När jag skrev inlägget om ”veckans växt”, Hydrocotyle tripartita så hittade jag denna video där två av exempelburkarna är med.
Den är från 2012, då jag hade mitt kontor i Filipstad på Akvarieteknik. Jag hade även en liten lägenhet där då jag veckopendlade. I den hade jag dessa 3 burkar. =)
Eheim har kommit med lite nya akvariemodeller. Ni kan kolla in dem alla på deras hemsida som ni hittar här.
Vi fick för ett tag sen hem ett prov på Incpiria, som är deras lite lyxigare serie. Det är mellanmodellen som är på ca 300 liter. Jag kompletterade med en extra armatur så den har 4x39w T5-lysrör. Lagom att köra växtakvarium på. Jag valde ett proffessional 3, ytterfilter och en co2anläggning från JBL.
Jag letade inspiration och hittade detta karet som Takashi Amano har gjort. Jag gillade hardscapen med de stora lavastenarna. Även om jag vill ha det lite annorlunda än detta så är det alltid bra att ha en skiss eller annat att utgå från. Detta fick bli min mall under detta bygget.
Jag beställde hem de största lavastenarna jag kunde hitta. De var riktiga bumlingar, stora som badbollar. Efter lite svett och slit så hade jag snart format till 3st riktigt fina stenar som skulle vara skelettet i min scape. Det är det som är så bra med Lavastenar, de är lätta att forma med hammare och mejsel. De små flisorna och stenarna som blir över används till att binda mossa på senare.
Huvudstenarna är här på plats. Jag har använt vanlig rådasand i framkant och på sidorna av akvariet. Det ska ändå inte planteras något i botten, så det är ingen ide att hälla i bottennäring eller liknande. Jag har använt mig av flera olika grovlekar på sanden. Det ger ett naturligt intryck. I bakkant har jag använt mig av Oliver Knotts Nature Soil. Där ska jag ha lite Aponogeton madagascariensis är det tänkt och då är det bra att använda nått lite luftigare i botten. Växterna älskar soil, så det är tacksamt att jobba med.
Plantering tog sin lilla tid. Eftersom jag nästan bara skulle använda epifyter och mossor som växer på stenarna så var det till att binda massor. Jag tror att jag gjorde närmare 100st av dessa små lavastenar med mossa och fiskelina. Alla större växter sitter också fast på stenar. De som inte gick att kila fast mellan de stora stenarna satte jag på mindre lavastenar med buntband eller gummiband och bara lade dem på plats där jag ville ha dem. För att växterna inte ska torka måste kan fukta hela tiden med en sprayflaska, och lägga om blött papper på natten.
Efter två-tre dagar av sporadiskt planterande mellan mina arbetsuppgifter så var det i alla fall klart. Här är en bild från de första dagarna.
Fiskvalet skulle vara enkelt, och som vanligt vill jag inte ha för stora fiskar i mina kar. Det slutade med att jag tog 8st vanliga Skalarer av lite olika radiga färger, ett hundratal Kardinaltetror och Pandagarror som är lite av en favorit. Som algätare blev det som vanligt ett gäng med Amanoräkor och Otociclusmalar.
Garra flavatra är nära släkting till Garra rufa, som vi dagligen kallar för Spafisk eller Doktorsfisk. Ni vet sånna som man använder till att lindra Psoriasis med eller som man kan stoppa ner fötterna till för en liten hudbehandling på speciella spa´n. De märks i alla fall, när man sköter om akvariet kommer de gärna och sätter sig på handen. De bits inte eller nått, bara hänger där lite. Det är för övrigt en mycket kul art som är mycket social och eget karaktäristiskt beteende. De är lättskötta och enkla. Det enda är att man måste ha ett helt stängt akvarium. Finns det ett litet hål så hittar de det och klättrar ur.
Akvariet har i dagsläget små problem med tofsalger. Det beror på att det skötts lite dåligt under jul och nyår och snart ska det problemet vara löst. Annars är detta ett otroligt vackert och lättskött akvarium. Jag lägger ca 30 min i veckan på det. Delvattenbyte, lite ansning och vanlig Aquacare specialised-näring från Tropica. Det kan se lite rörigt ut på bilden men intrycket IRL är inte så rörigt. Det händer mycket i det, men det är inte så att det är störande.
