Denna vecka så ska det handla om en växt som jag håller mycket kär. Karaktäristiskt för sådana brukar vara att de är lätta att handskas med, annorlunda på något sätt och utstrålar känslan som jag så många gånger tidigare försökt att beskriva… fantasi-kringelikrokande-mysfaktorbildande-Tim Burton-liknande-känslan… Ja ni fattar väl vid detta laget.

Latinskt namn: Marsilea spp. (hirsuta eller crinata)
Handelsnamn/synonym: Vattenklöver
Ursprung: Asien & Australien
Grupp: Bottentäckare
Ljuskrav: Medium
Co2krav: Medium
Känslighet: Låg

Det finns ca 40st olika Marsilea arter som alla är ganska lika. Den vanligaste inom akvariehobbyn är Marsilea spp. Ni känner kanske den som M.hirsuta eller M.crinata. Det är olika arter, men de är så pass lika att de är svåra att skilja. Enda sättet ska vara att se på deras sk. ”sporocarps”, lättast översatt till spor-frukt som man bara ser under emerst form. Och egentligen så spelar det ju mindre roll vad det är för sort när de ser identiska ut i akvariet. Därav kallas de numera i handeln för Marsilea spp.

Mest känd är Marsilean för sina ovanvattensblad som ser ut som fyrklöver. En liten ”Fun Fact” är att man använder just Marsileans blad som ersättare för riktiga fyrklöver (kan vara svårt att hitta) under firandet av den Irländska ”Saint Patrick´s day”.

Marsilea är egentligen en sorts vattenmossa som växer i grunda vattendrag och fuktiga miljöer i hela världen. Den är mycket vacker och bildar under rätt förutsättningar en tät, mörkgrön matta i akvariet. Bladen som kan ha lite olika form beroende på förutsättningar och art är mörkt gröna. I kruka är Marsilea odlad i emersed form och har långa rangliga stänglar med fyrklöverliknande blad. Sätter man ner den som den är i vattnet kommer den att se silverfärgad ut då bladen inte blir blöta. Detta ändras snart och bladen kommer istället att bli bruna och lossna. För att förhindra detta så bör man klippa av alla bladen innan plantering. Klipp rätt av bara så nära krukan ni kan. Det kommer inte att se så dekorativt ut när ni planterat ner rotstocken med bara en halv centimeters grässtrå stickande upp från sanden. Men den kommer på detta sätt snabbare att sätta nya, undervattensblad.
Marsilea spp. och dess mindre släkting Marsilea angustifolia finns även på kopp och är då In-Vitro-odlad vilket innebär att den kommer med rätt bladform från början. Typisk växt där det är stor fördel att handla In-Vitro.
I akvariet får Marsilea små runda till hjärtformade blad som sitter tätt, en och en eller i par längst stängeln som löper i substratet. Den skjuter nya skott ganska snabbt och bildar en mörkgrön matta med mycket vackra inslag av gult till kopparfärgat i bladen. Det kan vara just den färgskiftningen som gjort att jag fastnat för denna växt. Växten är ganska ”fotogenique” med sina färgskiftningar. Det händer även att växten skjuter iväg ett och annat skott som är lite längre med den karaktäristiska fyrklöverlooken. Detta är särskilt vanligt under sämre ljusförhållanden som kan bli i skuggan av en annan växt eller liknande. Gillar man dem inte så är det bara att kapa av dem. Tillslut så kommer det inga nya, länga blad. Marsilea har också rejäla rötter som klamrar sig fast ordentligt i bottensubstratet vilket gör att den fungerar ganska bra med fiskar som gräver. Kanske kan vara ide att låta växten ta sig innan man stoppar i värsta grävskopan men…

Marsilea är en ganska enkel växt, helt klart en av de enklaste, låga bottentäckarna. Det går att ha den i ett vanligt akvarium med lite lägre ljusförhållande och ändå få en matta. Det tar lite längre tid bara än vad det tar i ett ”High Tec”. Co2 är heller inget måste, men det ger en tätare växt snabbare. Inga typiska symptom på näringsbrister mer än att den stannar upp i växandet om det är något som saknas.

