Då var den nya armaturen på plats över den högra burken. Ljuset är rent visuellt väldigt likt det jag hade innan både i färg och mängd. Det ska bli kul att se om det märks nån skillnad på tillväxten!
Nya armaturen på plats
Lämna ett svar
Koldioxid, Komponenterna 6. Slang
6. Slang
Slangen som vanligen används till koldioxid har dimensionen 4mm invändigt och 6mm utvändigt. Det är samma dimension som slangar till de luftpumpar man har till akvarium. Men, när den ska brukas till koldioxid behöver det vara en speciell slang avsedd för koldioxid. Använder man slang avsedd för luft så blir mjuk av koldioxiden som är en väldigt sur (lågt pH) gas. Den löser så småningom upp materialet i luftslangen och förstör den. Använd därför endast slang som är avsedd för koldioxid.
Vill ni se alla inlägg i denna serien? Följ länken:
Hydor Koralia nano
Streamerpump kallas ett pumphuvud utan filter som har högt flöde men som ändå inte rör till det så mycket i karet! !:-)
Ska jag förklara bättre?
Till skillnad mot ett vanligt powerhead så har steamerpumpen ett väldigt brett utblås. Utblåset på ett powerhead brukar vara mellan 1,5 och 2 cm, streamerpumpen därimot har kanske 5, 6 eller upp till 10cm stort utblås. Detta gör att den kan omsätta flera tusen liter vatten i timmen utan att röra om hela inredningen i burken.
Jag har satt i min minsta streamer som kommer från Hydor Koraliaserien. Den pumpar 1600 liter i timmen vilket är lagom till de drygt 100 liter som karet är på. Jag har satt i den för att röra upp den smuts som samlats på botten kring Marsilean och mossan. Det är svårt att suga upp det med slamsug då växterna lätt lossnar.
Det kommer snart en serie med streamers från Eheim såg jag. Ska kolla när de tänker dyka upp och om det är nått att ha!
http://www.eheim.com/en_GB/products/technology/streaming-pumps
Parallellkoppla
Jag har börjat att löda om de 8 LEDar från Eheim som ska sitta i min nya armatur.
Tur att man inte får betyg på detta 🙂
Imorgon kommer transformatorn så jag kan testa den.
Släng er i väggen IKEA! ;)
När jag planerade mina tvillingburkar så skulle det naturligtvis bli ”perfekt”. Som alltid när man skaffar ett nytt kar. Men de optimala måtten är inte optimala så länge. Har man haft ett stort kar ett tag så tycker man att ett lite mindre vore bättre. Har man en kub så blir man sugen på en ”vanlig” burk osv.
Faktum är att mina tvillingburkar fortfarande står sig bra, visst, skulle jag göra om dem så skulle de nog bli något större, och kanske högre också… Oj, nu flummar jag iväg, nu till saken…
Planeringsstadiet är nog bland det roligaste. Här är skissen till ”Tvillingburkarna”.
Det vänstra förslaget på armaturer gick ut som segraren, varför läser ni nedan!
Eftersom jag vet att jag gillar att mixtra med tekniken och byta ljuskällor och gadgets hela tiden så lät jag mina armaturer bli som ett modulsystem. I precis samma anda som Kamprad, fast bättre då såklart =P
Själva skalet, eller ”hooden”, är tillverkad av en plåtslagare och mäter exakt samma mått som karen. Den är sedan pulverlackad i blank vit färg. Det fiffiga är att jag låtit montera två st M8 bultar i locket, som fungerar som fäste för en inre plåt av Aluminium.
Dessa plåtar kan man ha flera av med olika armaturer på, och det har jag. =)
Det betyder att jag genom att lossa två muttrar kan byta mellan T8, T5 LEDs osv. Skitenkelt och smidigt. Kommer jag på att jag ska testa någon annan ljuskälla så är det bara att köpa sig en ny plåt, borra två hål och montera dit den tänkta belysningen.
Här kommer lite av de olika lösningarna jag haft.
T5-lysrör. 2st sx24w Glo-mat armaturer. Här med 2 Philips Aquarelle, 1 Sylvania Aquastar och ett Sylvania Gro-lux.
T8-lysrör. Naturligtvis med Aquarelle, 4x18w. Min favorit! =)
LEDs från Parus, ett litet test, som fortfarande pågår. Jag väntar på nya armaturer med andra specar än dessa.
TMC Gro Beam, den LEDen som jag kört med mest. Och också helt klart den bästa!.
I veckan som kommer ska jag göra en ny plåt med 8st 7watts LEDs från EHEIMs nanoserie… Återkommer angående det!
Koldioxid, Komponenterna 5. pH-controller
5 pH-controller
Eftersom koldioxid är surt sänks vattnets pH när man tillför det i akvariet. Detta kan man använda till hjälp för att dosera koldioxiden. En pH-controller (5) håller ständigt koll på pH-värdet och doserar ut koldioxid utifrån önskat pH-värde. Vilket ger jämna och fina koldioxidnivåer. När det valda pHt uppnåtts stryper den tillförseln av gas tills dess att pHt stigit igen. Sen öppnar den igen osv.
PH-controllern kopplas till magnetventilen (4) och ”talar om” för den när den ska strypa respektive släppa fram gasen. Om man inte har en controller så brukar man ha magnetventilen kopplad till en timer som släpper fram gasen under de timmar akvariet är tänt. Och stänger när belysningen slocknat.
Controllern har en så kallad ”probe” som är själva sensorn som mäter av vattnet, denna ser ut som en tuschpenna och sitter vid vattenytan i akvariet. Då proben är väldigt känslig ska den behandlas varsamt och hållas ren från alger och smuts. Försök att sätta den där vattnet har en jämn cirkulation och försök att inte ha den rätt under belysningen. (Ett tips är att använda en upp och nedvänd gammal svart filmburk (eller liknande) med ett hål i botten. Montera den på proben så att den skuggar toppen på proben där pulpan som mäter vattnet sitter. På så sätt undviker du algtillväxt som kan rubba mätningarna.)
Att ha en controller har både fördelar och nackdelar. Fördelen är att den håller ett jämt pH, och halt koldioxid i vattnet oavsett hur mycket som förbrukas, försvinner eller behövs. Går det åt mer så doserar den mer. Detta är en framförallt en fördel i de akvarier där man har Diskus eller andra fiskar som går för lek och som föredrar surt (under pH 7) vatten. Men även en del växter kräver jämna nivåer som kan vara lite klurigt om man inte har kontroller.
Nackdelen med pH-controller är att den måste kalibreras ganska ofta för att visa rätt värden. Hela tiden sker det ändringar mm i vattnet som påverkar den känsliga probens förmåga att läsa av vattnet. Därför kalibrerar man den med jämna mellanrum, för att inte hamna fel.
En annan nackdel, som är huvudsaken till varför jag har valt att inte ha controller är att man lätt stirrar sig blind på displayen som visar det aktuella pHt i vattnet. Det blir lätt att man är där och skruvar och ändrar så fort den inte visar EXAKT det värde man angett… Detta slutar i att man själv skapar ojämna nivåer som ställer till med problem, när man kanske ifrån början inte hade nått problem alls.
Det är alltså bättre, att i alla fall till en början köra utan controller enligt mig. Då lär man sig mer hur växterna mm reagerar på gasen och man får tillslut en fingerkänsla. Den kommer inte när man litar på att en maskin ska göra jobbet åt en.
Det finns naturligtvis massor av olika märken och utföranden av controllrar. Det enda jag har att säga om valet är att man ska köpa en som har en kvalitetsprobe. De billigare har oftast ganska dåliga probar som ger dåligt resultat. Dessa går iof att byta ut men en bra probe kostar oftast lika mycket löst som hela controllern.
Bilden visar en pH-controller som jag använde för ett par år sedan. Tillverkare Tunze. För mer bilder följ länken. Google bildsök
Vill ni se alla inlägg i denna serien? Följ länken:
So beautiful
Bucephalandra motleyana. sp. ”Bukit Kelam”
Versicularia ferrei
Akvariemossor är en av mina favoriter bland akvarieväxter. Det finns en uppsjö av olika sorter. Alla med olika utseende och krav. De flesta kan se ganska lika ut vid första kollen, men om man tittar noggrannare så ser man att skillnaden kan vara ganska stor.
Mossan på bilderna heter Versicularia ferrei, men kallas för weeping moss. Den är helt klart min favorit och jag har använt den i flera aquascapes. Som ni kanske ser så är den lite ”hängande” ungefär som en hängbjörk =).
Tricket med Versicularia och Taxiphyllum-arter är att tukta dem hårt. Först binda ett tunt lager med mossa runt en rot eller sten med tjock sytråd eller fiskelina. Så fort den börjar att växa spretande så ansar du av den. Forma den som du vill ha den. Då kommer den snällt att följa formen på underlaget och bli tjock och fyllig.
Snyggt va? =)
Delvattenbyte
Jag har fortfarande semester, och fart runt i Sverige de senaste dagarna. Därför har jag lämnat kvar automatningen och gödningen.
Det fick bli ett snabbt delvattenbyte på ca 70% idag då jag var hemma för en mellanlandning.
Cyanon verkar borta, men jag kör en dos Happy Life Algin extra ändå, för att vara på den säkra sidan. Doserar med spruta i botten, som jag visade i videon förra inlägget.
Även en fulldos av Tropicas Plant Growth special och halv dos av Premium.
Samma fördelning har jag i autogödarna som doserar ytterligare 1ml av substansen per dag.
Cyano
Blågröna alger, eller Cyanobakterier som det egentligen heter stöter man nästan alltid på vid jämna mellanrum, vare sig man är nybörjare eller mer erfaren.
Du känner igen algerna på deras slemliknande form och på den fräna doften den avger. Luktar algerna typ jord så är det Cyano. Hur blir man av med dem då?
Det finns ett flertal olika sätt som är ganska effektiva. Först ska du i alla fall ta bort så mycket du kan rent fysiskt, det lättaste är att suga ur dem med en tunnare slang.
Sen kan man mörklägga akvariet. Men det är viktigt att det är helt mörkt i flera dagar. Lägg en tjock filt över karet och släck belysningen helt i minst fem dagar.
Men det finns också enklare sätt. Algin EXTRA från Happy life är ett algmedel speciellt framtaget för att bekämpa just cyanobakterier.
Efter tio dagars frånvaro från mina akvarium fann jag cyano i framkant av bottenmaterialet, det är oftast där det börjar dyka upp. Genom att använda mig av en spruta med ett långt rör anslutet så applicerade jag algin extra i gruset där cyanon fanns. Detta är ett mycket effektivt sätt att bekämpa dessa alger innan de tar över hela akvariet. Två doser på detta sätt efter delvattenbyte gör oftast susen. Du slipper släcka karet och växterna eller fiskarna tar ingen skada!