Visst är det inspirerande att titta på s.k. ”Timelaps” där rangliga växter kringlar sig upp för en trädstam, blommor som sträcker ut mot solen eller snårig grönska som sprider sig som ett täcke över sten och mark.
Om vi skippar snabbspolningen och återgår till den normala tiden igen så kan man på vissa växter nästan se i vilken riktning de växer. Nästan som en timelaps, fast i stillbild. Veckans växt är ett praktexemplar på detta, och därför älskar jag den.
Latinskt namn: Hydrocotyle tripartita
Handelsnamn/synonym: ’Japan’ / Pennyworth / Dvärgspikblad
Ursprung: Asien
Grupp: Stängelväxt (bottentäckare)
Ljuskrav: Medel-Hög
Co2krav: Medel
Känslighet: Låg
Hydrocotyle tripartita, eller Japan som den oftast kallas (Det är ovisst om det är en egen art, eller om det faktiskt är H.tripartita, jag utgår från att det är samma när inte ens labben kan hålla isär dem. F.ö. så finns det mycket frågetecken kring om artbestämningen på denna växt då det finns många växter som är mycket lika. Ex H. Sibthorphioides, H.maritima, H.yabei, H.ramiflora etc.) är ganska ny i hobbyn. Eller ja, jag tror att den funnits ganska länge, men har varit svår att få fatt på tidigare. Som många andra nyare växter så har intresset för denna växt blommat upp rejält på grund av att Takashi Amano använt den i sina fantastiska akvariekreationer.
Hydrocotyle tripartita är inte särskilt svår. Matar man den med co2 och framförallt ljus så växer den så att det knakar. Den belönar dig gärna med läckert syresläpp eller s.k. ”champagne”. Bladen släpper syrebubblor vid stark fotosyntes. Den skjuter ut vågräta stänglar med små ljusgröna, lätt krusade blad på och bildar en tät matta. Ansar man den inte får man snabbt ett täcke som slukar allt i sin väg. Var inte rädd för att klippa den. Man kan tukta den riktigt hårt utan att du ser någon skillnad efter en vecka.
Den växer på lika bra ovan vattnet och kan därför föredras i aquaterrarium eller regnskogsterrarium. Emersed får den små vita blommor som sitter i grupp som en liten boll.
I ”vanliga” kar kan den fungera ganska bra också. Den gillar ju ljus, så det är kanske bra om det är lite bättre förutsättningar där. Den växer fint utan co2, men blir inte lika tät och växer saktare utan.
Eftersom denna växt har ett så pass aggressivt växtsätt så är den en utmärkt växt i kampen mot alger. Den fungerar både bak, fram, högt och lågt i akvariet och den går att forma på det sätt man föredrar. Släpp upp den i bakgrunden, klä in rötter med den, använd den som buskage eller bottentäckare. Kolla google-länken här nedan så får ni massor av förslag på kreativa användningsområden.
En rolig och ganska trivial information är att Hydrocotyle-arterna tidigare tillhörde Apiaceae-familjen (numera så tillhör de Araliaceae). Samma familj som bland annat Persilja, Selleri och inte minst Morot. Vad är då det roliga med det tänker ni?
Jo, när man klipper Hydrocotyle så luktar det nämligen Morot. Testa vettja, det är samma för alla Hydrocotyle-arterna.
Eftersom den är så pass lätt och förtrollande vacker så använder jag den gärna i mina akvarier. I och med de ofta förekommande bubblorna är den är en av mina favoritobjekt framför kameran. Så iväg till butiken för att köpa en kruka Hydrocotyle tripartita, och kanske även ett makroobjetiv så är du på banan.
Google bildsök: http://bit.ly/1A6KXbH
Länk till Tropica: http://bit.ly/13P4ori
Vill ni se alla ”Veckans växt”? Klicka på länken:
http://blogg.djurmagazinet.se/?s=veckans+v%C3%A4xt
Jag har funderat lite på vad jag ska stoppa för fisk i mitt nya akvarium som jag håller på med på kontoret.
