Super. Adjektivet, inte verbet är det solklaraste av överdrifter. Det blir helt inte mer, större, bättre, coolare eller rödare än så. SUPERlativ, SUPERman eller SUPERhjälte etc. Vi vet alla att det är ett ord att räkna med och att det levererar.

Med andra ord är det ingen tvekan om att veckans växt är rätt röd!

Latinskt namn: Ludwigia sp. ”Super Red”

Handelsnamn/synonym:

Ursprung: Kultivar (finns ej i naturen)

Grupp: Stängelväxter

Ljuskrav: Medel till Hög

Co2krav: Njae

Känslighet: Låg

Ludwigia sp. ”Super Red” är en av de nyare växterna inom hobbyn. Jag såg den första gången för ett par år sedan på en mässa i Tyskland. Den har sedan 6 månader tillbaka funnits tillgänglig hos de svenska importörerna och har under denna tid gjort sig ganska populär.

Alla akvarister i alla tider har jagat röda växter. Men som också de flesta vet så kräver de ganska mycket ljus och kan vara ganska kinkiga när det kommer till näringsnivåer. Många som inte har högavancerade växtburkar har fått nöja sig med halvröda varianter som inte riktigt levererat det man varit ute efter.

Eftersom den är så pass ny så är det svårt att hitta information kring den. Jag trodde i början att det var en framodlad variant av Ludwigia rubin, men L.rubin har ibland oregelbundet ”Alternate” bladsättning (ett blad per nod) medan Super Red har ”Opposite” (2 blad per nod placerade mitt emot varandra). Så gissningsvis så är det Ludwigia repens som också har Opposite bladsättning som är ”pappan”. Många av Ludwigiorna är lika, och många är röda. Men som namnet också avslöjar så är Super red, inte bara röd, utan superröd!

Naturligtvis så är det som alltid bättre med co2-tillförsel, mycket ljus och finfina näringsnivåer. Men faktum är att denna växt klarar sig fint i ett vanligt akvarium. Det jag fått uppleva är att den blir något mer läderröd i ett normalt kar och helt djuprosa i ett kar med mycket ljus.

Rotala macranda som är en mycket svårare växt är ganska lik Super red. Den får samma skrikrosa färg om den trivs. Men den är långt från så pass samarbetsvillig som Super red är.

Som alla stängelväxter är det bara att kapa av den med en vass sax när den blir för hög. Plantera ner topparna igen, de kommer att ta sig fint inom ett par dagar.

Den passar bäst i de mellersta eller bakre delarna i karet. Jag gillar den skarpt tillsammans med Anubias coffeifolia, Bucephalandras eller andra mörkgröna växter. Då får den verkligen stå i centrum och det känns som att den sträcker på sig lite extra.

Vill ni testa en SUPERröd växt så är detta det givna alternativet. Den ska inte vara allt för svår att få tag på ute i butikerna. Finns den inte så är det bara att be din Djurmagazinetbutik att ta hem.

Google bildsök: http://bit.ly/1zvvVXk

Vill ni se alla ”Veckans växt”? Klicka på länken:
http://blogg.djurmagazinet.se/?s=veckans+v%C3%A4xt

VECKANS VÄXT

Låt mig dra en liten parallell till filmvärlden nu i Oscars-tider. En film uppfattas inte som bra bara för att den har en stark huvudkaraktär som spelas av en bra skådespelare. Nej, birollerna är minst lika viktiga. En bra biroll tar lagom mycket fokus från huvudkaraktären. Den kompletterar och stärker intrycket av denne och ser till att ”märkas” lagom mycket. Och jag har läst att det inte är enklare att spela en biroll, snarare tvärt om.

Detsamma sker i akvariet, vi väljer oftast en ”huvudfisk”, låt oss säga Marmorgurami i detta fall, som sedan kompletteras av kanske ett stim mindre fiskar i matchande, natur och jordnära färger. Typ Kilfläcksrasbora.

Precis så ska ni tänka när ni väljer växter också. Denna veckan ska vi titta närmare på en växt som är mycket lämplig som just biroll inom växtvärlden.

Så vinnaren av bästa biroll går till…

Latinskt namn: Ranunculus papulentus

Handelsnamn/synonym: Ranunculus inundatus / Buttercup

Ursprung: Australien

Grupp: Rotstock

Ljuskrav: Medium

Co2krav: Medium

Känslighet: Medium

Ranunculus växer i det vild i Australien där man hittar den i och längs med floder och vattendrag. Den klarar sig utmärkt i sumpmarker och har ett likt utseende i emersed form.

