VECKANS VÄXT

Nu var det återigen dags för en bottentäckande växt. Vad sägs om en växt som bildar en matta som är så tät att du knappt får ner fingrarna mellan bladen, som samtidigt är det grönaste du sett och som på toppen av detta är köttätande!

Latinskt namn: Utricularia graminifolia

Handelsnamn/synonym: UG

Ursprung: Asien

Grupp: Bottentäckare

Ljuskrav: Medium

Co2krav: Medium

Känslighet: Hög (läs nedan)

Utricularia är en Tätörtsväxtart som tillhör släktet bläddror som alla är köttätande. Det är inte så att du måsta akta fingrarna eller fundera kring om den kommer att äta upp dina yngel eller räklingar. Nej, men den har små bubblor längst med stjälken som kallar fångstblåsor. Fångstblåsorna har en liten öppning där växten erbjuder skydd åt små maskar och andra pyttepartiklar som finns i vattnet. Dock är det en falsk trygghet då bubblans öppning sluter sig kring krypet och suger näringen ur det.

Ett sätt att ge växten näring kan alltså vara att mata den med diverse småkryp som infusorier etc. Men den klarar sig också galant på vanlig växtnäring i botten eller i vattenkolumnen.

UG sägs inte vara så svår. Men det är långt från en nybörjarväxt och ska kanske undvikas om man inte har ett High tec akvarium. Den har en del krav, bland annat så är det till fördel med extra co2-tillförsel och ganska mycket ljus, men ska inte vara så kinkig i övrigt. Det är om du lyckats acklimatisera den i ditt akvarium. Det är nämligen här det svåra kommer. Jag kan inte räkna på mina fingrar hur många gånger jag planterat denna växt för att se den sakta men säkert tyna bort under den första veckan i det nya vattnet. Jag har provat under olika förutsättningar, från kruka och In Vitro-odlade, färdigvuxna på lava sten mm. Inget har fungerat för mig förutom en gång. Jag är långt från ensam om detta problem, det är många som suktar efter den gröna mattan som växten erbjuder men som får nöja sig med en transparent sörja efter ett par dagar.

Det karet jag lyckades i är en burk som fortfarande är igång. Jag planterade ner UG från Linea Carpet som är In Vitro-odlade växter fastvuxna på rostfritt nät. Som alla tidigare gånger smälte den bort undan för undan och jag fick använda mig av Eleocharis sp. ’Mini’ istället. Efter några veckor så såg jag några skott av UG som hade överlevt och börjat växa bland gräset. Några veckor senare hade jag en ganska stor population av växten och den hade tagit över nålgräset totalt. Det är nämligen så att när den väl tar sig så går det fort. Då är den inte så svår längre.

För att underlätta acklimatiseringen ska man klippa ner den ganska hårt innan plantering. Kapa bladen så närma rotstocken ni kan och plantera ut den i små tussar eller bind den mot små lavastenar. Sen är det bara att hålla tummarna för att den växer fast.

När den väl tagit sig så ska man ansa den med jämna mellanrum. Det är bara att klippa mattan rätt av med vass sax, en böjd sådan är att rekommendera. Det går att ansa den ganska hårt, men klipper man för långt ner så kan den se vitgrå och tråkig ut ett tag innan de nya bladen kommer. Därför kan det vara bra att ansa den lite mindre och oftare istället.

Enklast är att köpa denna växt In Vitro-odlad. Den finns på kruka också men är svårare att få tag på, och är dessutom oftast i sämre skick på kruka.

Google bildsök: http://bit.ly/1E4211u

Länk till Tropica: http://bit.ly/1Hig2cM

Vill ni se alla ”Veckans växt”? Klicka på länken:
http://blogg.djurmagazinet.se/?s=veckans+v%C3%A4xt

Super. Adjektivet, inte verbet är det solklaraste av överdrifter. Det blir helt inte mer, större, bättre, coolare eller rödare än så. SUPERlativ, SUPERman eller SUPERhjälte etc. Vi vet alla att det är ett ord att räkna med och att det levererar.

Med andra ord är det ingen tvekan om att veckans växt är rätt röd!