En kass mobilbild över hur jag tänkt med hardscapen.
Jag funderar på Notropis chrosomus (Regnbågselritsa) som är en kallvattensfisk från Nordamerika som är sjukt vacker. Vad jag fattat det som så är det hanarna som blir sådär riktigt färgglada och det är bara under en kortare period under leken. Men man får väl se till att hålla dem tillfredsställda och glada =)
Bilderna nedan tog jag på Interzoo 2010. De är tagna i i ett akvarium i Aquadecos (De som levererar de snyggaste stenarna inom hobbyn) monter som var inrett av Oliver Knott.
Gå till denna länk för att få veta mer från Practical fishkeepers!
Jag tänkte ta upp detta med bottentäckare. Ja, ni vet låga, täta växter som ger en ”matta” i akvariet. Det finns en uppsjö av olika växter som kan räknas till den gruppen, i detta inlägg tänkte jag ta upp de vanligast förekommande inom hobbyn och kommentera dem utifrån mina erfarenheter med dem.
Att det är attraktivt att ha en bottentäckande växt är inget snack om saken. Det märks tydligt på att folk vill ha det hemma i sina akvarier. Tyvärr så är nästan alla av de vanligt förekommande bottentäckarna ganska krävande. Många behöver co2-tillförsel för att bli täta och fina och för att den rätta heltäckningsmatta-looken ska infinna sig. Hemianthus callitrichoides (HC) är ett bra exempel på detta. Det är en av de mest säljande växterna vi har på Imazo, sorgligt nog så tror jag att 90% av de som säljs är döda inom ett par veckor för att de som köpt inte har tillräckligt bra förutsättningar. Men man vill gärna, så tillbaka till zoobutiken och köpa en ny kruka för att mötas av samma resultat igen…
Jag får många frågor på just bottentäckande växter, och framförallt vill Ni veta vilka som klarar sig utan co2.
Jag ska försöka att hjälpa er i denna djungel. Men det ÄR svårt att få till en rejäl matta utan co2. Oavsett vilken växt ni väljer så kommer den att bli lite glesare, och tråkigare utan co2.
Glossostigma elatinodes måste vara den ultimata bottentäckaren. Den var länge kungen innan HC (se nedan) kom och slog sig in på marknaden. Det är många av oss som dreglat till Takashi Amanos tidiga scapes med en ”Glossomatta” i som hette duga!
Den har alltid klassats som riktigt svår. Men det enda som är svårt med denna är att den är ljuskrävande. Den vill ha MYCKET ljus, annars trivs den bra oavsett näringsnåver etc. Men det är ingen ide att prova för er med normala akvarium utan co2 mm.
Fotad på Interzoo. Aquascaper okänd.
Hemianthus callitrichoides eller HC som den kallas är den tätaste av dem alla. Den har mycket små blad, ca 1-max 2mm stora. Denna växten bildar snabbt en heltäckande matta som bara blir tjockare och tätare med tiden. Den kan vara lite kinkig med acklimatiseringen ibland och klan därför klassas som svår. Den är inte alls lika ljuskrävande som Glossostigma och den sägs fungera i mindre kar utan co2, men den blir naturligtvis tätare och frodigare under lite mer ljus och co2. Men det är heller ingenting för akvarium med lite mindre ljus i. HC har väldigt korta rötter och bör därför planteras i soil som den kan förankra sig i. Annars släpper den lätt underlaget efter ett tag och ”mattan” lossnar. HC är lätt att hitta, och den finns i din lokala DM-butik. Antingen i vanlig kruka, eller In Vitro-odlad på Linea CUP eller Linea CARPET.