Ranunculus är verkligen en egen planta med ett mycket udda utseende. Den skjuter utlöpare under botten som med jämna mellanrum sticker upp ett litet skott. Skottet som skjuter upp består av en endaste stängel på mellan 5 och 15 cm som på toppen har ett runt(?) blad fäst i centrum. Lite som små parasoll eller palmer. Bladet har 3-5 delningar som sedan splittar sig igen i flera delar osv.

Som ni kanske förstår av presentationen till denna planta så är det ingen solitärväxt utan gör sig best som komplement till andra växter. Plantera den i mindre grupper kring stenar eller i mellangrunden där bottentäckaren möter det lite högre mellersta partiet. Använt på rätt sätt är detta en mycket vacker växt som ger mycket karaktär och känsla till akvariet.

Ranunculus trivs bäst i mjukt och lätt surt vatten. Den är inte så jättesvår, men vill gärna ha lite mer ljus och co2 än vad som erbjuds i vanliga Svenssonakvarium. Har den väl börjat att växa kan den snabbt sticka iväg i tillväxt och behöver ansas för att inte ta över akvariet. Klipp helt enkelt av utlöparna som stuckit iväg utanför det område som du önskar. Det du klippt av kan du enkelt plantera ner igen. Ett litet tips är att ta en knippe med utlöpare och sätta ner på samma ställe. Då får du en samlad grupp av ”paraplyer” som blir väldigt vackert. Du kan inte korta ner växten genom att kapa själva stängeln. Då kommer det ett nytt skott som blir lika högt som det du klippt av.
Ranunculus är verkligen en kul växt som får de suraste munnar att dra på smilgroparna. Alla kar som jag har haft den i har den fått mycket positiv respons från både mig och andra åskådare.
Den är inte supervanlig ute i handeln, men den är inte så svår att få tag på om man specialbeställer från butik. Imazo har den både på kruka och på Linea CUP i sitt standardsortiment. Så den borde vara er tillhanda inom en vecka eller så.
Testa den gärna, jag har svårt att se att någon skulle bli missnöjd.

Google bildsök: http://bit.ly/1zZ0rc3

Vill ni se alla ”Veckans växt”? Klicka på länken:
http://blogg.djurmagazinet.se/?s=veckans+v%C3%A4xt

Det är hög tid att vi mossar till oss lite. Mossor har en fantastisk effekt på akvariet och kan ge en förtrollande och fantasilik look om man använder dem på rätt sätt. Det finns en uppsjö av olika mossor, denna vecka tillägnar jag en av mina favoriter i Vesicularia-släktet.

Latinskt namn: Vesicularia ferriei

Handelsnamn/synonym: Weeping moss

Ursprung: Asien, China, Singapore och Japan

Grupp: Mossor, Epifyt

Ljuskrav: Lågt – Högt

Co2krav: Medium

Känslighet: Låg

För ett antal år sedan var Javamossa ett begrepp som täckte upp alla arter inom Taxiphyllum och Vesicularia, de flesta visste inte att det fanns olika sorter utan trodde att det var förutsättningarna som gav mossan dess små olikheter.

Men med trenden med Nanoakvarium kom också det ökade intresset för små fiskar, räkor, pytteplantor och mossan. Man började kika in i akvariet på ett annat sätt och lät sig upptäcka olika texturer och former i de små minivärldarna. Mossorna såg ju faktiskt ganska annorlunda ut på nära håll, inte alls samma gröna blobb som vi såg i större kar.
Vesicularia ferriei, eller Weeping moss som den kallas har sitt ursprung i västra Asien. Den som många andra arter introducerades i hobbyn av Japaner, som också var först ut med det som vi idag kallar för Aquascaping och Nature aquarium.
Det kan vara olika stora skillnader på de olika arterna Vesicularia, vissa är riktigt svåra att se skillnad på medan andra är betydligt lättare att skilja åt. Weeping är en sådan sort som man lätt kan artbestämma då den växer neråt i en hängande stil likt ingen annan. Den är annars ganska lik Vesicularia montagnei (Christmas moss) men Weepings ”blad” är inte lika avsmalnande och spetsiga och har ett mer trubbigt utseende. Men sen är den som sagt mycket mer nedåtväxande än Christmas. Jag brukar dra liknelsen till träd, om man säger att Christmas moss är en björk, så ser Weeping ut som en hängbjörk.
Weeping är som de andra mossorna i Vesiculariasläktet väldigt lättskött. Den kräver inga mängder av ljus och är ganska tacksam när det kommer till näringsnivåer. Man binder den mot rötter eller stenar med fiskelina eller sytråd för att hålla den på plats mot underlaget man vill att den ska växa fast på. Det är viktigt att man inte tar ett för tjockt lager mossa, det är bättre att det är tunt, som ett nät. Då når ljuset till den mossan som är i kontakt med underlaget och den växer fast fint.
Att ansa mossan är jätteviktigt och kanske det svåraste i skötseln av den. Det tar emot att klippa den när den är som finast. Men blir den för vildvuxen så kommer den att lossna och man får starta om på ny kula.

Det som man klipper bort kan man med fördel använda igen. Bara att binda det man ansat på en ny gren så har man snart en fin växt till.

Weeping är verkligen en bra nybörjarväxt för dig som vill börja med aquascaping och forma undervattenslandskap i ditt akvarium. Den funkar lika bra i små akvarier som i större och kräver inte co2 mm, även om det gynnar tillväxten.

Se bara till att ha en liten arme med räkor som kan putsa mossan från alger och ansa den regelbundet.

Idag får man den absolut bästa mossan från In Vitro-odlingar på kopp. Då kan man vara helt säker på att mossan håller högsta kvalitet och är helt rena från andra arter.

Och, som grädde på moset så har i publicerande stund faktiskt Djurmagazinet kampanj på Linea Cup från Anubias. Ni finner Weeping och många andra mossor till specialpris nu. Besök din närmaste Djurmagazinetbutik för att ”go moss crazy” =)

Google bildsök: http://bit.ly/1v0ewua

Länk till Tropica: http://bit.ly/17CagH6

Vill ni se alla ”Veckans växt”? Klicka på länken:
http://blogg.djurmagazinet.se/?s=veckans+v%C3%A4xt

Det är svårt att inte imponeras av bottentäckare, ni vet sådana växter som bildar en tjock och härlig matta i akvariet. Det finns flera olika arter som bildar heltäckande matta, vi har tidigare haft med bland annat Hemianthus callitrichoides, som är en riktigt mäktig bottentäckare här i Veckans växt. Men denna vecka ska vi tillägna till den mäktigaste, originalet, ja kungen av bottentäckare.

Latinskt namn: Glossostima elatinoides

Handelsnamn/synonym: Australisk tungblad

Ursprung: Australien och Nya Zeeland

Grupp: Bottentäckare

Ljuskrav: Högt

Co2krav: Medium- Högt

Känslighet: Mellan

”Glosso” som man säger i folkmun är absolut no.1 när det kommer till bottentäckare. Den har funnits i hobbyn ganska länge och har alltid varit en riktig dröm för många. Men den klassas ofta som svår, eller till och med mycket svår och det har säkert avskräckt många. Är den då så svår? Och vad är det egentligen som är svårt och inte?

I detta fall så skulle jag säga att det är ljusmängden som behövs för att hålla Glosso som är den största anledningen till att den anses svår. Den behöver minst 0,5W/L och jag skulle också säga att extra co2 är ett måste. Men har man ett High tec-akvarium med just mycket ljus och extra co2 så är den i övrigt inte så superkrävande. Visst behöver den näring, men så länge det finns lite av varje stapel så växer den på bra. Den skjuter sidoskott med utlöpare, vid varje nod kommer det ett bladpar. Bladen är små (ca 1cm långa och 0,5mm breda) och vackert droppformade (obovate). Under bra förutsättningar så håller sig växten låg, ca 3 cm men under lägre ljus så kan skotten skjuta på höjden och växten blir mer ranglig än tät. Dela upp plantan i små portioner om 1-5 bladpar och plantera ner dem i bottenmaterialet så att bara bladen tittar upp. Ju tätare du placerar skotten desto snabbare når du resultat. Detta är faktiskt ganska krävande och ett jobb som kräver en pincett. Redan efter ett par dagar kommer det komma små sidoskott som efter 4-10 veckor bildar en matta. Glosso är riktigt snabbväxande men vill man att det ska gå ännu snabbare så kan man vertikalskära mellan utlöparna. Använd en rakbladskniv och skär efter ett rutmönster genom hela mattan. Glossostigma har till skillnad från ex. HC ganska långa rötter som gör att den biter sig fast bra i bottenmaterialet. När mattan blir för tjock så bör man ändå ansa den. Det gör man bäst med en kurvad sax. Klipp bara mattan rätt av och lämna det understa skiktet av växten. Råkar du klippa lite för mycket är det ingen katastrof. Den tar sig snabbt igen. Genom att hålla efter den på höjden och längst med kanterna så kommer den aldrig att växa ”över” och du kan glädjas åt din matta en lång tid. Släpper man den fri så kan den ta över hela akvariet och det kan vara svårt att få pli på den igen. Då får man börja om från början.

Så, vill du ha en matta och sitter på ett co2-system och fett med ljus? Då är Glosso den perfekta växten för dig. Den är svår att misslyckas med och resultatet är fantastiskt.

Google bildsök: http://bit.ly/1C3S1lm

Länk till Tropica: http://bit.ly/1zrPBjn

Vill ni se alla ”Veckans växt”? Klicka på länken:
http://blogg.djurmagazinet.se/?s=veckans+v%C3%A4xt