När det är dags att ta fram saxen så är det ”no mercy” som gäller. Det är bara att klippa hej vilt. Varje eget skott blir en ny planta så att vertikalskära den med en rakbladskniv är utmärkt för att skynda på spridningen. Plantera ner det ni klipper bort, allt med rötter växer. Och allt som inte har rötter, får rötter =)

Använd den i små eller stora burkar, med eller utan co2, fiskar, räkor mm… Funkar till allt och gör sig också till allt. Testa den med fördel i ditt terrarium om du har ett, den funkar fint där med.

Vill ni läsa mer om Marsilean och andra bottentäckare så rekommenderar jag detta blogginlägg där jag väldigt ytligt tar upp de vanligaste bottentäckande växterna.
http://blogg.djurmagazinet.se/bottentackare/

Google bildsök: http://bit.ly/1IASW1b

Länk till Tropica: http://bit.ly/1bZroIH

Vill ni se alla ”Veckans växt”? Klicka på länken:

http://blogg.djurmagazinet.se/?s=veckans+v%C3%A4x

Nya växter är alltid roligt. Oftast så kan det röra sig om en variant av en annan, redan etablerad växt. Ibland så skiljer den sig inte så mycket. Men ibland så kan det vara en helt ny art med ett nytt utseende. Veckans växt är relativt ny inom hobbyn och helt egen i sitt utseende.

Latinskt namn: Lagenandra meeboldii ’Pink’ (även ’Red’)

Handelsnamn/synonym: inget som jag vet

Ursprung: Indien

Grupp: Rosettväxt

Ljuskrav: Lågt till högt

Co2krav: Medel

Känslighet: Låg

Lagenandra meeboldii ’Pink’ eller ’Red’ som den också kallas kommer från Indien där den växer i sumpmarker högt upp (upp till 1200m över havet) i bergen. Den hittas alltså inte så ofta submerge i naturen och kan kanske därför klassas som en sumpväxt. Kanske är det också därför denna växten funnits länge inom terrarium och palundarium-hobbyn och först på senare år funnit sig in i akvariet? Trots sitt naturliga växtsätt oftast med bladen ovan ytan klarar den alltså att leva helt under ytan och är därför mycket lämplig även för akvarium.

Lagenandrasläktet liksom Cryptocoryne tillhör familjen Kallaväxter. Och visst ser man likheterna mellan dem. Men, jag vill ändå påstå att L.meeboldii är egen i sitt uttryck. Speciellt gäller det färgen. Det är sällan jag sett någon växt med så många varianter av färger, och många samtidigt. Den kan vara allt från dovt grön, till läderröd med gröna nerver, till rosa med röda nerver eller helt näst intill neonrosa. För att framkalla de riktigt röda och rosa tonerna så krävs det lite extra kräm i armaturen. Mer ljus ger rödare toner, som med många andra arter.
Hur ska man då använda denna skönhet? Jag tycker nog att den gör sig bäst som solitär. Plantera den på 3-4 olika ställen i ett mediumstort akvarium så har du fått bra fokuspunkter. I större akvarium kan jag tänka mig att den kan göra sig bra i mindre grupper som bryter av en grön bottentäckare eller som övergång mellan mellangrund och förgrund.
Det är ingen Epifyt men den fungerar faktiskt riktigt bra på framförallt rötter men även porösare stenar som lavasten och liknande. Den klarar inte av att växa fast helt på släta ytor men klamrar sig fast ganska bra i sprickor och håligheter i underlaget. Har man den så, är det naturligtvis viktigt att man göder i vattenkollumnen så att växten får tillgång till de nödvändiga näringsämnena. Har man den planterad i bottenmaterialet kan man med fördel använda en bottennäring till denna växt. Peta ner lite näringskulor om ni inte har en bottennäring under sanden/gruset.
Lagenandran blir mediumstor och behöver oftast inte ansas så mycket. Plocka bort de blad som är gamla och dåliga för att lämna plats till de nya som kommer. Det går att dela på buketten med en vass sax eller kniv. Plantera ner båda delarna igen, rötter kommer ganska fort på den plantan som man skurit bort.

Denna växt är ganska lätt och klarar sig under lite ljus och låga näringsvärden. Men naturligtvis så blir den gladare och vackrare under bättre förutsättningar.