Vill du veta mer? Klicka på länken för att komma till en närmare beskrivning som jag gjorde i ”Veckans växt”
Fotad på Interzoo. Aquascaper Georg Just, Just Aquascaping
Micranthemum ’Monte Carlo’ är nog den senaste av exemplen här. Den är storleksmässigt mitt mellan Glossostigma och HC. Den växer väldigt likt HC, men är betydligt lättare. Jag tror att denna kommer att ta över en hel del marknad från HC. Jag har den själv i mitt högra kar och tycker den är trevlig. Precis som HC så måste man vara med med saxen innan den blir för tjock. Klipper man den sent så får man bara det bleka i botten kvar, vilket inte alls är särskilt läckert. Men misströsta inte. Den växer snabbt upp igen. Tyvärr så är den så pass ny att jag inte vet så mycket hur den funkar i ”Low tec” och vanliga akvarium. Men den är i alla fall betydligt mindre krävande än ovanstående. MC hittar ni i er närmaste Djurmagazinet, den finns både på kruka och som In Vitro-odlad på Linea CUP.
Här är en video när jag klipper min ”matta”.
Fotad på Interzoo. Aquascaper okänd.
Elatine triandra är bland det crispigaste du kan ha i ditt akvarium. En helt fantastisk växt som vi tyvärr sällan ser då den är väldigt transportkänslig. Denna växten kommer att vara svår att hitta i butik. Jag fattar mig kort här och hänvisar till detta inlägg som jag nyligen gjorde om den:
Veckans växt, Elatine triandra
Elatine hydropiper är en ganska nyintroducerad växt inom hobbyn. Den är väldigt lik Glossostigman i sitt växtsätt och med sina något blanka, delikata, droppformade blad. Men Elatinen är mycket mindre är Glossostigman. Jag har inte så jättemycket egen erfarenhet av denna. Men jag vet att den ska vara ganska svår att acklimatisera och att den är extremt långsam i tillväxten. Även om man har både ljus å co2 så det räcker till. De karen jag har sett IRL med denna så har den inte varit särskilt tät. Jag tror helt enkelt att den tar sin tid. =)
Ni finner den i Linea-serien från Anubias. Den finns både som CUP och som CARPET. Bara be närmaste Djurmagazinet att ta hem.
Fotad på Interzoo. Aquascaper okänd.
Utricularia graminifolia är bland de störigaste växterna jag vet. Den är otroligt vacker. Den blir tät som en heltäckningsmatta och grönare än grönast. Men jag kan inte lyckas med den ordentligt. visst växer den lite, men den blir inte så tät som jag vill. Eller så är det bara två tre strån kvar som överlever efter ett tag. De bildar en liten tuffs, men sen blir det inte mer… Jag har försökt i flera olika kar genom åren, men den vill sig inte under mina fingrar. Jag är förkrossad!
Den är egentligen inte supersvår. Har du lite mer ljus än normalt och co2 så ska det inte vara några problem. Men den är svår att acklimatisera. Den dör oftast efter bara några dagar av omställningen. Det sägs att den ska klippas ner kraftigt när man planterar den från kruka, eller binda den på lavasten från In Vitro-kopp. Jag vet inte, men det finns folk som vet. Kolla in länken här ovan till Google bildsök, visst är den fantastisk!?
Faktum är att jag faktiskt fått den att ta sig i mitt nano som jag har lånat ut till PT-Massage här i Götet. Det är första gången jag får den att funka. =)
Marsilea hirsuta, eller alla Marsilea är ganska enkla. Denna växt klarar sig fint utan co2 och kräver inte speciellt mycket ljus. Men som alla andra så går det saktare, den blir glesare och högre under sämre förutsättningar. Men, marsileor är ändå den rätta gruppen att rikta in sig på om man är ute efter en låg bottentäckare som klarar sig under lite sämre förhållanden.
MArsilea hirsuta har en lite annorlunda men mycket vacker mörkgrön ton. Ibland skimrar bladen lätt i gult. Den får små, ca 1cm stora blad som sitter på utlöpare strax under substratytan. Vill man att den ska gå snabbare så är denna växt ypperlig att vertikalskära. Ta ett vasst rakblad och skär lorätt genom beståndet. På detta vis skjuter varje växt sidoskott och den blir tätare snabbare.
Marsilea hirsuta har ett väldigt annorlunda utseende i emersed form. De små bladen syns inte alls till utan blad som liknar fyrklöver på långa halsar. Denna bladform kan även förekomma i vattenform, speciellt under lägre ljusförhållanden. Kapa av de längre bladen för att hålla växten låg.
Bild tagen på Tropica.
