för sig inte är så konstigt. Men genom att lägga fokus på akvariet i helhet skapar man en balans mellan växter och fiskar som ger en fantastisk minivärld.
Detta inlägg är det första i en serie om ca 12 inlägg där jag ska försöka förklara akvarieväxter, deras nytta och krav för er. Jag kommer behandla begrepp som näring, ljus, co2, ansning mm.
Växternas påverkan i akvariet
Växter fyller en viktig funktion för upprätthållandet av den biologiska balansen i ett akvarium. De renar vattnet genom att äta upp de föroreningar som blir i akvariet. Till exempel kväveföreningar och fosfat (PO4), som är en följd av nedbrytningen av fiskavfall, överbliven mat, gamla växtblad etc blir till näring åt plantorna. Växterna frigör via fotosyntesen rent syre till vattnet efter upptagningen av CO2 och näring. De är därför viktiga för den biologiska balansen och minskar även riskerna för algproblem drastiskt. Växter gör alltså inte bara ditt akvarium mycket vackert samt bildar naturliga gömställen för fiskar och andra djur. Det är en av de viktigaste bitarna i att ha ett fungerande akvarium.
Vill du läsa mer om växter? Följ länken nedan för att se alla (publicerade) inlägg i denna artikelserien.
http://blogg.djurmagazinet.se/category/forsta-vaxterna/