Den är inte supervanlig ute i svensk handel, men inte omöjlig att få fatt på.

Google bildsök: http://bit.ly/1OMSC4v

Länk till Tropica: http://bit.ly/1BThmO8

Vill ni se alla ”Veckans växt”? Klicka på länken:
http://blogg.djurmagazinet.se/?s=veckans+v%C3%A4xt

Tät växtmassa imponerar på mig. Idag ser vi många scapes som är uppbyggda på mossa och massor av mindre växter och mindre växtmassa. De är naturligtvis mycket imponerande också, men jag känner då och då att jag saknar en riktigt fet växtmassa som i de scapes av sk. Holländs stil. Veckans växt ger dig en tjock, färgfull växtmassa som verkligen hamnar i fokus.

Latinskt namn: Limnophila aromatica /Limnophila hippuridoides
Handelsnamn/synonym: Aromgälört, Violett Gälört (enl. zoopet)
Ursprung: Asien
Grupp: Stängelväxter
Ljuskrav: Medium-Högt
Co2krav: Medium
Känslighet: Låg

Vi alla känner till denna växt som Limnophila aromatica. Men i själva verket så är det Limnophila hippuridoides som vi oftast har. Det finns en L.aromatica också, men den är inte alls lika vanlig, och heller inte lika vacker. Skillnaden på de båda är också antalet blad på varje krans som är färre på Aromatican och fler på Hippuridoidesen.
Men jag väljer ändå att benämna denna växt som L.aromatica i detta stycke då det är det namnet de flesta är vana vid.

Växten kommer ursprungligen från Asiens östra delar där den växer som ogräs bland risfälten och i sumpmarker och grundare vattendrag i naturen. Den används inte bara till akvarium utan också i läkemedel och som krydda i olika kryddblandningar. Det händer att man kan hitta den i Asiatiska matbutiker där den säls som en ört. Smaken på den ska vara ganska stark med influenser av citrus och curry. Namnet kommer från att den avger en stark arom när man krossar den. Det kommer från de aromatiska oljor som växten innehåller.

I akvarium trivs den bäst och blir också snyggast under rikligt med ljus i näringsrikt vatten. Den, som många andra röda växter kräver framförallt mättat vatten med järn, och gott om makronäring. Under optimala förhållanden får den en starkt röd färg i topparna och grönare underdel. Den kan till och med bli helt röd eller rödgrön med lilafärgade undersidor på bladen.

De ganska kraftiga bladen är placerade i kransar (whorls) med jämna mellanrum längst en kraftig stam i mitten. Bladen är smala och vassa med sågtandade kanter.
Växten gör sig bäst i de bakre eller mellersta regionerna på större akvarium. Den blir ganska stor och kan därför vara svår att använda i mindre akvarium, även om det finns exempel på där den gör sig riktigt bra i nanoburkar också.
Den växer ganska fort upp till den höjd där växten tycker att den får nog med ljus och stannar sedan upp i sitt växande något. Det gör att den är ganska enkel att hålla fin en längre tid. Men när det väl är dags för ansning så ska man kapa av lagom långa stänglar en och en med en vass sax. Plocka bort de nedersta kransarna med blad för att få en ren stam att plantera ner i substraten. Spar ni den nedre delen kommer det att skjuta ca 2-5 nya stänglar från skäret vilket gör att den bildar en tät krona. Till en början kan detta vara ett bra sätt att bygga växtmassa. Men man ska inte kapa den för högt upp på stängeln som man i regel gör med andra stängelväxter. Då kommer stammen att bli mycket kraftig och bilda en stor krona på toppen. Det kanske låter snyggt, men det är det inte. Händer detta så är det bara att kapa av alla skotten och sätta ner dem enligt beskrivning ovan.

Jag kan inte säga att Limnophila aromatica är särskilt svår. Visst är det kanske ingen nybörjarväxt. Men ger man den lite extra ljus och co2 så kommer den inte klaga i första taget. Snarare tvärt om så är det en växt som ofta ser fräsch ut och som bubblar kraftigt då andra växter kan gett upp. Visar den några brister så brukar det vara mikrobrister som kommer i symptom av ljusa/vita toppar.
I ett ”vanligt” akvarium blir växten i bästa fall grön och lite ranglig, men ofta så tynar den sakta bort istället.