Marsilea angustifolia är mycket li ovanstående. Men den är mindre och har lätt hjärtformade blad. Det sägs att den växer ännu saktare än M. hirsuta men jag håller inte med. Tycker att de är ungefär lika snabba.
Bilden ägs av Oliver Knott
Lilaeopsis brasiliensis och Lilaeopsis nova-zeladiae är två av de vanligaste Lilaeopsisarterna som vi finner på den svenska marknaden. De är också en av de vanligaste grässorterna som säljs. De har inga störra krav på att överleva, men om man vill få en matteffekt så får man fjäska med lite starkare ljus än normalt. Dessa funkar alltså i de flesta kar men växer väldigt sakta och glest i vanliga kar. Skillnaden på de båda är minimal enligt mig. Brasiliensis är lite mindre och lite mörkgrönare om jag minns rätt.
Bilden är tagen på Interzoo, Aquascaper okänd.
Bilden är tagen på Interzoo, Aquascaper Oliver Knott
Echinodorus tenellus är också ett alternativ för er som inte har extra co2 mm. Denna lilla svärdsplanta blir ganska lik vår vanliga gräsmatta vi har i trädgården. Den får klargörna till mörkgröna, 5-7cm långa, smala blad som kan rodna och gå åt de rödare hållet. Den är som sagt var ganska enkel och passar i de flesta kar. Den trivs extra bra i näringsrik botten men fungerar även bra i akvarium med gödning i vattenkollumnen. Vid starkare ljus så lägger sig bladen mot botten och mattan blir låg och tät. Jag gillar denna växten i kombination med Blyxa japonica, som är väldigt lik i bladformen men som bildar små buskar istället för matte. En klassiker som är snygg och enkel.
Bilden är tagen på Interzoo, Aquascaper okänd.
Bilden är tagen på Interzoo, Aquascaper okänd.
Eleocharis parvula och Eleocharis sp. mini är de minsta varianterna av Nålgräs. Det är två olika arter men jag väljer ändå att ha dem på samma rad då de är mycket lika. Det sägs att E. sp. Mini är mindre än parvula, och att någon av varianterna ska ha mer ”liggande” stil med näst intill skruvade blad. Jag har testat dem båda i flera kar, till och med i samma kar utan att kunna skilja dem åt. Jag vet alltså inte vilken som är vilken tillslut. Så i mina ögon går det ut på detsamma.
De är riktigt krispigt gröna med tunna, nästan hårliknande blad som bildar en tät matta. Dessa två varianter håller sig låga, typ 2-3 cm ovan substratet. De trivs bäst i högre ljusmängder och med co2-tillförsel men överlever utan. De blir då inte alls lika täta och jag skulle rekommendera att använda dem som små buskar i grupp istället för bottentäckare.
Dela upp krukan i små portioner och plantera ner dem med jämna mellanrum. Till detta måste du ha en pincett. Annars kommer du bli galen.
Även denna växten mår bra av att vertikalskäras. Bara att ta ett vasst rakblad och dra genom mattan. Alla eleocharis är bara att klippa ner. Man behöver inte göra så mycket mer än så. De tunna, långa rötterna från denna växten penetrerar substratet och klämmer sig fast rejält. Den är därför en av de bättre bottentäckarna enligt mig. Lättskött och snygg!
Bilden är tagen på Interzoo, Aquascaper okänd.
Eleocharis acicularis är den mellanhöga och vanligaste varianten av Nålgräs. Den blir ca 10cm hög och har mycket tunna stråliknande blad. Som de andra Eleocharis så kan man trimma även denna rakt av. Kan vara bra att veta om man ska ta bort alger etc. Men den växer ganska snabbt upp till sin ursprungliga höjd, så vill man ha en lägre växt är det bättre att kolla på ovanstående två varianter. Kombinera gärna denna med de två lägre varianteran som jag skriver om ovan och Eleocharis vivipara som är den högre varianten av Nålgräs. Förutsättningar mm är samma som för de andra arterna. Läs på Eleocharis parvula.
Tyvärr sjukt dålig bild men jag hade ingen bättre. E. acicularis används här i bakgrunden. Detta karet är ganska litet.
Sagittaria subulata har jag inte så mycket erfarenheter av. Jag har aldrig haft den i mina kar hemma men provat den i en del större kar ute hos kunder. Det finns många olika sorters Sagittaria, större och mindre. S. subulata är den vanligaste på svenska marknaden. Den blir ca 10-20cm hög vilket är ganska högt som bottentäckare i många kar. Den lämpar sig därför bäst till lite större burkar eller de mellersta eller bakre partierna i mindre kar. Den blir ljusgrön och bladen liknar nästan en Vallisneria. Den är ganska lätt och funkar under de flesta förutsättningar. Vill man ha en riktigt tät matta så är det co2 och lite mer ljus som gäller. Samma tjat om detta som tidigare =)
Samma här. Hade ingen bra bild på Sagittaria.
Jag har slutat tro på tomten för länge sedan. Trots att försöker mina vänner runt omkring mig försöker att övertyga mig om annat. Who do they think they foolin!? =)
VECKANS VÄXT
Som många hört så ska ju grönt vara skönt. Jag kan inte annat än att hålla med i detta påstående. Ett akvarium med endast gröna växter ger en särskild känsla. Denna veckas växt är en variant av en klassiker, fast grön!
Latinskt namn: Rotala sp. ’Green’
Handelsnamn/synonym: Grön Rotala
Ursprung: Asien
Grupp: Stängelväxter
Ljuskrav: Medel
Co2krav: Låg
Känslighet: Låg
Rotala sp. ’Green’ är i stort sett identisk med Rotala rotundifolia utom färgen. Sp. ’Green’ behåller nämligen samma krispiga gröna färg oavsett ljus, näring eller andra parametrar. R. rotundifolia eller R. indica rodnar ju i topparna och kan i vissa fall bli riktigt röda.
Rotala sp. green är ganska ny inom hobbyn. Den är ganska flitigt använd bland ”Aquascapers” och den börjar även bli vanlig bland akvarister allmänt. Det har nog mycket att göra med att den är så pass enkel. Den klarar sig utmärkt utan co2, även om den växer snabbare och blir tätare med co2-tillförsel. Den har inga större krav på ljus eller näring. Men vid mycket ljus kan den till och med krypa längst med botten och noderna blir korta vilket ger en kompakt och tät växt. Vid sämre förhållanden blir den som alla växter något glesare Den lämpar sig bra till nybörjare och akvarister som inte har så ”gröna fingrar”.
Ansa den med jämna mellanrum. Det är bara att klippa den rakt av och plantera ned det du klipper bort. Det tar sig snabbt igen och snart är det dags att ansa igen. Jag brukar alltid släppa upp växten ca 15cm, sen kapa av hälften och plantera ned igen. När bägge buntarna har nått 20cm så klipper jag återigen på hälften. Sen fortsätter jag så tills den nått den höjd jag vill ha. Gör du så kommer du få en riktigt tät och fin tillväxt. Efter ett tag måste du kapa den i nederkant istället och använda toppskotten. När kronan blir så tät så skuggar den den nedre delen av stängeln som kan bli lite tanig och växten mår bättre av att den plockas bort. Du kan få mycket växtmassa fort vilket är bra i alla nystartade kar för att konkurrera med algerna.
Rotala sp. ’Green’ får små blad på en stängel som gör att den lämpar sig bra till små akvarier. Den funkar även bra i större burkar då den kan bli riktigt hög och tät. Det är de bakre partierna som gäller oavsett storlek på karet och den passar bra med i stort sett alla andra växter. Storbladiga, andra småbladiga, you name it, den passar in. =)
Ni har inget att förlora på att testa denna trevliga växt. Den finns som regel i de flesta Djurmagazinetbutiker, om de inte har den hemma så är det bara att be dem ta hem.
Google bildsök: http://bit.ly/13p4aH5
Länk till Tropica: http://bit.ly/1v8oPGb
Vill ni se alla ”Veckans växt”? Klicka på länken:
http://blogg.djurmagazinet.se/?s=veckans+v%C3%A4xt
Då var det dags för delvattenbyte igen, samma sak. Varje vecka…
Lite kul, jag vet att Tropica har börjat sälja lite verktyg mm, det presenterade dem på Interzoo i våras. Jag kollade inte så närma på dem. Såg ganska fort att saxen inte var så mycket att ha. Samma som många andra märken som bara tagit första bästa sak från en kinafabrik och satt sitt märke på den.
Idag kom det med en pincett från Tropica som hade hamnat lite fel. Jag ignorerade den först. Jag visste ju vilket intryck jag fått av saxen på mässan. Men sen fick jag för mig att känna efter lite. OOoo God!. Skitskön!. Kanske äntligen hittat en pincett som kan ersätta hålet efter att vi slutat med TMC på jobbet!.
Nu ska jag sätta igång med julstädandet. I akvarierna alltså =)
Är ni intresserade av Tropicas verktyg, soil eller gödning? (kanske inte sålde in saxen så bra) så är det bara att gå till närmaste Djurmagazinet och be dem ta hem åt er. Leveransen tar inte mer än en vecka.
VECKANS VÄXT
Vad är det som gör att något blir en klassiker? Det måste ju vara att den dels är gammal, populär, och faller de flesta i smaken.
Kan man applicera detta uttryck på en växt?
Om man kan det så är denna veckas växt en given kandidat.
Latinskt namn: Microsorum pteropus
Handelsnamn/synonym: Javaormbunke, Kolplanta
Ursprung: Asien
Grupp: Epifyter
Ljuskrav: Låg
Co2krav: Låg
Känslighet: Låg
Javaormbunken är verkligen en klassiker. Den har funnits i hobbyn i evigheter, och alla som någon gång haft ett akvarium har med all säkerhet haft en Microsorum i det.
Vad är det då som gör den så populär. Ja, till att börja med så är den ju ganska enkel. Den har inga större krav på varken vattenkvalitet, ljus eller näring. Den klarar sig till och med i bräckvatten.
Som många andra populära växter så har det även på denna art odlats vidare på. Det har dykt upp många olika odlingsvarianter av den. Smalbladig, dvärgvarianter, röda, splittrade blad etc etc. En av de vanligaste varianterna är dock Windelöv, en Javaormbunke med väldigt splittade och spretiga bladtoppar.
Den vanliga Microsorumen har ca 10-20cm (kan bli större också) långa blad som är djupt gröna och vasst knivformade. Bladen sitter på en ganska kraftig rotstock med bruna, bomullstrådsliknande rötter som klänger sig fast i allt som är inom räckhåll. Det är en epifyt och trivs därför bäst planterad på en sten eller rot. Fäst plantan med fiskelina, buntband, gummiband eller liknande mot underlaget. Allt eftersom växer ormbunken fast på underlaget och man kan plocka bort hjälpmedlet som hållit den på plats. Vill man mot all förmodan plantera den i bottensubstraten ska man vara försiktig med att begrava rotstocken. Det, samt om man har väldigt fin sand riskerar man att plantan ruttnar. Det är i sådana fall bättre att sätta fast plantan på en liten sten som man placerar på botten.
Äldre blad utvecklar små sporhus på undersidan av bladen (precis som det vi ser på ormbunkarna ute i skogen). Detta är alltså deras sätt att föröka sig via sporer och ingen sjukdom eller fara. Det händer också att det kommer små ”bebis-ormbunkar” längst med kanten på de äldre bladen hos den vuxna plantan. De kallas för Adventivplantor. Dessa kan planteras ned för att få nya plantor. Vill man hålla själva huvudplantan i fint skick och form bör man plocka bort skotten så fort som möjligt. Dessa tar näring från plantan och bladet de sitter på blir snabbt brunt och dör. Jag brukar alltid knipsa hela bladet så fort det kommer adventivväxter.
Man ska inte klippa av växtens blad om man tycker den är för stor. Vill man ansa ner den så tar man hela bladet. Man kan också dela plantan vid rotstocken. På så vis kan man dela upp större plantor och föröka sitt bestånd.
