Kategoriarkiv: koldioxid

Koldioxid, Komponenterna 6. Slang

co2

6. Slang

Slangen som vanligen används till koldioxid har dimensionen 4mm invändigt och 6mm utvändigt. Det är samma dimension som slangar till de luftpumpar man har till akvarium. Men, när den ska brukas till koldioxid behöver det vara en speciell slang avsedd för koldioxid. Använder man slang avsedd för luft så blir mjuk av koldioxiden som är en väldigt sur (lågt pH) gas. Den löser så småningom upp materialet i luftslangen och förstör den. Använd därför endast slang som är avsedd för koldioxid.

Vill ni se alla inlägg i denna serien? Följ länken:

/category/koldioxid/

Koldioxid, Komponenterna 5. pH-controller

co2

5 pH-controller

Eftersom koldioxid är surt sänks vattnets pH när man tillför det i akvariet. Detta kan man använda till hjälp för att dosera koldioxiden. En pH-controller (5) håller ständigt koll på pH-värdet och doserar ut koldioxid utifrån önskat pH-värde. Vilket ger jämna och fina koldioxidnivåer. När det valda pHt uppnåtts stryper den tillförseln av gas tills dess att pHt stigit igen. Sen öppnar den igen osv.

PH-controllern kopplas till magnetventilen (4) och ”talar om” för den när den ska strypa respektive släppa fram gasen. Om man inte har en controller så brukar man ha magnetventilen kopplad till en timer som släpper fram gasen under de timmar akvariet är tänt. Och stänger när belysningen slocknat.

Controllern har en så kallad ”probe” som är själva sensorn som mäter av vattnet, denna ser ut som en tuschpenna och sitter vid vattenytan i akvariet. Då proben är väldigt känslig ska den behandlas varsamt och hållas ren från alger och smuts. Försök att sätta den där vattnet har en jämn cirkulation och försök att inte ha den rätt under belysningen. (Ett tips är att använda en upp och nedvänd gammal svart filmburk (eller liknande) med ett hål i botten. Montera den på proben så att den skuggar toppen på proben där pulpan som mäter vattnet sitter. På så sätt undviker du algtillväxt som kan rubba mätningarna.)

Att ha en controller har både fördelar och nackdelar. Fördelen är att den håller ett jämt pH, och halt koldioxid i vattnet oavsett hur mycket som förbrukas, försvinner eller behövs. Går det åt mer så doserar den mer. Detta är en framförallt en fördel i de akvarier där man har Diskus eller andra fiskar som går för lek och som föredrar surt (under pH 7) vatten. Men även en del växter kräver jämna nivåer som kan vara lite klurigt om man inte har kontroller.

Nackdelen med pH-controller är att den måste kalibreras ganska ofta för att visa rätt värden. Hela tiden sker det ändringar mm i vattnet som påverkar den känsliga probens förmåga att läsa av vattnet. Därför kalibrerar man den med jämna mellanrum, för att inte hamna fel.

En annan nackdel, som är huvudsaken till varför jag har valt att inte ha controller är att man lätt stirrar sig blind på displayen som visar det aktuella pHt i vattnet. Det blir lätt att man är där och skruvar och ändrar så fort den inte visar EXAKT det värde man angett… Detta slutar i att man själv skapar ojämna nivåer som ställer till med problem, när man kanske ifrån början inte hade nått problem alls.

Det är alltså bättre, att i alla fall till en början köra utan controller enligt mig. Då lär man sig mer hur växterna mm reagerar på gasen och man får tillslut en fingerkänsla. Den kommer inte när man litar på att en maskin ska göra jobbet åt en.

Det finns naturligtvis massor av olika märken och utföranden av controllrar. Det enda jag har att säga om valet är att man ska köpa en som har en kvalitetsprobe. De billigare har oftast ganska dåliga probar som ger dåligt resultat. Dessa går iof att byta ut men en bra probe kostar oftast lika mycket löst som hela controllern.

controller

Bilden visar en pH-controller som jag använde för ett par år sedan. Tillverkare Tunze. För mer bilder  följ länken. Google bildsök

Vill ni se alla inlägg i denna serien? Följ länken:

/category/koldioxid/

Koldioxid, Komponenterna 4. Magnetventil

co2

 

4. Magnetventil

Magnetventilen är ett reglage som fungerar som en dörr för koldioxiden. Kopplar man el till den öppnar den dörren och gasen släpps genom slangen. Stänger man av elen så stängs också dörren och ingen gas kommer fram till akvariet. Magnetventilen ska kopplas till en timer eller till en pH-controller (5). Använder man timer så kan man koppla den på samma timer som går till belysningen. Vill man vara lite extra duktig så kopplar man den till en egen timer som går på en tid innan belysningen går på och stängs av en tid innan belysningen stängs av. På detta sätt hinner akvarievattnet bli co2-berikat innan lamporna tänds och fotosyntesprocessen kan starta direkt, samtidigt som co2:n hinner förbrukas/luftas ur innan lamporna slocknar.

Har man en pH-controller (5) är magnetventilen kopplad till denna och får då signaler om när det behövs gas eller inte. Den ska alltså inte kopplas till en timer då. Mer om pH-kontroller nästa inlägg i denna serien.

 

Vill ni se alla inlägg i denna serien? Följ länken:

/category/koldioxid/

Koldioxid, komponenterna Del.3 Nålventil & splitters

co2

 

3. Nålventil & splitters

Nålventilen sitter i de flesta fall fast på regulatorn (2.). Men inte alltid. Ibland så kan det vara en bit slang mellan regulator och nålventil och i vissa fall så sitter magnetventilen (4.) direkt på regulatorn. I dessa fall så sitter nålventilen direkt efter denna.

Nålventilen är en mycket finkänslig kran som man använder till att justera flödet av koldioxid till akvariet. Vrid den lilla ratten eller nippeln medsols för att öka flödet och motsols för att minska. Du läser enkelt av flödet i ”bubblor per sekund” (BPS) på din bubbelräknare (8.)

När det kommer till billigare koldioxid utrustning så är det oftast nålventilen som man märken en stor skillnad på. Desto mer påkostad desto enklare att justera. De billiga är sladdriga och det är lätt att de ändrar flöde för att man stöter till dem etc.

En split, eller splitters som det kallas är en förgrening som gör att du kan ha flera nålventiler, det vill säga flera akvarium kopplade till samma koldioxidanläggning. En split kan se lite olika ut, den kan fördela flödet på två, tre eller ja, hur många vägar som helst. Har man samma belysningstid så kan man sätta splittern efter magnetventilen. Har man olika belysningstider så behöver man en magnetventil till varje akvarium, som då monteras efter nålventilerna på splitten.

IMG_0301

 

En enkel och effektiv split i form av ett T. Två kvalitetsnålventiler som vardera styr ett av mina tvillingkar här hemma. Tuben som ni ser i bakgrunden rymmer 10kg koldioxid, den försörjer bägge akvarierna i nästan ett och ett halvt år.

Vill ni se alla inlägg i denna serien? Följ länken:

/category/koldioxid/

Koldioxid, komponenterna Del.2 Regulator & Manometer

co2

2.Regulator & manometer

Regulatorn, även kallad reduceringsventilen är den komponenten som ska hjälpa dig att ändra det höga primärtrycket i tuben på 60 bar till ett mer hanterbart sekundärtryck på ca 1,5-2,5 bar.

De finns i en mängd olika utföranden och kan se olika ut. Men de har alla samma syfte.

IMG_0300

Så här ser en av mina regulatorer ut. Google bildsök visar flera olika utföranden.

På regulatorn hittar man (inte alltid) en liten klocka eller två. Dessa kallar man för manometers. Har man en manometer så visar den det primära trycket, det i tuben. Har man en till manometer så visar denna det sekundära trycket. Eftersom koldioxiden är i flytande form under högt tryck, hålls det primära trycket till 60 bar hela tiden. Först när koldioxiden i flytande form är slut och tuben är fylld med bara gassubstans minskar trycket och du märker skillnad på manometern. Då är det oftast bara ett par dagar kvar innan tuben är helt slut och det är dags för fyllnad. Detta säger att denna manometer inte är så nödvändig om du inte kollar den varje dag.

Den andra manometern visar sekundärt tryck, eller arbetstryck som det också kallas. En del regulatorer har en kran där man kan justera detta tryck, då är det bra med denna manometer. Andra regulatorer är fast inställda på ett bra arbetstryck och saknar då oftast denna manometer. Den är då ganska värdelös, om man ändå inte kan justera trycket.

Vilken regulator som är bäst är svårt att säga. Jag föredrar de med färdigjusterat sekundärtryck, då det är enklast. Men igentligen så spelar det inte så stor roll.

 

Vill ni se alla inlägg i denna serien? Följ länken:

/category/koldioxid/

Koldioxid, Komponenterna 1. Tub

co2

1.Tub

Tuben är en tryckbehållare som man använder för att förvara koldioxiden i. Det finns lite olika varianter på tuber och även anslutningar. Riktigt små tuber är oftast av engångsmodell och kastas när man använt gasen i den. De som går att fylla har en standardanslutning som kallas för din 477.

Den vanligaste funderingen kring tuben är vilken storlek man ska satsa på. Det spelar inte direkt någon roll. Utan desto större tub, desto längre räcker den ungefär som en bensintank i bilen. Men det finns naturligtvis lite riktlinjer att gå efter för att man ska slippa åka och fylla var och varannan dag.

Som ni vid detta laget vet (om ni läste mina tidigare inlägg i denna serien på den ”gamla” bloggen) så finns det många olika faktorer som spelar in på hur mycket koldioxid som går åt och det är svårt att ge en exakt siffra på förbrukningen.

Baserat på denna tabell (där flera akvarister i Sverige samlat information om co2-förbrukningen i sina akvarier) så ligger förbrukningen av koldioxid i ett akvarium på 11,8g/100l vatten och dag.

Det innebär att en tub med 1kg koldioxid räcker till ett 100 liters akvarium i ca 85 dagar om man tillför koldioxid i 8 timmar varje dag. Detta är ju bara en uppskattning, men jag tror att den stämmer ganska bra. Jag har själv en 10kg tub till 2 st 96 litersburkar, den räcker ungefär i 14-16 månader (420-480 dagar).

Det är alltid bra att skaffa så stor tub som man får plats med. Det är nämligen inte så mycket dyrare att fylla på en stor tub mot en liten, man kan säga att det är själva servicen och hanteringen som är det kostsamma, inte gasen. För att ge ett enkelt tips så skulle jag säga att man minst ska ha 1kg co2 per 100L akvarium, men ännu hellre 2 eller 3kg per 100L akvarium.

tub

Hur funkar det då?

Jo, i tuben övergår koldioxiden från gasform till flytande form på grund av det höga trycket och det ryms på så vis en hel del koldioxid i det ganska begränsade utrymmet. Tillskillnad från Co2-brandsläckare saknar tuben till akvarium ett sk stigarrör. Stigarröret gör att tuben töms från botten där den flytande formen av koldioxid finns vilket är till fördel om man ska släcka bränder.

Tuben till akvariet saknar alltså detta stigarrör och koldioxiden mynnar alltså i gasform så länge man inte vänder på tuben (OBS! Gör INTE detta, stor risk för köldskador).

Tuber som går att fylla på har en kran längst upp på halsen. Denna kran är en huvudkran som antingen ska vara helt öppen (endast när du har en regulator kopplad på anslutningen) eller helt stängd. Du ska alltså inte justera nått flöde med denna.

När du väl köpt din tub så kräver den inte mer underhåll än att den ska fyllas vid behov samt provtryckas var tionde år. Alla godkända tuber har ett datum instämplat i sig när de senast provtrycktes. Tio efter detta datum måste de tryckas om. Det kan du göra på samma ställe som du fyller din tub. Kolla med din lokala brandservicetjänst.

Nästa inlägg i denna serien kommer att handla om Regulatorn.

Vill ni se alla inlägg i denna serien? Följ länken:

/category/koldioxid/