Det är alltid bra att pensla skarvarna på regulatorn med såpavatten. Jag kollar alltid när jag fyllt tuben. I detta fallet så har jag kopplat på fler nålventiler, då är det nästan nödvändigt.
Annars så tar gasen slut snabbt!
Såhär lagom på julledigheten vill jag passa på att tipsa om en artikel. Eller ja, egentligen så är hela sidan sjukt bra, så det kanske är den jag tipsar om. =)
Hur som.
Läs co2-artikel först, och kolla runt sen!
Gott nytt!
Det var ett tag sedan, men nu är det dags att ta upp en av läsarnas frågor. jag gör en ny kategori som heter ”Frågor & svar” där jag kan samla alla under.
Hej jag likade din sida för några månader sen. Jag och min tjej fick ett akvarium av våran granne för 3 månader sen. Vi blev helt frälsta, speciellt i växter och aquascaping. Nu har vi köpt ett nytt kar för några veckor sedan. Vi har även fått tag i ett aqua medic ramp. 6*39W T5. Kanske lite overkill men vi fick den billigt av en vän. Detta ska bli vårt första riktiga växtkar, det är 120*40*50 (240L). Nu till mina frågor:
1. Vilka ljusrör ska vi ha? Ska vi använda alla 6 st? Läste någonstans att en riktlinje är 0,5 W per liter. Såfall behöver vi bara använda 4 rör.
2. Vi använder just nu PMDD och easycarbo. Tycker du att det värt att investera i ett riktigt CO2 system. Jag hade kunnat tänka mig att lägga ut pengarna, men hur länge räcker en tub till ett så stort kar? Vill inte köpa nya tuber varje månad. Vad är skillnaden mellan flytande CO2?’ hoppas du orkar svara på frågorna till två nybörjare
mvh daniel & embla
Svar:
Hej David och Embla
Kul att ni funnit er väg in i hobbyn och att ni tycks inspireras av det jag gör. Många som inte tänkt tanken att börja med akvarium som hobby tycker ändå att just Aquascaping och riktiga växtkar är vackra och inspirerande. Som med allt annat så finns det olika sätt att uppnå mål med även inom detta. Mycket handlar om vilken nivå man vill lägga sig på. Hur avancerat man vill ha det, vilken budget man har och hur snabbt man vill ha resultat.
Jag utgår från att ni är nybörjare inom detta och att ni vill starta på en stabil nivå där ni kan se ett fint resultat utan att ägna allt för mycket tid och pengar. Sen kan ni alltid utveckla från det.
1. Ljus är den absolut viktigaste faktorn i ett växtakvarium. Det är ljuset som sätter nivån för allt annat och därför bra att tänka igenom.
Om vi tar mängden ljus först. Du har ett kar som är 50cm högt på 240 liter. Till det så kan du som max få ut 234 w fördelat på 6 T5 rör. Det är precis som du skriver lätt överflödigt. Även om det nu skulle fungera så är det kanske inte det lättaste att börja med. Fördelen är att du längre fram kan välja att köra alla 6 rör en timma eller två mitt i belysningsperioden. Men vi håller oss från det idag tror jag.
4 x 39 watt blir 154 w vilket jag tror blir alldeles perfekt att börja med. Rejält med kräm men inte så att det blir svårt att kontrollera. Du kan komplettera med reflektorer om du inte redan har det. Det ger mer kräm utan att förbruka mer energi.
Det finns en uppsjö av lysrör som är bra. Det viktigaste är att du köper rör som är avsedda för akvariebruk och att du byter dem efter ca 18 månader. Jag skulle nog säga att du ska ha 3st Aquastar och 1st Grolux, bägge från Sylvania. Det blir en bra kombo som är svårslagen, och de är lätta att få tag på. Sätt groluxet i någon av de mellersta platserna.
2. JA, det är värt att köpa en riktig co2-anläggning. Det kan verka som en dyr investering från början men det betalar sig snabbt. Att använda kolersättningsmedel i flytande form blir ganska fort en stor kostnad till så pass stort akvarium. I slutändan så kommer du tjäna på att ha en trycksatt anläggning, både i pengar och glädje.
Hur länge räcker en tub? Jadu, den ständiga frågan. Det är inte så lätt att svara på. Det är ungefär som att svara på hur länge en liter Coca Cola räcker, eller hur många gubbar man kan rita med en kulspetspenna. =)
Det beror på massor olika faktorer. Dels hur mycket co2 du vill ha i karet, men också ytcirkulation, antal växter, hur mycket ljus, antal fiskar, vilken näring och hur mycket etc etc etc.
Men, det finns ju naturligtvis ungefärliga riktlinjer att gå på.
Det gjordes en undersökning på Plantswap.se för många år sedan där ett stort antal (ca 50st) växtakvarister antecknade sin co2-förbrukning. Jag hittar den inte nu utan skulle länka den isf. ska se om jag kan hitta den.
EDIT (Tack Hawkse, http://www.plantswap.se/diverse/co2/sum.php)
Det var stora kar, små kar, mycket växter, lite cirkulation, lagom ljus, veckovis vattenbyte och det motsatta. Ja, du fattar, väldigt olika förutsättningar för hur mycket gas som går åt.
Enligt detta testet så går det åt 12 gram co2 per 100L akvarium per dygn. Att ta i hänsyn är att det varierade ganska mycket. Om jag minns rätt så hade den med lägst förbrukning strax under 2 gram per dygn och 100L och den som hade mest låg uppåt 35 gram.
Jag skulle säga att 12 gram är ganska högt och att 6-8 gram är mer rimligt. Men om man då räknar på 10 gram så är det enkelt och man har lagt sig mitt mellan.
Om du köper en anläggning med en 2kg-tub så räcker den till ditt 240-litersakvarium i 83 dagar.
Det kostar ca 2-300kr att fylla tuben skulle jag gissa på.
HappyCarbo, EasyCarbo, Seachem excel etc. har alla samma funktion. De fungerar mycket bra och ger en näst intill lik effekt som riktig co2 ger. Även om resultatet är ganska likt så är det en helt annan sak.
Kolersättningsmedlen som de kallas har ett verksamt ämne som i själva verket är ett typ av nervgift som heter gultaraldehyde. Detta är alltså ingen direkt källa till kol för plantorna utan ett ämne som dödar/fräter bort den absolut yttersta beläggningen på bladen som gör att växterna kan ta åt sig co2n som redan finns i vattnet. Det är därför man måste dosera den var dag, den är för ”giftig” för fiskar och annat för att kunna hälla i en veckodos.
Men, den ger ett bra resultat och ska inte vara skadlig om man använder den efter rekommenderad dos.
Hoppas du fick svar på dina frågor.
/Christian
Jag hade med ett nano till Malmömässan som var i början av April som var tänkt att det skulle delta i Aquascapingtävlingen ”Aquatic Green Art” i en öppen grupp. Men av någon anledning så blev denna gruppen inte av. Eftersom jag inte blev meddelad detta så hade jag naturligtvis med mitt akvarium, som nu istället bara fick vara för visning vilket dög lika bra för mig.
Karet lottades också ut till en av deltagarna som varit med i tävlingen för ”fasta mått”.
Hardscapen blev till på vinden hemma i Göteborg. Jag hade lite rötter liggandes och provade flera olika alternativ tills jag fastnade för denna. Som ni ser så är den ganska stor. Men det är inte alltid fel för det. Jag hittade även några snygga svarta stenar som jag en gång plockat i de värmländska skogarna som blev perfekt ihop med roten.
Som bottensubstrat har jag valt att använda Oliver Knotts Nature Soil. Jag tog den svarta, finare sorten. Den lämpar sig bäst till så här små kar.
Under uppväxttiden så hade jag karet på mitt kontor. Det är enklast då jag har tillgång till co2, växter osv där.
Själva akvariet är från en serie som heter OW som finns på den svenska marknaden. Det är tillverkat av 4mm Opti White-glas som är en glassort med mindre järn i. Det ger en cleanare och mer krispig look och man slipper de gröna kanterna som blir på vanliga helglaskar. Opti White är numera det självklara valet för mig och många andra som sysslar med Aquascaping.
Karet är på 25 liter och har måtten 40x25x25cm, ett lagom litet nano.
Pumpen som ni ser till höger i bild är en EHEIM AquaCompact 40. Det är ett ytterfilter som är speciellt framtaget för nanoakvarium. Det är en riktigt grym lösning till ett kar i denna storleken då det blir en mycket stor filtermassa i förhållande till vattenvolymen.
Pumpen med vadd till vänster är bara en tillfällig komplettering för att få bort småpartiklar i vattnet.