Som jag redan nämnt så passar den i de flesta akvarium, och tillsammans med de flesta fiskarna. Den växer ganska sakta, men också säkert. Den visar inte lätt symptom på näringsbrister. Har man den i ett sk. High tec –växtakvarium så kan man ibland få svarta fläckar på bladen. Detta är ett skrik efter mer nitrat (No3). Det kan vara bra att nämna att den kan reagera negativt på kolersättning i flytande form som Easy Carbo, Happy Carbo, Seachem Excel etc. Vid för höga koncentrat av dessa så skrumpnar bladen och blir bruna. Hela växten kan dö på bara några dagar i värsta fall.
Men i det stora hela är detta en mycket trevlig växt som jag ofta använder mig av i mina akvarier. Och den är bland de lättaste växterna man kan ha.
Har ni inte provat dem så är det hög tid. Dessa finns i alla zoobutiker som standard. Och som en slump så råkar Djurmagazinet ha kampanj på olika Microsorum just nu. Skynda och fynda =P
Google bildsök: http://bit.ly/1sqimGy
Länk till Tropica: http://bit.ly/1qJyyXV
Vill ni se alla ”Veckans växt”? Klicka på länken:
http://blogg.djurmagazinet.se/?s=veckans+v%C3%A4xt
#veckansväxt
Jag är inte känd för att vara världens mest sprudlande människa. Det betyder inte att jag är sur, nejdå. Jag bara spar lite på glädjen. Vissa växter kan faktiskt få en på bra humör. Det är svårt att titta in i ett akvarium med denna växt utan att tycka att den är vacker, och utan att dra lite på smilgroparna! =D
Latinskt namn: Ammania sp. ’Bonsai, (Rotala ’Bonsai’)
Handelsnamn/synonym: Dwarf Bonsai
Ursprung: Kultivar (Finns ej i naturen)
Grupp: Stängelväxter
Ljuskrav: Medel
Co2krav: Medel
Känslighet: Låg
Ammania sp. ’Bonsai’ tror jag numera heter Rotala ’Bonsai’ (se länk nedan till Tropica) då det visat sig att det endast är en muterad version och att själva plantan egentligen är en Rotala indica. Hur det än ligger till så låter jag den heta Ammania sp. ’Bonsai’ tills annat säkerställs. Det är trots allt så vi känner till den idag. Växten presenterades för bara ett par år sedan och har sedan dess blivit mycket populär. Jag tror att det beror på dess unika växtsätt och att den är relativt lätt att sköta om och kultivera.
Ammania sp. ’Bonsai’ är egen på det sättet den stannar i växten 10-15 cm hög. Andra stängelväxter växer ju annars upp till utan där de lägger sig längst med i väntan på att man ska klippa dem. Den påminner mig faktiskt lite om Surikater, ni vet de där nyfikna ökendjuren som brukar stå på bakbenen å spana i grupp. Det är nog också därför den får mig att le. Snyggast blir den i små grupper i främre eller mellersta partiet av karet då den inte blir så hög. Den har runda små blad som sitter placerade (decussated) på en spikrak stängel i mitten. Topparna rodnar lätt då den får mycket ljus och näring. I akvarier med lite sämre förutsättningar fungerar den också ganska bra, men den blir lite glesare och växer saktare.
Växten känns kanske mer lik en Bacopa med sin spikrak, lodräta stil och runda blad än en Rotala som den nu påstås vara. Men om man kollar på en emersed variant av Rotala indica så är likheterna slående, om inte näst till identiska. Ammanians olika former ovan eller under ytan är nästan exakt lika. Den är möjligtvis lite blankare och tjockare i bladen i emersed form är submerged.
Ansa växten frekvent i den höjden ni önskar hålla den. Det ni klipper bort är bara att plantera ned vid sidan av. Skottet får snabbt nya rötter och kan skjuta ett par sidoskott längst med stängeln.
Ni finner denna växt i vanlig kruka eller i In Vitro odlad variant, både från Tropicas 1-2-Grow och Anubias Linea TUBE. Bara att be er lokala butik att ta hem den om de inte redan har den.
Google bildsök: http://bit.ly/1w3nmFV
Länk till Tropica: http://bit.ly/1G55Li1
Vill ni se alla ”Veckans växt”? Klicka på länken: