Visst är det något helt fantastiskt med det krispigt gröna som vissa växter ger? Det känns livfullt, friskt och fräscht. Det finns ju flera exempel på växter som tillgodoser detta. Riccia fluitans, Staurogyne repens, Hydrocotyle tripartita och Eleocharis parvula är några exempel. Men, det finns nog ingen som gör det riktigt lika bra som Elatine triandra!

Latinskt namn: Elatine triandra

Handelsnamn/synonym: Inga svenska vad jag vet, men ska tydligen kallas för ”Mudworth” i folkmun där den växer.

Ursprung: USA & Canada

Grupp: Stängelväxt, bottentäckare

Ljuskrav: Medel/Hög

Co2krav: Hög

Känslighet: Låg/Medel

Vid min första kontakt med Elatine triandra så hade jag haft bottentäckare som Glossostigma, Marsilea, Echinodorus tenellus mm redan innan. Vissa växter tar ju längre tid på sig än andra, det visste jag…

Jag hade fått tag på några skott via en bekant, så det var inte mycket jag hade. Jag planterade ner mina skott och redan efter ett par dagar hade jag dubblat växtmassan.

Elatine triandra är sjukt snabbväxande. Den kräver (vågar jag påstå) co2 och ganska mycket ljus. Och trivs extra bra om du har lite lägre temperatur (helst inder 25 grader) och vatten rikt på microämnen. Men om du har detta så är det ett monster! Den är inte alls känslig och du behöver inte oroa dig för bristsjukdomar etc. Det känns som den etablerar sig på några minuter och redan efter ett par dagar så ser du hur den skjuter ut skott över botten.
Om du mot all förmodan vill att det ska gå ännu fortare så vertikalskär du den bara med en vass kniv.

Detta är alltså en ren bottentäckare. Den är väldigt lik Rotala sp. ’Green’, fast den kryper tätt längst botten. Ansa den kraftigt. Ju mer du klipper desto tätare blir den. Och sist, mata den med mycket micronäring. Den älskar framförallt Fe.
Nu tänker ni;

Varför har vi inte hört om denna innan om den nu är så lätt?

Jo, den har nämligen en nackdel. Den är sjukt svår att skicka och hantera. Bara några timmar i en påse börjar metabolismen ta ut sin rätt och efter ytterligare en dag så är det bara ett brunt sörj i påsen.
Producenterna i världen kan helt enkelt inte få ut den till butikerna. Men det finns ett ljus i tunneln. Jag har nämligen hört rykten om att den snart finns tillgänglig på In Vitro –kopp. Får se när den dyker upp!.

Till dess får ni helt enkelt leta efter privatpersoner som har den. Kanske finns det någon här som har den?

Google bildsök: http://bit.ly/1wpVyeQ

(lite ”Fun facts”… Jag trodde länge att den hette ElaNtine triandra, med ett N. Så är inte fallet. Men det blir ett kul resultat om du Bild-googlar på det. Ett bra sätt att få många träffar på Google är att hitta på ett eget namn =). Även solen har sina fläckar!)

Kolla in min Youtubevideo på karet som exempelbilderna är tagna.
https://www.youtube.com/watch?v=E1TQ5WSXv-0&list=UUQnXvw10y_MauHTyWohT68A

Vill ni se alla ”Veckans växt”? Klicka HÄR

Nu är det dags att berätta lite om ännu en favorit. Jag är inte jättesvag för röda växter ska jag helt ärligt säga. De är ju vackra och så, men jag tycker de är svåra att integrera i ett akvarium på ett harmoniskt sätt. Men det finns ju undantag. 

Latinskt namn: Ludwigia arcuata
Handelsnamn/synonym: Smalbladig Ludwigia
Ursprung: Nordamerika
Grupp: Stängelväxt
Ljuskrav: Medel-Hög
Co2krav: Medel
Känslighet: Medel

Då var det dags för en ny växt. Jag tror att jag ska berätta lite om Pogostemon helferi. Det är ännu en växt som ligger mig varmt om hjärtat (det är kanske mänskligt att man väljer de först… får se hur vi ska göra om ett år eller två =)).

Latinskt namn: Pogostemon helferi
Handelsnamn/synonym: Liten stjärna / Little star / Aqua star
Ursprung: Asien, Thailand
Grupp: Stängelväxt, men räknas ibland till Bottentäckarna.
Ljuskrav: Låg
Co2krav: Låg
Känslighet: Medel

Pogostemon har sedan dess ganska nyligen presentation i akvariehobbyn blivit mycket populär. Det är inte så svårt att förstå. Den har ett mycket dekorativt utseende som skiljer sig från alla andra växter kända inom hobbyn idag. Den upptäcktes av akvarister i Thailand, nära gränsen till Burma. Den kallas lokalt för ”Dao noi” vilket betyder ”Liten stjärna”. Ett mycket skäligt namn. Med sina små krusiga, spetsiga blad, tätt placerade på stängeln får den ett mycket kompakt och spikigt utseende. Den används oftast i de främre regionerna på akvariet eller i mellersta partierna på mindre kar.
Man får anse denna växt som ganska lätt. Den behöver egentligen inte värst mycket ljus eller kräver co2. Under sämre ljusförhållanden så har den en tendens till att sträcka på sig och inte bli lika kompakt som under mer ljus. Co2 främjar naturligtvis tillväxten markant, men ändrar inte utseendet på växten så mycket, den växer bara fortare.
Den behöver som ALLA växter lite extra näring, det funkar bra både med flytande eller bottengödning. Den visar annars snabbt näringsbrister på järn (Fe) på de nya, inre bladen. De blir bleka, nästintill vita och i extrema fall blir det hål i dem.
När ni planterar dem så ska ni klippa av rötterna så att bara max en halv centimeter finns kvar. Om rötterna är för långa kommer de ruttna och sinka acklimatiseringen. Plantera dem i små grupper längst kanten där stenarna möter sanden för att skapa en fin detalj i ert akvarium. Det går även att placera Pogostemon helferi i håligheter i porösare stenar, mellan stenar och på rötter. Det är ingen epifyt men den klarar av att växa så och kommer så småningom att växa fast lite lätt. Det är också så den växer på många ställen i naturen.
Den kan även användas som ren bottentäckare för att skapa en ”matteffekt”. Den blir ca 4-5 hög under optimala förhållanden, så den är mer lämpad för bottentäckande avsikt i större kar.
Pogostemon helferi är lätt att föröka. Ansa av beståndet genom att klippa av stängeln och plantera ner toppskottet. Vill man ha många skott snabbt kan man dela upp växten i små bitar och låta dem ligga på ett blött papper, i jord etc. i en behållare med gladpack på och ställ den i fönstret. Man kan även låta den ligga på ytan av akvariet där det inte är för strömt vatten. De små skotten skjuter snabbt rötter och små miniväxter kommer att utvecklas av varje bit.
Den kan nog smaka gott för rena Herbivora fiskar men är ganska hård och klarar sig därför från de skonsammare växtätarna.

Har ni inte testat denna så kan jag verkligen rekommendera er att prova. Det är en mycket trevlig växt som klarar de flesta vatten och förutsättningar.

Google bildsök: http://bit.ly/1yBNWsq
Länk till Tropica: http://bit.ly/1BDaghN

Ny vecka. Ny växt!
Jag börjar komma in i ”flowet” nu. Denna vecka ska jag presentera en av de mer elegantare stängelväxterna jag vet. För många av er är det kanske en växt ni inte sett innan, den är ganska ovanlig. Men den är inte så svår att få tag på om man vill.

Då var det dags igen. Denna gång ska babbla lite om en av mina favoritväxter. Jag tycker att den är lätt fantastisk och det känns inte riktigt som att ”akvaristsverige” upptäckt denna skönhet! Därav valet.

Latinskt namn: Hygrophila pinnatifida

Handelsnamn/synonym: Inget vad jag vet

Ursprung: Asien, Indien

Grupp: Stängelväxt, delvis epifyt

Ljuskrav: Medel

Co2krav: Medel

Känslighet: Låg

Hygrophila pinnatifida är för oss i Sverige en ganska nyintroducerad växt i hobbyn. Med dess mycket variabla växtsätt och nästan helt unika bladform och färg blir den oftast en mycket dekorativ detalj i akvariet. Precis som många andra Hygrophilior så är den ganska lätt och kräver inte nödvändigtvis varken Co2 eller mycket ljus. Men så är det ju också så att den blir mycket kompaktare och snyggare under lite bättre förutsättningar.

Det som gör denna växten lite extra spännande är att man både kan ha den i substraten som en ”vanlig” växt, och att man kan använda den som en epifyt på rötter och stenar. Planteras den i bottensubstratet så sticker den på höjden ganska mycket och passar bra i mellersta eller bakre regionen på akvariet. Om man istället fäster den på en sten eller rot så får den ett mycket kompaktare utseende likt en ormbunke. Skott som skjuter uppåt rekommenderas att klippas bort för att hålla kransen tät längst med de nedre regionerna. Det man klipper bort kan man plantera igen, den skjuter nya rötter på bara några dagar och innan du vet ordet av det så har den klamrat sig fast rejält i underlaget.

Den passar både i större burkar och små nanoakvarium och den går ihop med de flesta fiskar då den är ganska robust och slagtålig.

Den har även en ganska unik färg. Ovansidan av de taggiga bladen blir murrigt grön till mörkt vinröd och undersidan läderbrun till rosa. Stammen blir också lätt rödaktig.

Personligen så tycker jag att denna gör sig riktigt snyggt tillsammans med någon mörkgrön mossa, dvärgvarianter av Anubias och andra fetbladiga växter som Marsilea och Bolbitis. I ett kar med H.pinnatifida som huvudväxt ser jag gärna fiskar som är jordfärgade, kanske Mosaikgurami och Kilfläcksrasbora.

Det räcker oftast att köpa en kruka eller kopp med växten då den är så lätt att föröka så har man snart ett ganska stort bestånd.

Google bildsök: http://bit.ly/XwubRW

Länk till Tropica: http://bit.ly/1rmer0l

Jag fick tag på lite olika, nya Bucephalandra-sorter. Problemet är att varken jag eller Songrow, somjag fick dem av har koll på vilken som är vilken.

Jag har Googlat lite på namnen och jag har även lyckats att reda  ut lite med uteslutningsmetoden.

Men jag ska söka efter mer 100% svar i lite olika grupper och forum.

Dessa namnen fick jag från Songrow:

Buchepelandra Skeleton

Buchepelandra Roundleaf

Buchepelandra Green wrinkle leaf

Buchepelandra Brown wrinkle leaf

Buchepelandra Mini Brownleaf

Buchepelandra Mini greenleaf

Och här är växterna:

Jag har fått den stora äran att få presentera en akvarieväxt varje vecka i Facebookgruppen ”Akvarister 2.0”. Jag kommer att berätta mer eller mindre om olika arter och dess egenskaper.

Är ni inte redan medlem i den gruppen så tycker jag att ni ska gå med. Följ länken ovan!

Då flödet är ganska stort i denna gruppen så tänkte jag att jag skulle publicera samma växt här veckan efter, så finns det kvar i arkivet.

Så, vad bättre än att börja med Hemianthus callitrichoides. En ganska ny växt i hobbyn men som redan blivit lite av en klassiker.