Ni finner den ganska ofta i er lokala zoobutik på vanlig kruka. Den kan se lite annorlunda ut, lite fetare blad och glest mellan kransarna då den är odlad ovan vatten. När den väl kommer till ett akvarium den trivs i visar den snabbt sitt rätta ansikte.

Google bildsök: http://bit.ly/1xQz5p4
Länk till Tropica: http://bit.ly/1DLtJ5Z

Vill ni se alla ”Veckans växt”? Klicka på länken:
http://blogg.djurmagazinet.se/?s=veckans+v%C3%A4xt

Jag fascineras av hur vissa växter på helt egen hand bildar små världar och rumsligheter. Visst är det mysigt att titta in i akvariet, under en växt och tänka sig in i att man själv var där? Det blir lite Tomtebobarna-varning på det hela, och jag gillart!

Latinskt namn: Hydrocotyle verticillata

Handelsnamn/synonym: Krypande Spikblad

Ursprung: Nord och Sydamerika

Grupp: Rotstock, krypande stängelväxt

Ljuskrav: Medium-Hög

Co2krav: Medium

Känslighet: Låg

Hydrocotyle verticillata tillhör gruppen spikblad. Andra vanliga sorters spikblad i våra akvarier är Hydrocotyle leucocephala och Hydrocotyle tripartita (sp. Japan). Det syns ganska väl att de är släkt då de är ganska lika. Men men största skillnaden är att H.verticillata skjuter stänglarna under eller längst med botten som gör att den får ett ganska lågt växtsätt likt en bottentäckare. Längst med stänglarna kommer det ett blad som närmast kan liknas med ett paraply eller svamp. Den kan se ganska rolig ut, och blir oftast ett annorlunda inslag i akvariet.

Vi hade Ranunculus papulentus (http://blogg.djurmagazinet.se/veckans-vaxt-ranunculus-papulentus/) som veckans växt för ett tag sedan. H.verticillata är mycket lik denna växten till sitt utseende och växtsätt, men den har helt runda blad istället för Ranunculusens flikiga.
H.verticillata är inte en svår växt. Det största kravet den har är ljuset. Det behöver inte vara överdrivet mycket, men om det är under medel så blir bladstänglarna långa och rangliga och bladen större. Vill man hålla växten lägre och kompakt så är det bra att kräma på med lite extra ljus. Och, som jag alltid skriver så gynnar co2 och stabila näringsnivåer tillväxten men är inget krav.

Denna växt fungerar alltså bra i ”Svenssonakvariet” om den får lite extra mikronäring 1ggr per vecka och normalt med ljus. Näringsbrist, som oftast är av mikroämnen som saknas så får bladen en blek, lätt gul ton med normalgröna vener. Då är det dags att öka på näringen lite, och snabbt efter det sSå, testa gärna denna roliga växt, och gillar ni den inte kan ni alltid käka den till frukost! =). aserien.orot?..t alla håll. Aå kommer det nya friska blad igen.

Plantera ner växten i små gruppen i främre och mellersta partierna. Ganska snabbt kommer den att skjuta utlöpare åt alla håll. Ansa den genom att klippa rotstocken och plantera gärna ner det ni klipper bort. Varje blad med stängel blir som en egen växt som kan planteras på nytt. Den passar lika bra i nanokaret som i större burkar, och lika bra till nybörjare som proffs.
Den är ganska vanlig i handeln och finns både på vanlig kruka och som In-Vitroodlad på kopp i Lineaserien.

Lite trivialkunskap som är kul är att den är ganska nära släkting med moroten, och det känns också på lukten när ni klipper den. Testa och se, visst luktar det morot? Ett annat faktum är att de flesta Hydrocotyle-arter används som smaksättare i både drycker och mat världen över. Så när ni luktat så kan ni också smaka!

Så, testa gärna denna roliga växt, och gillar ni den inte kan ni alltid käka den till frukost! =)

Google bildsök: http://bit.ly/1NXYyqT

Vill ni se alla ”Veckans växt”? Klicka på länken:

http://blogg.djurmagazinet.se/?s=veckans+v%C3%A4xt