Nya växter är alltid roligt. Oftast så kan det röra sig om en variant av en annan, redan etablerad växt. Ibland så skiljer den sig inte så mycket. Men ibland så kan det vara en helt ny art med ett nytt utseende. Veckans växt är relativt ny inom hobbyn och helt egen i sitt utseende.

Latinskt namn: Lagenandra meeboldii ’Pink’ (även ’Red’)

Handelsnamn/synonym: inget som jag vet

Ursprung: Indien

Grupp: Rosettväxt

Ljuskrav: Lågt till högt

Co2krav: Medel

Känslighet: Låg

Lagenandra meeboldii ’Pink’ eller ’Red’ som den också kallas kommer från Indien där den växer i sumpmarker högt upp (upp till 1200m över havet) i bergen. Den hittas alltså inte så ofta submerge i naturen och kan kanske därför klassas som en sumpväxt. Kanske är det också därför denna växten funnits länge inom terrarium och palundarium-hobbyn och först på senare år funnit sig in i akvariet? Trots sitt naturliga växtsätt oftast med bladen ovan ytan klarar den alltså att leva helt under ytan och är därför mycket lämplig även för akvarium.

Lagenandrasläktet liksom Cryptocoryne tillhör familjen Kallaväxter. Och visst ser man likheterna mellan dem. Men, jag vill ändå påstå att L.meeboldii är egen i sitt uttryck. Speciellt gäller det färgen. Det är sällan jag sett någon växt med så många varianter av färger, och många samtidigt. Den kan vara allt från dovt grön, till läderröd med gröna nerver, till rosa med röda nerver eller helt näst intill neonrosa. För att framkalla de riktigt röda och rosa tonerna så krävs det lite extra kräm i armaturen. Mer ljus ger rödare toner, som med många andra arter.
Hur ska man då använda denna skönhet? Jag tycker nog att den gör sig bäst som solitär. Plantera den på 3-4 olika ställen i ett mediumstort akvarium så har du fått bra fokuspunkter. I större akvarium kan jag tänka mig att den kan göra sig bra i mindre grupper som bryter av en grön bottentäckare eller som övergång mellan mellangrund och förgrund.
Det är ingen Epifyt men den fungerar faktiskt riktigt bra på framförallt rötter men även porösare stenar som lavasten och liknande. Den klarar inte av att växa fast helt på släta ytor men klamrar sig fast ganska bra i sprickor och håligheter i underlaget. Har man den så, är det naturligtvis viktigt att man göder i vattenkollumnen så att växten får tillgång till de nödvändiga näringsämnena. Har man den planterad i bottenmaterialet kan man med fördel använda en bottennäring till denna växt. Peta ner lite näringskulor om ni inte har en bottennäring under sanden/gruset.
Lagenandran blir mediumstor och behöver oftast inte ansas så mycket. Plocka bort de blad som är gamla och dåliga för att lämna plats till de nya som kommer. Det går att dela på buketten med en vass sax eller kniv. Plantera ner båda delarna igen, rötter kommer ganska fort på den plantan som man skurit bort.

Denna växt är ganska lätt och klarar sig under lite ljus och låga näringsvärden. Men naturligtvis så blir den gladare och vackrare under bättre förutsättningar.

Den är inte supervanlig ute i svensk handel, men inte omöjlig att få fatt på.

Google bildsök: http://bit.ly/1OMSC4v

Länk till Tropica: http://bit.ly/1BThmO8

Vill ni se alla ”Veckans växt”? Klicka på länken:
http://blogg.djurmagazinet.se/?s=veckans+v%C3%A4xt

Tät växtmassa imponerar på mig. Idag ser vi många scapes som är uppbyggda på mossa och massor av mindre växter och mindre växtmassa. De är naturligtvis mycket imponerande också, men jag känner då och då att jag saknar en riktigt fet växtmassa som i de scapes av sk. Holländs stil. Veckans växt ger dig en tjock, färgfull växtmassa som verkligen hamnar i fokus.

Latinskt namn: Limnophila aromatica /Limnophila hippuridoides
Handelsnamn/synonym: Aromgälört, Violett Gälört (enl. zoopet)
Ursprung: Asien
Grupp: Stängelväxter
Ljuskrav: Medium-Högt
Co2krav: Medium
Känslighet: Låg

Vi alla känner till denna växt som Limnophila aromatica. Men i själva verket så är det Limnophila hippuridoides som vi oftast har. Det finns en L.aromatica också, men den är inte alls lika vanlig, och heller inte lika vacker. Skillnaden på de båda är också antalet blad på varje krans som är färre på Aromatican och fler på Hippuridoidesen.
Men jag väljer ändå att benämna denna växt som L.aromatica i detta stycke då det är det namnet de flesta är vana vid.

Växten kommer ursprungligen från Asiens östra delar där den växer som ogräs bland risfälten och i sumpmarker och grundare vattendrag i naturen. Den används inte bara till akvarium utan också i läkemedel och som krydda i olika kryddblandningar. Det händer att man kan hitta den i Asiatiska matbutiker där den säls som en ört. Smaken på den ska vara ganska stark med influenser av citrus och curry. Namnet kommer från att den avger en stark arom när man krossar den. Det kommer från de aromatiska oljor som växten innehåller.

I akvarium trivs den bäst och blir också snyggast under rikligt med ljus i näringsrikt vatten. Den, som många andra röda växter kräver framförallt mättat vatten med järn, och gott om makronäring. Under optimala förhållanden får den en starkt röd färg i topparna och grönare underdel. Den kan till och med bli helt röd eller rödgrön med lilafärgade undersidor på bladen.

De ganska kraftiga bladen är placerade i kransar (whorls) med jämna mellanrum längst en kraftig stam i mitten. Bladen är smala och vassa med sågtandade kanter.
Växten gör sig bäst i de bakre eller mellersta regionerna på större akvarium. Den blir ganska stor och kan därför vara svår att använda i mindre akvarium, även om det finns exempel på där den gör sig riktigt bra i nanoburkar också.
Den växer ganska fort upp till den höjd där växten tycker att den får nog med ljus och stannar sedan upp i sitt växande något. Det gör att den är ganska enkel att hålla fin en längre tid. Men när det väl är dags för ansning så ska man kapa av lagom långa stänglar en och en med en vass sax. Plocka bort de nedersta kransarna med blad för att få en ren stam att plantera ner i substraten. Spar ni den nedre delen kommer det att skjuta ca 2-5 nya stänglar från skäret vilket gör att den bildar en tät krona. Till en början kan detta vara ett bra sätt att bygga växtmassa. Men man ska inte kapa den för högt upp på stängeln som man i regel gör med andra stängelväxter. Då kommer stammen att bli mycket kraftig och bilda en stor krona på toppen. Det kanske låter snyggt, men det är det inte. Händer detta så är det bara att kapa av alla skotten och sätta ner dem enligt beskrivning ovan.

Jag kan inte säga att Limnophila aromatica är särskilt svår. Visst är det kanske ingen nybörjarväxt. Men ger man den lite extra ljus och co2 så kommer den inte klaga i första taget. Snarare tvärt om så är det en växt som ofta ser fräsch ut och som bubblar kraftigt då andra växter kan gett upp. Visar den några brister så brukar det vara mikrobrister som kommer i symptom av ljusa/vita toppar.
I ett ”vanligt” akvarium blir växten i bästa fall grön och lite ranglig, men ofta så tynar den sakta bort istället.

Ni finner den ganska ofta i er lokala zoobutik på vanlig kruka. Den kan se lite annorlunda ut, lite fetare blad och glest mellan kransarna då den är odlad ovan vatten. När den väl kommer till ett akvarium den trivs i visar den snabbt sitt rätta ansikte.

Google bildsök: http://bit.ly/1xQz5p4
Länk till Tropica: http://bit.ly/1DLtJ5Z

Vill ni se alla ”Veckans växt”? Klicka på länken:
http://blogg.djurmagazinet.se/?s=veckans+v%C3%A4xt

Jag fascineras av hur vissa växter på helt egen hand bildar små världar och rumsligheter. Visst är det mysigt att titta in i akvariet, under en växt och tänka sig in i att man själv var där? Det blir lite Tomtebobarna-varning på det hela, och jag gillart!

Latinskt namn: Hydrocotyle verticillata

Handelsnamn/synonym: Krypande Spikblad

Ursprung: Nord och Sydamerika

Grupp: Rotstock, krypande stängelväxt

Ljuskrav: Medium-Hög

Co2krav: Medium

Känslighet: Låg

Hydrocotyle verticillata tillhör gruppen spikblad. Andra vanliga sorters spikblad i våra akvarier är Hydrocotyle leucocephala och Hydrocotyle tripartita (sp. Japan). Det syns ganska väl att de är släkt då de är ganska lika. Men men största skillnaden är att H.verticillata skjuter stänglarna under eller längst med botten som gör att den får ett ganska lågt växtsätt likt en bottentäckare. Längst med stänglarna kommer det ett blad som närmast kan liknas med ett paraply eller svamp. Den kan se ganska rolig ut, och blir oftast ett annorlunda inslag i akvariet.

Vi hade Ranunculus papulentus (http://blogg.djurmagazinet.se/veckans-vaxt-ranunculus-papulentus/) som veckans växt för ett tag sedan. H.verticillata är mycket lik denna växten till sitt utseende och växtsätt, men den har helt runda blad istället för Ranunculusens flikiga.
H.verticillata är inte en svår växt. Det största kravet den har är ljuset. Det behöver inte vara överdrivet mycket, men om det är under medel så blir bladstänglarna långa och rangliga och bladen större. Vill man hålla växten lägre och kompakt så är det bra att kräma på med lite extra ljus. Och, som jag alltid skriver så gynnar co2 och stabila näringsnivåer tillväxten men är inget krav.

Denna växt fungerar alltså bra i ”Svenssonakvariet” om den får lite extra mikronäring 1ggr per vecka och normalt med ljus. Näringsbrist, som oftast är av mikroämnen som saknas så får bladen en blek, lätt gul ton med normalgröna vener. Då är det dags att öka på näringen lite, och snabbt efter det sSå, testa gärna denna roliga växt, och gillar ni den inte kan ni alltid käka den till frukost! =). aserien.orot?..t alla håll. Aå kommer det nya friska blad igen.

Plantera ner växten i små gruppen i främre och mellersta partierna. Ganska snabbt kommer den att skjuta utlöpare åt alla håll. Ansa den genom att klippa rotstocken och plantera gärna ner det ni klipper bort. Varje blad med stängel blir som en egen växt som kan planteras på nytt. Den passar lika bra i nanokaret som i större burkar, och lika bra till nybörjare som proffs.
Den är ganska vanlig i handeln och finns både på vanlig kruka och som In-Vitroodlad på kopp i Lineaserien.

Lite trivialkunskap som är kul är att den är ganska nära släkting med moroten, och det känns också på lukten när ni klipper den. Testa och se, visst luktar det morot? Ett annat faktum är att de flesta Hydrocotyle-arter används som smaksättare i både drycker och mat världen över. Så när ni luktat så kan ni också smaka!

Så, testa gärna denna roliga växt, och gillar ni den inte kan ni alltid käka den till frukost! =)

Google bildsök: http://bit.ly/1NXYyqT

Vill ni se alla ”Veckans växt”? Klicka på länken:

http://blogg.djurmagazinet.se/?s=veckans+v%C3%A4xt

VECKANS VÄXT

Nu var det återigen dags för en bottentäckande växt. Vad sägs om en växt som bildar en matta som är så tät att du knappt får ner fingrarna mellan bladen, som samtidigt är det grönaste du sett och som på toppen av detta är köttätande!

Latinskt namn: Utricularia graminifolia

Handelsnamn/synonym: UG

Ursprung: Asien

Grupp: Bottentäckare

Ljuskrav: Medium

Co2krav: Medium

Känslighet: Hög (läs nedan)

Utricularia är en Tätörtsväxtart som tillhör släktet bläddror som alla är köttätande. Det är inte så att du måsta akta fingrarna eller fundera kring om den kommer att äta upp dina yngel eller räklingar. Nej, men den har små bubblor längst med stjälken som kallar fångstblåsor. Fångstblåsorna har en liten öppning där växten erbjuder skydd åt små maskar och andra pyttepartiklar som finns i vattnet. Dock är det en falsk trygghet då bubblans öppning sluter sig kring krypet och suger näringen ur det.

Ett sätt att ge växten näring kan alltså vara att mata den med diverse småkryp som infusorier etc. Men den klarar sig också galant på vanlig växtnäring i botten eller i vattenkolumnen.

UG sägs inte vara så svår. Men det är långt från en nybörjarväxt och ska kanske undvikas om man inte har ett High tec akvarium. Den har en del krav, bland annat så är det till fördel med extra co2-tillförsel och ganska mycket ljus, men ska inte vara så kinkig i övrigt. Det är om du lyckats acklimatisera den i ditt akvarium. Det är nämligen här det svåra kommer. Jag kan inte räkna på mina fingrar hur många gånger jag planterat denna växt för att se den sakta men säkert tyna bort under den första veckan i det nya vattnet. Jag har provat under olika förutsättningar, från kruka och In Vitro-odlade, färdigvuxna på lava sten mm. Inget har fungerat för mig förutom en gång. Jag är långt från ensam om detta problem, det är många som suktar efter den gröna mattan som växten erbjuder men som får nöja sig med en transparent sörja efter ett par dagar.

Det karet jag lyckades i är en burk som fortfarande är igång. Jag planterade ner UG från Linea Carpet som är In Vitro-odlade växter fastvuxna på rostfritt nät. Som alla tidigare gånger smälte den bort undan för undan och jag fick använda mig av Eleocharis sp. ’Mini’ istället. Efter några veckor så såg jag några skott av UG som hade överlevt och börjat växa bland gräset. Några veckor senare hade jag en ganska stor population av växten och den hade tagit över nålgräset totalt. Det är nämligen så att när den väl tar sig så går det fort. Då är den inte så svår längre.

För att underlätta acklimatiseringen ska man klippa ner den ganska hårt innan plantering. Kapa bladen så närma rotstocken ni kan och plantera ut den i små tussar eller bind den mot små lavastenar. Sen är det bara att hålla tummarna för att den växer fast.

När den väl tagit sig så ska man ansa den med jämna mellanrum. Det är bara att klippa mattan rätt av med vass sax, en böjd sådan är att rekommendera. Det går att ansa den ganska hårt, men klipper man för långt ner så kan den se vitgrå och tråkig ut ett tag innan de nya bladen kommer. Därför kan det vara bra att ansa den lite mindre och oftare istället.

Enklast är att köpa denna växt In Vitro-odlad. Den finns på kruka också men är svårare att få tag på, och är dessutom oftast i sämre skick på kruka.

Google bildsök: http://bit.ly/1E4211u

Länk till Tropica: http://bit.ly/1Hig2cM

Vill ni se alla ”Veckans växt”? Klicka på länken:
http://blogg.djurmagazinet.se/?s=veckans+v%C3%A4xt