Latinskt namn: Ludwigia sp. ”Super Red”

Handelsnamn/synonym:

Ursprung: Kultivar (finns ej i naturen)

Grupp: Stängelväxter

Ljuskrav: Medel till Hög

Co2krav: Njae

Känslighet: Låg

Ludwigia sp. ”Super Red” är en av de nyare växterna inom hobbyn. Jag såg den första gången för ett par år sedan på en mässa i Tyskland. Den har sedan 6 månader tillbaka funnits tillgänglig hos de svenska importörerna och har under denna tid gjort sig ganska populär.

Alla akvarister i alla tider har jagat röda växter. Men som också de flesta vet så kräver de ganska mycket ljus och kan vara ganska kinkiga när det kommer till näringsnivåer. Många som inte har högavancerade växtburkar har fått nöja sig med halvröda varianter som inte riktigt levererat det man varit ute efter.

Eftersom den är så pass ny så är det svårt att hitta information kring den. Jag trodde i början att det var en framodlad variant av Ludwigia rubin, men L.rubin har ibland oregelbundet ”Alternate” bladsättning (ett blad per nod) medan Super Red har ”Opposite” (2 blad per nod placerade mitt emot varandra). Så gissningsvis så är det Ludwigia repens som också har Opposite bladsättning som är ”pappan”. Många av Ludwigiorna är lika, och många är röda. Men som namnet också avslöjar så är Super red, inte bara röd, utan superröd!

Naturligtvis så är det som alltid bättre med co2-tillförsel, mycket ljus och finfina näringsnivåer. Men faktum är att denna växt klarar sig fint i ett vanligt akvarium. Det jag fått uppleva är att den blir något mer läderröd i ett normalt kar och helt djuprosa i ett kar med mycket ljus.

Rotala macranda som är en mycket svårare växt är ganska lik Super red. Den får samma skrikrosa färg om den trivs. Men den är långt från så pass samarbetsvillig som Super red är.

Som alla stängelväxter är det bara att kapa av den med en vass sax när den blir för hög. Plantera ner topparna igen, de kommer att ta sig fint inom ett par dagar.

Den passar bäst i de mellersta eller bakre delarna i karet. Jag gillar den skarpt tillsammans med Anubias coffeifolia, Bucephalandras eller andra mörkgröna växter. Då får den verkligen stå i centrum och det känns som att den sträcker på sig lite extra.

Vill ni testa en SUPERröd växt så är detta det givna alternativet. Den ska inte vara allt för svår att få tag på ute i butikerna. Finns den inte så är det bara att be din Djurmagazinetbutik att ta hem.

Google bildsök: http://bit.ly/1zvvVXk

Vill ni se alla ”Veckans växt”? Klicka på länken:
http://blogg.djurmagazinet.se/?s=veckans+v%C3%A4xt

VECKANS VÄXT

Låt mig dra en liten parallell till filmvärlden nu i Oscars-tider. En film uppfattas inte som bra bara för att den har en stark huvudkaraktär som spelas av en bra skådespelare. Nej, birollerna är minst lika viktiga. En bra biroll tar lagom mycket fokus från huvudkaraktären. Den kompletterar och stärker intrycket av denne och ser till att ”märkas” lagom mycket. Och jag har läst att det inte är enklare att spela en biroll, snarare tvärt om.

Detsamma sker i akvariet, vi väljer oftast en ”huvudfisk”, låt oss säga Marmorgurami i detta fall, som sedan kompletteras av kanske ett stim mindre fiskar i matchande, natur och jordnära färger. Typ Kilfläcksrasbora.

Precis så ska ni tänka när ni väljer växter också. Denna veckan ska vi titta närmare på en växt som är mycket lämplig som just biroll inom växtvärlden.

Så vinnaren av bästa biroll går till…

Latinskt namn: Ranunculus papulentus

Handelsnamn/synonym: Ranunculus inundatus / Buttercup

Ursprung: Australien

Grupp: Rotstock

Ljuskrav: Medium

Co2krav: Medium

Känslighet: Medium

Ranunculus växer i det vild i Australien där man hittar den i och längs med floder och vattendrag. Den klarar sig utmärkt i sumpmarker och har ett likt utseende i emersed form.

Ranunculus är verkligen en egen planta med ett mycket udda utseende. Den skjuter utlöpare under botten som med jämna mellanrum sticker upp ett litet skott. Skottet som skjuter upp består av en endaste stängel på mellan 5 och 15 cm som på toppen har ett runt(?) blad fäst i centrum. Lite som små parasoll eller palmer. Bladet har 3-5 delningar som sedan splittar sig igen i flera delar osv.

Som ni kanske förstår av presentationen till denna planta så är det ingen solitärväxt utan gör sig best som komplement till andra växter. Plantera den i mindre grupper kring stenar eller i mellangrunden där bottentäckaren möter det lite högre mellersta partiet. Använt på rätt sätt är detta en mycket vacker växt som ger mycket karaktär och känsla till akvariet.

Ranunculus trivs bäst i mjukt och lätt surt vatten. Den är inte så jättesvår, men vill gärna ha lite mer ljus och co2 än vad som erbjuds i vanliga Svenssonakvarium. Har den väl börjat att växa kan den snabbt sticka iväg i tillväxt och behöver ansas för att inte ta över akvariet. Klipp helt enkelt av utlöparna som stuckit iväg utanför det område som du önskar. Det du klippt av kan du enkelt plantera ner igen. Ett litet tips är att ta en knippe med utlöpare och sätta ner på samma ställe. Då får du en samlad grupp av ”paraplyer” som blir väldigt vackert. Du kan inte korta ner växten genom att kapa själva stängeln. Då kommer det ett nytt skott som blir lika högt som det du klippt av.
Ranunculus är verkligen en kul växt som får de suraste munnar att dra på smilgroparna. Alla kar som jag har haft den i har den fått mycket positiv respons från både mig och andra åskådare.
Den är inte supervanlig ute i handeln, men den är inte så svår att få tag på om man specialbeställer från butik. Imazo har den både på kruka och på Linea CUP i sitt standardsortiment. Så den borde vara er tillhanda inom en vecka eller så.
Testa den gärna, jag har svårt att se att någon skulle bli missnöjd.

Google bildsök: http://bit.ly/1zZ0rc3

Vill ni se alla ”Veckans växt”? Klicka på länken:
http://blogg.djurmagazinet.se/?s=veckans+v%C3%A4xt

Det är hög tid att vi mossar till oss lite. Mossor har en fantastisk effekt på akvariet och kan ge en förtrollande och fantasilik look om man använder dem på rätt sätt. Det finns en uppsjö av olika mossor, denna vecka tillägnar jag en av mina favoriter i Vesicularia-släktet.

Latinskt namn: Vesicularia ferriei

Handelsnamn/synonym: Weeping moss

Ursprung: Asien, China, Singapore och Japan

Grupp: Mossor, Epifyt

Ljuskrav: Lågt – Högt

Co2krav: Medium

Känslighet: Låg

För ett antal år sedan var Javamossa ett begrepp som täckte upp alla arter inom Taxiphyllum och Vesicularia, de flesta visste inte att det fanns olika sorter utan trodde att det var förutsättningarna som gav mossan dess små olikheter.

Men med trenden med Nanoakvarium kom också det ökade intresset för små fiskar, räkor, pytteplantor och mossan. Man började kika in i akvariet på ett annat sätt och lät sig upptäcka olika texturer och former i de små minivärldarna. Mossorna såg ju faktiskt ganska annorlunda ut på nära håll, inte alls samma gröna blobb som vi såg i större kar.
Vesicularia ferriei, eller Weeping moss som den kallas har sitt ursprung i västra Asien. Den som många andra arter introducerades i hobbyn av Japaner, som också var först ut med det som vi idag kallar för Aquascaping och Nature aquarium.
Det kan vara olika stora skillnader på de olika arterna Vesicularia, vissa är riktigt svåra att se skillnad på medan andra är betydligt lättare att skilja åt. Weeping är en sådan sort som man lätt kan artbestämma då den växer neråt i en hängande stil likt ingen annan. Den är annars ganska lik Vesicularia montagnei (Christmas moss) men Weepings ”blad” är inte lika avsmalnande och spetsiga och har ett mer trubbigt utseende. Men sen är den som sagt mycket mer nedåtväxande än Christmas. Jag brukar dra liknelsen till träd, om man säger att Christmas moss är en björk, så ser Weeping ut som en hängbjörk.
Weeping är som de andra mossorna i Vesiculariasläktet väldigt lättskött. Den kräver inga mängder av ljus och är ganska tacksam när det kommer till näringsnivåer. Man binder den mot rötter eller stenar med fiskelina eller sytråd för att hålla den på plats mot underlaget man vill att den ska växa fast på. Det är viktigt att man inte tar ett för tjockt lager mossa, det är bättre att det är tunt, som ett nät. Då når ljuset till den mossan som är i kontakt med underlaget och den växer fast fint.
Att ansa mossan är jätteviktigt och kanske det svåraste i skötseln av den. Det tar emot att klippa den när den är som finast. Men blir den för vildvuxen så kommer den att lossna och man får starta om på ny kula.

Det som man klipper bort kan man med fördel använda igen. Bara att binda det man ansat på en ny gren så har man snart en fin växt till.

Weeping är verkligen en bra nybörjarväxt för dig som vill börja med aquascaping och forma undervattenslandskap i ditt akvarium. Den funkar lika bra i små akvarier som i större och kräver inte co2 mm, även om det gynnar tillväxten.

Se bara till att ha en liten arme med räkor som kan putsa mossan från alger och ansa den regelbundet.

Idag får man den absolut bästa mossan från In Vitro-odlingar på kopp. Då kan man vara helt säker på att mossan håller högsta kvalitet och är helt rena från andra arter.

Och, som grädde på moset så har i publicerande stund faktiskt Djurmagazinet kampanj på Linea Cup från Anubias. Ni finner Weeping och många andra mossor till specialpris nu. Besök din närmaste Djurmagazinetbutik för att ”go moss crazy” =)

Google bildsök: http://bit.ly/1v0ewua

Länk till Tropica: http://bit.ly/17CagH6

Vill ni se alla ”Veckans växt”? Klicka på länken:
http://blogg.djurmagazinet.se/?s=veckans+v%C3%A4xt

Det är svårt att inte imponeras av bottentäckare, ni vet sådana växter som bildar en tjock och härlig matta i akvariet. Det finns flera olika arter som bildar heltäckande matta, vi har tidigare haft med bland annat Hemianthus callitrichoides, som är en riktigt mäktig bottentäckare här i Veckans växt. Men denna vecka ska vi tillägna till den mäktigaste, originalet, ja kungen av bottentäckare.

Latinskt namn: Glossostima elatinoides

Handelsnamn/synonym: Australisk tungblad

Ursprung: Australien och Nya Zeeland

Grupp: Bottentäckare

Ljuskrav: Högt

Co2krav: Medium- Högt

Känslighet: Mellan

”Glosso” som man säger i folkmun är absolut no.1 när det kommer till bottentäckare. Den har funnits i hobbyn ganska länge och har alltid varit en riktig dröm för många. Men den klassas ofta som svår, eller till och med mycket svår och det har säkert avskräckt många. Är den då så svår? Och vad är det egentligen som är svårt och inte?

I detta fall så skulle jag säga att det är ljusmängden som behövs för att hålla Glosso som är den största anledningen till att den anses svår. Den behöver minst 0,5W/L och jag skulle också säga att extra co2 är ett måste. Men har man ett High tec-akvarium med just mycket ljus och extra co2 så är den i övrigt inte så superkrävande. Visst behöver den näring, men så länge det finns lite av varje stapel så växer den på bra. Den skjuter sidoskott med utlöpare, vid varje nod kommer det ett bladpar. Bladen är små (ca 1cm långa och 0,5mm breda) och vackert droppformade (obovate). Under bra förutsättningar så håller sig växten låg, ca 3 cm men under lägre ljus så kan skotten skjuta på höjden och växten blir mer ranglig än tät. Dela upp plantan i små portioner om 1-5 bladpar och plantera ner dem i bottenmaterialet så att bara bladen tittar upp. Ju tätare du placerar skotten desto snabbare når du resultat. Detta är faktiskt ganska krävande och ett jobb som kräver en pincett. Redan efter ett par dagar kommer det komma små sidoskott som efter 4-10 veckor bildar en matta. Glosso är riktigt snabbväxande men vill man att det ska gå ännu snabbare så kan man vertikalskära mellan utlöparna. Använd en rakbladskniv och skär efter ett rutmönster genom hela mattan. Glossostigma har till skillnad från ex. HC ganska långa rötter som gör att den biter sig fast bra i bottenmaterialet. När mattan blir för tjock så bör man ändå ansa den. Det gör man bäst med en kurvad sax. Klipp bara mattan rätt av och lämna det understa skiktet av växten. Råkar du klippa lite för mycket är det ingen katastrof. Den tar sig snabbt igen. Genom att hålla efter den på höjden och längst med kanterna så kommer den aldrig att växa ”över” och du kan glädjas åt din matta en lång tid. Släpper man den fri så kan den ta över hela akvariet och det kan vara svårt att få pli på den igen. Då får man börja om från början.

Så, vill du ha en matta och sitter på ett co2-system och fett med ljus? Då är Glosso den perfekta växten för dig. Den är svår att misslyckas med och resultatet är fantastiskt.

Google bildsök: http://bit.ly/1C3S1lm

Länk till Tropica: http://bit.ly/1zrPBjn

Vill ni se alla ”Veckans växt”? Klicka på länken:
http://blogg.djurmagazinet.se/?s=veckans+v%C3%A4xt

Det känns som att jag är inne i ett rött flow just nu. Röda växter kan verkligen lyfta ett Aquascape. Men det gäller att använda dem med eftertanke. Annars tar de lätt över. Jag har berättat om två mindre varianter av röda växter och det är dags att vi tar en större variant denna vecka.

Latinskt namn: Ludwigia glandulosa
Handelsnamn/synonym: Ej vad jag vet/ Ludwigia peruensis
Ursprung: Kultivar Nordamerika
Grupp: Stängelväxter
Ljuskrav: Medium – Högt
Co2krav: Medium
Känslighet: Låg

Ludwigia glandulosa, tidigare känd som Ludwigia peruensis/perennis hittas i det vilda i de flesta södra stater i USA. Den växer både i vattendrag under ytan och i diken och sumpmarker ovan ytan. Trots dess stora spridning så är arten idag klassad som utrotningshotad i Indiana och Maryland.
L. glandulosa är inte särskilt svår. Den gillar i och för sig mycket ljus, och blir lätt grön och tappar bladen om den inte får tillräckligt. Men det är också nästan det enda kravet. Den har väldigt låga krav på näring och så länge det finns lite Nitrat och Fosfat i vattnet så växer den på bra utan att visa brister. Till skillnad från Alternathera som är ganska lik Glandulosan så behåller denna sin intensivt röda färg även om nitratnivåerna inte hålls låga. Naturligtvis så behöver den mikroämnen också, framförallt järn. Men den är inte så kinkig med nivåerna som många andra växter är. Därför vill jag klassa den som lätt.
I akvarium med co2-tillförsel får den en tät och fin tillväxt. Den växer inte särskilt fort och vill inte sprida sig på bredden med sidoskott som andra stängelväxter. Den föredrar att sticka rakt upp. Klipp stänglarna i önskad höjd och plantera ner toppskotten igen för att föröka beståndet. Den kan med fördel låtas skjuta upp över ytan där den bildar blad med en fetare och blankare look. Den kan också med fördel användas i regnskogsterrarium och palundarium.
Plantan blir djupt röd, rosa eller läderbrun beroende på omständigheterna. När plantan acklimatiserat sig så kommer det en del ”luftrötter” mellan bladen på den nedre delen av stängeln. Detta är fullt normalt och ett tecken på att den trivs.

Plantera den i en liten grupp tillsammans med massor av gröna arter för att få en växt som verkligen hamnar i blickfånget. Men var lite försiktig, röda växter som växer här och där i akvariet kan lätt ta över och intrycket blir lite rörigt. Den gör sig bäst i mittregionerna, eller kanske längre bak i ett mindre akvarium.

Gillar man röda växter och har lätt för att få hål i bladen och bleka toppar på många av de röda arterna man provat så kan det vara ide att testa denna. Den är som sagt inte alls lika svår och resultatet blir lätt mycket imponerande.

Ludwigia glandulosa finns i de flesta butiker och ska inte vara svår att få tag på.

Google bildsök: http://bit.ly/1LA6Unt
Länk till Tropica: http://bit.ly/1EXZV38

Vill ni se alla ”Veckans växt”? Klicka på länken:
http://blogg.djurmagazinet.se/?s=veckans+v%C3%A4xt

VECKANS VÄXT

För inte så länge sedan så var den lilla röda Cryptocoryne petchii “Pink” veckans växt. Denna vecka så ska vi kolla lite närmare på ytterligare en liten röd godsak.

Latinskt namn: Alternanthera reineckii ’Mini’

Handelsnamn/synonym: ? Dvärg-alternanthera?

Ursprung: Kultivar (finns ej i naturen)

Grupp: Stängelväxter

Ljuskrav: Medium

Co2krav: Medium

Känslighet: Medium

Alternantheror har funnits i hobbyn länge och har varit populära växter. Det beror säkert främst på deras intensiva röda färg och relativt låga levnadskrav. Alla vet vi att röda växter kräver lite mer rent generellt än de vanliga gröna. Men Alternanthera är ändå ganska lätta jämfört med liknande arter som Rotala macranda och Myriophyllum etc.
A.reineckii ’Mini’ är alltså en framodlad variant av den vanliga A.reineckii. Denna är ganska lik originalet men växer saktare och mycket tätare än den vanliga. Detta gör den till en originell och mycket vacker röd växt för mellanpartiet. Utom A.reineckii ’Mini’ och tidigare nämnda Cryptocoryne finns det få arter att välja på om man vill ha en röd mindre planta.
A.reineckii ’Mini’ är däremot ganska ny i hobbyn och har fram tills nu bara gått att köpa ”In Vitro” på kopp från Tropica och Anubias. Men nu börjar den att dyka upp i vanlig kruka vilket också kommer att göra den mer tillgänglig på marknaden. Trots att det är en ”rookie” så får man nog säga att den är ganska vanlig. Dess mycket intensiva röda färg och fylliga växtmassa tilltalar många akvarister och gjort att dess rykte spridits fort.

Som med alla växter så gynnar co2 och starkt ljus tillväxten markant. Denna växt fungerar i vanliga akvarier också, men sällan får man samma mättade rödrosa färg och kompakta utseende utan dessa faktorer.

Det är en stängelväxt, även om bladen sitter tätt på stängeln. Det är alltså bara att klippa den när den blir för hög och plantera ner toppskotten så tar de sig igen. Den kommer inte bara att växa på höjden utan också förgrena sig med flera stänglar vid sidan om. Detta gör att den rent tekniskt skulle fungera ganska bra som bottentäckare i större akvarium. Maxhöjd är ca 10cm, men det går att hålla den lägre om man ansar flitigt.

Denna växt passar i de flesta miljöer. Tillsammans med andra röda nyanser gör den sig fint och borde vara ett måste i alla ”Danish style aquascapes”. Men även ihop med gröna växter gör den sig riktigt bra. Den blir lätt en fokuspunkt i akvariet och kommer garanterat att dra ögonen åt sig.

Så, har du ett nanoakvarium eller ett kar som är max 30-40cm högt så är det bara att testa. Har du också co2 så är det bara att köra på. Du kommer inte bli besviken. Alternanthera reineckii ’Mini’ levererar garanterat!

Google bildsök: http://bit.ly/1utQQJ3

Länk till Tropica: http://bit.ly/1GUqfjs

Vill ni se alla ”Veckans växt”? Klicka på länken:

http://blogg.djurmagazinet.se/?s=veckans+v%C3%A4xt

Vissa av oss trivs bättre i grupp, det är skönt att ha några likasinnade att luta sig mot. Andra gillar att stå i centrum och på egna ben. Äran blir större om man slipper dela med sig.

Veckans växt är en sann solitär som spyr ut sig attityd och stolthet!

Latinskt namn: Crinum calamistratum

Handelsnamn/synonym: Krusig crinum

Ursprung: Afrika, Kamerun

Grupp: Rosettväxt, Lök

Ljuskrav: Medel

Co2krav: Medel

Känslighet: Låg

Växten Crinum calamistratum är verkligen gammal i gemet. Redan år 1948 hittades denna art i västra Kamerun och har sedan dess varit ett vackert inslag i många akvarier världen över.

Trots att det är den minsta av Crinumlökarna som vi vanligtvis ser i hobbyn så är det en relativt stor växt och passar därför bäst i större burkar.

Det är en s.k. Lökväxt vilket inte är så svårt att förstå när man ser den. Plantans ”fot” är formad lik en lök. Löken fungerar som näringsförråd åt växten. När det kommer tuffare tider har växten en reserv att ta av och gör den därför inte så känslig mot dippar i näringsinnehållet. I lökens topp sticker smala, mörkgröna, krusade blad upp likt bläckfiskarmar. Bladen kan bli allt mellan 40 och 150cm. Så ett fullvuxet exemplar är ingen liten pjäs direkt.

Jag vill inte kalla den för ljuskrävande, men den visar helt klart sin bättre sida under lite mer ljus än om den sitter i skuggan. Men den klarar sig bra i sämre ljusförhållanden också. Co2 främjar självklart tillväxten och skyndar på den annars ganska sakta växande plantan betydligt.

Plantera ner löken i sanden så att minst halva löken sticker upp. Har den långa rötter ska dessa kapas av till ca 2cm. Begraver man löken helt så kvävs den och kommer att ruttna. Trivs den bra skjuter den upp stänglar ovan vattenytan med vita, stora och vackra blommor. Börjar den blomma kommer de ganska tätt. Räkna med en ny blomma var fjärde-sjätte vecka och att blomman står öppen i ca en vecka innan den vissnar.

Efter ett tag kommer växten att utveckla små miniplantor runt om foten. När växterna fått tre-fyra blad och utvecklat rötter kan man knipsa av dem och plantera dem i substratet.

Den kan vara lite kinkig på att byta plats. Så flytta inte runt på den i onödan. Den kan då bli stressad och tappa bladen. Detsamma kan hända vid för stora förändringar i vattenparametern som vid byte av akvarium etc. När man köper Crinumen har den därför inte så långa blad. De är oftast kapade för att den ska kunna acklimatisera sig enklare. Det kan kanske se lite tråkigt ut men den rättar snabbt till sig och blir vacker.

Crinumen är verkligen en solitär som gör sig snyggast en bit från varandra där den kan sträcka ut ordentligt utan att trassla sig med andra av samma art. Den passar bra tillsammans med de flesta storbladiga och småbladiga växter (undvik andra växter med långa smala blad som Vallisneria och Cryptocoryne balansae etc.). Den kommer att synas även om du sätter den i en skog av andra plantor då den är så pass annorlunda.

Den trivs i de flesta akvarium och är som sagt inte värst känslig vad det kommer till näring eller ljus. Den fungerar även alldeles utmärkt i bräckt vatten.

Den kan vara svår att hitta under vissa perioder då och då, men just nu så finns den hemma hos odlarna. Det är bara att be din lokala butik att plocka hem den om de inte har den inne.

Den kan verka något dyr, vilket beror på att den ändå är ganska saktfärdig att odla på. Men det är värt varenda krona. Crinumlöken kommer typ aldrig dö och du kan flytta med den från kar till kar i flera år framöver.

Google bildsök: http://bit.ly/1FXA3sq

Länk till Tropica: http://bit.ly/1zdPrgC

Vill ni se alla ”Veckans växt”? Klicka på länken:
http://blogg.djurmagazinet.se/?s=veckans+v%C3%A4xt