För att vara helt säker på att lyckas med detta karet har jag valt 2 stycken LED-lampor från EHEIM på vardera 7w. Dessa är även de som jag har i min ena tvillingburk hemma och sett mycket positiv effekt från. De kan verka lite kostsamma till en början men med ljus, och framförallt LED så får man vad man betalar för. I detta fallet är det så värt det =)
Efter ca 3 veckor var det dags att tömma och ta med det till Malmö för mässan. Såhär såg det ut då. Det hade naturligtvis varit bättre om det hade fått gotta till sig i några veckor till. Väljer man växter med omsorg så kan man faktiskt få det att se riktigt ”moget” ut efter bara nån vecka. Här har jag bytt ut den stora tuben jag hade på jobbet mot en mindre mer smidigare co2-anläggning från Fluval. De är riktigt bra de där små anläggningarna, men jag skulle inte rekommendera dem till så mycket större kar än detta. Om man ser till en snittförbrukning (Källa) på ca 12g co2 per dag och 100 liter vatten skulle denna tuben räcka i ca 40-50 dagar till detta karet. Till ett 100-liters skulle den bara räcka i ca 10 dagar.
Jag använde mig av enkla sorters växter som redan hade lite storlek. Några av dem tog jag från karet hemma. På denna bilden ser ni, från bak vänster: Cyperus helferi, Microsorum sp ’Mini’, Vesicularia ferriei och Bucephalandra motleyana. sp. ”Bukit Kelam”.
Fiskarna är Kolglödstetra (hyphessobrycon amandae) och räkorna är Sakura red (Neocaridina heteropoda).
Det slutgiltiga resultatet ser ni ovan. Vi får hoppas att den nya ägaren tar hand om karet och att det växer till sig riktigt fin! =)
Jag måste säga att jag är mycket nöjd med Fluvals diffusorer, de ger en mycket fin dimma och är enkla att rengöra. Man kan skruva isär dem och bara lägga själva membranet i rengöringslösning. Dessutom finns de på den svenska marknaden och tull ett schysst pris.
Kan passa på att tipsa om Fluvals bubbelräknare som också är en höjdare. KUL!
10. Dropchecker
Ja, då var det äntligen dags att skriva det sista inlägget om de olika komponenterna som ingår i ett co2-kit.
Dropcheckern är en liten mojäng som på ett enkelt sätt håller koll på dins co2-nivåer i vattnet. Det finns flera olika modeller, men de funkar alla på samma sätt. Den fylls med en vätska vars färg påverkas av pH-nivåerna i vattnet, desto mer co2, desto lägre pH och desto gulare vätska. Tvärt om så visar den blåare vätska vid högre pH och mindre co2.
Bilden visar hur koldioxiden i vattnet påverkar den luftficka som finns i checkern som sedan påverkar vätskan i bubblan.
Dropcheckern är ett mycket användbart verktyg när du tillför extra co2, och ganska pålitlig. Den är lite missvisande i början av belysningsperioden eftersom det tar en liten stund innan gasen löst sig i vattnet och börjat ändra färgen på checkern. Den är alltså blå när akvariet tänds, och går successivt över till grön färg under en timma ungefär. Vätskan som man använder är densamma som den som man har i droptest för att mäta pH med. Det går alltså bra att använda en sådan vätska om man har. Men det är då viktigt att det är en pH test som ger ett mer precist resultat. De flesta testerna ger utslag på 0,5 enheter per färgsiftning och visar allt från pH 4 till pH 10. Dessa fungerar inte så bra till detta utan det måste vara de som har pH 0,2 per steg. De brukar visa allt från 6,0 -7,6 typ och är avsedda för just akvaristen som använder co2.
Man kan naturligtvis också köpa vätska som är avsedd för dropchecker. JBL har en sådan vätska som man bara kan droppa i, man behöver inte blanda den med vatten, som man gör med de andra. Då måste man också ta hänsyn till KHt på vattnet man späder med. Är det hårt så påverkar inte koldioxiden lika mycket, och din dropchecker kommer att visa blåare än rekommenderat trots att det är bra nivåer. Naturligtvis så visar den för gult om man har ett mjukt vatten. Om jag minns rätt så ska man ha ett KH på ca 4 för att det ska ge ett bra resultat i dropcheckern.
Några olika varianter som jag har hemma just nu.
Jag kör alltid på vattnet som jag har i karet som ligger lite högre än KH4, men då vet jag också att checkern ska visa grön/blått för att jag ska ligga rätt, se den sista bilden här ovan. Detta är något man lär sig, och det spelar ju egentligen mindre roll vilken färg det är på den, bara man ligger rätt. =)
Dropchecker, vätska, pH och KH test, samt alla andra komponenter till ditt co2-kit kan du köpa på närmaste Djurmagazinetbutik. Har de det inte i lager så kan de bara ta hem det från deras leverantör. Vill ni veta mer om co2? våga fråga 😉
Vill ni se alla inlägg i denna serien? Följ länken:
9. Diffusor/reaktor
Sist men inte minst behövs det en mojäng som löser upp gasen i vattnet. I princip så handlar det om att hålla kvar gasen så länge som möjligt i vattnet så att den hinner lösa sig maximalt. Ju längre gasbubblorna är i kontakt med vattnet, desto mer hinner den lösa sig. Det finns en hel uppsjö av olika varianter för maximal effektivitet. Nuförtiden så använder man sig oftast av Diffusor eller atomizer men det finns även andra sätt.
Diffusor
Google bildsök visar olika varianter av diffusorer.
Diffusorn fungerar ungefär som en syresten. Den fördelar gasen till små små bubblor som sedan yr runt i akvariet och under tiden löser sig i vattnet. Det finns lite olika utföranden av denna också, men de har alla en gemensam nämnare som är ett keramikmembran. Det är viktigt att keramikmembranet hålls rent så att gasen kan passera genom de väldigt små hålen. Blir den smutsig eller algangripen täpps de igen och bubblorna blir större och stiger fort mot ytan. Du rengör den lättast genom att bada den i klorinvatten. Jag har tagit en tom glasburk som jag blandat 1 del klorin med 2 delar vatten i (du kan spara blandningen och använda den många gånger innan du måste byta). Plocka bort membranet om det är en diffusor som tillåter detta, de vanligaste är gjorda i glas och då får du doppa hela diffusorn i lösningen. Ett litet tips är att koppla en bit slang och en 5ml-spruta i änden på den. När du trycker på sprutan skapar du ett övertryck i diffen vilket gör att du slipper få i onödig klorinblandning i diffusorn. Låt den ligga tills den är skinande ren igen, det brukar ta mellan en timma och tre timmar. Sen sköljer du noggrant diffusorn i rinnande vatten tills den är ren från klorinet.
Storleken på diffusorn är viktig. Det är framför allt viktigt att man inte har en för stor diffusor. Då byggs inte trycket upp tillräckligt i diffusorn och bubblorna blir inte så finna som man önskar. Det är här också ganska svårt att ge en exakt storlek, men utifrån mina erfarenheter skulle jag kunna ge dessa ungefärliga storleksangivelser.
Storlek på diffusor Storlek på akvarium
1cm Upp till 50 liter
2cm 50-150 liter
3cm 100-300 liter
4cm 250-500 liter
5cm 450-700 liter
Har man större akvarium så får man ett bättre resultat med flera diffusorer eller med en annan lösning som reaktor etc.
Atomizer.
En atomizer fungerar på samma sätt som en diffusor men i stället för att ha den i karet så kopplar man den på returslangen från pumpen. Den ger en mycket bra lösning på gasen men orsakar en lätt dimma i karet som jag uppfattar som störigt. Se filmen nedan från en av tvillingburkarna, med atomizer. Man ser tydligt hur det sprutar ut små bubblor ut utblåset som skapar en lätt dimma. Effektivt, men inte så snyggt.
Reaktor motordriven.
Den motordrivna reaktorn löser koldioxiden mycket effektivt. Det finns många olika utföranden men de fungerar mer eller mindre på samma sätt. Bubblan släpps i en behållare fylld med luftigt filtermedia och vill av naturen stiga mot ytan. För att motverka bubblans stigande har man en pump eller ett flöde av vatten som trycker ner den igen. Bubblan yr omkring eller fastnar i rektorns kammare tills att den är helt upplöst och följer med vattnet ut i nedkant. Dessa är mycket effektiva och rekommenderas till större burkar. Till mindre kar kan dessa nästan bli för bra och lösa för mycket gas istället.
Den motordrivna reaktorn är kanske den mest effektiva varianten för att lösa koldioxiden i akvariet. Men det är därför inte den bästa, i alla fall inte enligt mig.
Ju mer gas som löser sig i vattnet, desto svårare blir det för gasen att lösa sig ytterligare. Tillslut mättar man nästan vattnet med koldioxid med denna variant. Tar du något av de andra alternativen för att lösa gasen så kommer bubblan bara vandra upp till ytan och försvinna från akvariet medans den i denna rektorn stannar kvar tills den är 100% löst. Det är alltså lättare att få för höga och skadliga nivåer med detta alternativ.
Trapp/vandringsreaktor.
Denna variant är vanlig till jäst-koldioxid och fungerar ganska bra till mindre akvarium. Bubblan hålls kvar i vattnet av att dess väg till toppen förhalas av en spiralbana eller sicksack trappa. Man ser tydligt på bubblan att den minskar i storlek allteftersom den löser sig och vandrar mot ytan. Ju längre spiralen/trappan är desto längre hålls bubblan i kontakt med akvarievattnet. Man kan på så sätt justera hur mycket av gasen som ska lösas och därför är denna metoden lämplig till jästvarianten då det inte går att styra flödet av gas från jäsprocessen.
Vill ni se alla inlägg i denna serien? Följ länken:
Bubbelräknaren finns i flera olika utföranden. Dess uppgift är dock oavsett form densamma. Den ska visa bubbeltakten, BPS (bubbles per second), med andra ord flödet av gas som når akvariet. Det är bubbelräknaren vi använder som indikator för att se så att vi matar lagom med gas till akvariet. Fyll upp räknaren med vatten innan du kopplar in den till systemet. Den behöver (ska) inte vara i vattnet utan placeras utanför, på rutan eller vid tuben. Men ett bra tips är att placera den så att du ser räknaren när du justerar nålventilen. =)
Jag föredrar de något fulare, men också bättre bubbelräknarna som är lite större. Vattenvolymen minskar dag för dag och ju större volym bubbelräknaren har desto mer sällan behöver man fylla på med nytt vatten.
Här kommer lite exempel på olika utföranden.
I slutet på denna filmen ser ni en så kallad ”Beetle”-bubbelräknare. Det är enligt mig en av de snyggare varianterna. Det är bra för att den rymmer en hel del vatten, och den är extra bra till större akvarium. I och med att bubblorna vandrar i spiraler så är det lätt att se om man har rätt takt, även om man har flera bubblor per sekund. Men det är alltid lite vanskligt med glas. Den går lätt sönder. (Det är en gammal scape jag hade i tvillingburkarna. Den bottentäckande växten heter Elantine triandra, så slipper ni fråga =P )
En enklare glasmodell. Denna är snygg och ganska billig, så det gör inte så mycket om den går sönder. Bara att byta till en ny. Nästan som engångs =) Men dessa innehåller en mycket liten volym vatten och går snabbt torrt.
Fluval från Hagen har ganska nyligen kommit med en nano och räkserie, där ingår denna varianten som är rejäl i tjock plast och rejäla låsningar för slangarna. Dessa är sådana jag kör på just nu. Jag har ganska täta diffusorer som höjer trycket kraftigt i slangen, därför behöver jag en bubbelräknare med låsning så att inte slangarna ploppar av. Denna funkar perfa!
![jbl-co-bubble-count-[2]-819-p](/wp-content/uploads/2013/09/jbl-co-bubble-count-2-819-p.jpg)
En annan bra bubbelräknare är denna som kommer från JBL. Den är lite dyrare än alternativet ovan. Den är också lite större. Annars går det typ ut på detsamma.
Vill ni se alla inlägg i denna serien? Följ länken:
7. Backventil
Backventilen är en liten men viktig pryl i anläggningen. Den förhindrar att vatten vandrar tillbaka i slangen när gasen är avstängd. Om man inte har en backventil kan det i värsta fall orsaka skador på magnetventil, nålventil, regulator och tub och kan bli en kostsam historia.
Jag brukar köra med dubbla backventiler för att vara på säkra sidan. En före bubbelräknaren (8) och en efter.
Samma som med slangen så måste backventilen vara avsedd för koldioxid och inte innehålla plaster eller gummi som löses upp av gasen. Använder man vanliga backventiler avsedda för luft tar det oftast bara någon vecka innan de förstörts av den sura gasen och tappat sin funktion.
De bästa backventilerna som jag testat är JBLs. Den kostar något mer mer kommer att hålla länge. Jag har kvar en som jag säkert haft i 8-9 år, och använt non-stop sen dess.
Naturligvis kan ni be närmaste Djurmagazinetbutik att ta hem en åt er.
Nu är det bara tre inlägg kvar i denna serien om de olika komponenterna i koldioxidanläggningen. Har du missat något av de tidigare inläggen? Filtrera i scrollistan här till höger. Klicka på ”Koldioxid” så kommer alla inläggen upp.
Vill ni se alla inlägg i denna serien? Följ länken: