Jag fortsätter bland mina favoriter och denna gång har vi kommit fram till en flitigt återkommande växt bland växtakvarister. Gräsliknande växter finns det gott om men ingen är nog så omtyckt som denna ”busken”.

Latinskt namn: Blyxa japonica

Handelsnamn/synonym: Japanese rush

Ursprung: Asien, tropiska delar

Grupp: Stängelväxt

Ljuskrav: Medel

Co2krav: Medel – Hög

Känslighet: Medel

Blyxa japonica är lite av en klassiker, den har funnits i många år i hobbyn, men är idag inte mindre populär för det. Man finner den i östra Asiens tropiska delar där den växer i lugna, näst intill stillastående, grunda vattendrag. Man hittar den även på risfälten där den av lokalbefolkningen uppfattas som ett ogräs. Den gräsliknande växten har smala vassa stråliknande blad som växer tätt på en stängel som tillsammans bildar små bolliknande buskar i akvariet. Till skillnad från många andra gräsliknande växter så skjuter Blyxan inga sidoutlöpare och bildar därför ingen matta utan, som jag tidigare nämnt mer buskliknande växt. Om den trivs så bildas det snabbt nya stänglar runt om huvudplantan. De är lätta att klippa av med en vass sax och går enkelt att plantera ner i botten igen, och ganska snabbt så har den nya plantan fått rötter. Blir den för hög så är det bara att klippa den mellan bladen i passande höjd och plantera ned toppskottet på samma sätt. Jag kan inte påstå att Blyxa är särskilt svår. Får den bara växa i ett akvarium men lite mer ljus och i näringsrikt vatten så växer den på bra utan större krav.  Jag tycker inte att den visar näringsbriter särsklit snabbt och vid järnrika nivåer rodnar den lätt. Får den dessutom massor av ljus så ändrar den färg från grön till roströd. Har du högre halter (2ppm<) av fosfat (po4) så skjuter den gärna upp långa smala stänglar med små vita blommor på.

Den är inte särskilt vanlig i handeln, även om den dyker upp då och då. Det beror på att den är ganska känslig för transport, och även svår för butikerna att hålla då de inte har co2-tillförsel i sina försäljningskar. Men oftast kan butikerna ta hem den på beställning, eller så hittar ni den säkert på privatmarknaden.

Den passar bäst i de mellersta partierna i akvariet, men kan också användas i de främre regionerna på större kar. Gärna tillsammans med en låg bottentäckare som Glossostigma eller Micrantemum ’Monte Carlo’. Jag tycker också att den funkar riktigt bra tillsammans med Echinodorus tenellus, som egentligen är mycket lik blyxan men som bildar en matta. Den bryter av det jämnhöga Tenellusen på ett snyggt sätt.

Google bildsök: http://bit.ly/1u7IoTd

Vill ni se alla ”Veckans växt”? Klicka på länken:
http://blogg.djurmagazinet.se/?s=veckans+v%C3%A4xt

Ormbunkar, jag snackar ”vanliga” ormbunkar, som man hittar i skogen, har väl nästan något magiskt över sig? Det slingrande uttrycket med blad som vecklar ut sig och ”slår ut” och de flikiga men ändå mjuka bladen som svajar elegant i vinden eller när man vidrör dem. Som växtakvarist, aquascaper och Tim Burton-fantast med fascination för det ”trollska” och drömlika atmosfären man finner under ormbunkarna i skogen så har jag svårt att hålla mig från Bolbitis heudelotii i mina akvarier. Bolbitisen är nämligen ett utmärkt verktyg för att skapa dessa känslor.

Latinskt namn: Bolbitis heudelotii

Handelsnamn/synonym: Glasormbunke

Ursprung: Västafrika

Grupp: Epifyt, Ormbunke

Ljuskrav: Mycket låg

Co2krav: Låg

Känslighet: Låg

Så, med den något flummiga inledningen så är det dags att gå på lite fakta istället. Bolbitis kallas för Glasormbunke, och det är inte så konstigt. Dess blad är djupt mörkgröna och semitransparenta likt det gröna glaset i ölflaskor. Den är mycket vacker och också väldigt enkel. Den enda nackdelen jag kan komma på är att den kan uppfattas som dyr och kan därför vara lite sällsynt i butikerna i Sverige. Egenskaperna hos denna växt väger dock upp priset med hästlängder. Har din butik inte den hemma så är det bara att be dem ta hem.

Den har inga större krav på varken näring eller co2, och den klarar sig i de mest ljusfattiga miljöer. Självklart så växer den snabbare i ett ”Hi Tec-kar”, men den behöver inte vara vackrare än vad den blir i ett ”vanligt” kar. Däremot så växer den extremt sakta. Så har man bråttom så är det bra att skynda på tillväxten något med co2 och lite mer ljus.

Bolbitis är en ren epifyt som helst ska planteras på stenar eller rötter. Fäst rotstocken med fiskelina, buntband eller något annat så kommer den snart att klamra sig fast rejält med sina dekorativa svarta, trådliknande rötter. Den trivs som sagt i de flesta miljöer, men föredrar ett ganska strömt och rent vatten. Ansa den försiktigt, ta alltid bort hela bladet ända ner vid rotstocken.

Använd den vart du vill, långt fram, i mitten, längst bak, upp eller ner. Det kvittar, den kommer att göra sig bra oavsett. Och den kommer att ge ett naturligt och snyggt intryck i ditt akvarium.

Köp den, tuta å kör! Ni kommer tacka mig =)

Google bildsök: http://bit.ly/1ubNHRh

Länk till Tropica: http://bit.ly/1GDUHLZ

Vill ni se alla ”Veckans växt”? Klicka HÄR

Jag vet att jag har påstått, typ varje vecka att det är en unik plana jag skriver om. Att ingen annan liknar denna etc. Men denna veckan så är det faktiskt så, mer än någonsin.
Jag försöker att täcka upp lite från varje växtgrupp. Denna veckan ska jag skriva om en mycket ädel och elegant knölväxt.

Latinskt namn: Aponogeton madascariensis

Handelsnamn/synonym: Gallerplanta

Ursprung: Afrika, Madagaskar

Grupp: Knölväxt

Ljuskrav: Låg

Co2krav: Medel

Känslighet: Hög

Aponogeton madascariensis, naturligtvis mest känd för sitt mycket karaktäristiska utseende. De stora, långa, gröna bladen saknar bladvävnad helt vilket gör att nervtrådarna bildar ett fint galler som ger ett något udda och mycket vackert utseende.

Som många andra Aponogetonväxter så blir A. madagascariensis ganska stor. Ofta uppåt 40-50cm hög och med ganska många blad. Detta gör att den kräver ganska stor plats. Använd den som solitärväxt i större akvarium, minst 40cm höga. Den lämpar sig naturligtvis i de bakre regionerna, men eftersom den är ganska ”genom-synlig” så kan den även användas lite längre fram i karet. Plantera då en röd växt bakom, så får du fram den fina strukturen på dess blad.

I vattendrag i Afrika där växten växer i naturen så är det mycket strömt vatten, där av utformningen av bladen. Den trivs därför bäst i akvarier med hög vattengenomströmning. Sätt den gärna där det blåser som värst. Har du en näringsrik botten kommer den att stormtrivas, och även om den inte växer så snabbt så kommer du med lite tålamod snart ha en stor och fin bukett.

Den är inte värst ljuskänslig. Det kan till och med vara till fördel om den får lite mer dunkelt ljus, även om jag haft den i akvarier med mycket ljus och fått den att trivas. Däremot så är den mycket känslig vad det gäller vattenkvalitet. För att den ska trivas så är det stora vattenbyten ofta som gäller. Den kan även vara känslig för vatten med höga halter av makronäring (K, P, No3 osv) och brukar därför inte funka så bra i akvarium med hög fiskbelastning.

Som de flesta knölväxter så är även denna en säsongsväxt, som ibland vill gå dvala. Den släpper då alla sina blad för att sova ett bra tag. Det går att skynda på processen genom att lägga den i kylen i ett par månader, för att sedan plantera den igen.

När växten blommar, vilket den gör ganska lätt när den trivs så rekommenderas det att kapa av hela blomstängeln innan blomman slår ut för att förhindra dvalan. Görs detta kontinuerligt så kan man hålla den i flera år utan att den går i vila.

Knölen ska planteras ganska grunt, om det är blad på den ska dessa ligga ovanför substratet så man inte kväver själva plantan. I knölen lagrar växten näring för eventuella ”sämre tider” vilket gör att den inte är så känslig för lägre nivåer av näring i vattnet.

På en knöl kan det bildas flera små plantor som går att plocka bort. Det går att ta dem utan knöl men de är då väldigt känsliga för att flyttas och acklimatisera sig. Det går även att dela på knölen vilket ska vara bättre, detta har jag dock aldrig lyckats med. Det har slutat med att båda plantorna dött. Men vem vet, ni kanske lyckas bättre? =)

Google bildsök: http://bit.ly/1rktu61

Länk till Tropica: http://bit.ly/1sVpM7Y

Vill ni se alla ”Veckans växt”? Klicka HÄR

Visst är det något helt fantastiskt med det krispigt gröna som vissa växter ger? Det känns livfullt, friskt och fräscht. Det finns ju flera exempel på växter som tillgodoser detta. Riccia fluitans, Staurogyne repens, Hydrocotyle tripartita och Eleocharis parvula är några exempel. Men, det finns nog ingen som gör det riktigt lika bra som Elatine triandra!

Latinskt namn: Elatine triandra

Handelsnamn/synonym: Inga svenska vad jag vet, men ska tydligen kallas för ”Mudworth” i folkmun där den växer.

Ursprung: USA & Canada

Grupp: Stängelväxt, bottentäckare

Ljuskrav: Medel/Hög

Co2krav: Hög

Känslighet: Låg/Medel

Vid min första kontakt med Elatine triandra så hade jag haft bottentäckare som Glossostigma, Marsilea, Echinodorus tenellus mm redan innan. Vissa växter tar ju längre tid på sig än andra, det visste jag…

Jag hade fått tag på några skott via en bekant, så det var inte mycket jag hade. Jag planterade ner mina skott och redan efter ett par dagar hade jag dubblat växtmassan.

Elatine triandra är sjukt snabbväxande. Den kräver (vågar jag påstå) co2 och ganska mycket ljus. Och trivs extra bra om du har lite lägre temperatur (helst inder 25 grader) och vatten rikt på microämnen. Men om du har detta så är det ett monster! Den är inte alls känslig och du behöver inte oroa dig för bristsjukdomar etc. Det känns som den etablerar sig på några minuter och redan efter ett par dagar så ser du hur den skjuter ut skott över botten.
Om du mot all förmodan vill att det ska gå ännu fortare så vertikalskär du den bara med en vass kniv.

Detta är alltså en ren bottentäckare. Den är väldigt lik Rotala sp. ’Green’, fast den kryper tätt längst botten. Ansa den kraftigt. Ju mer du klipper desto tätare blir den. Och sist, mata den med mycket micronäring. Den älskar framförallt Fe.
Nu tänker ni;

Varför har vi inte hört om denna innan om den nu är så lätt?

Jo, den har nämligen en nackdel. Den är sjukt svår att skicka och hantera. Bara några timmar i en påse börjar metabolismen ta ut sin rätt och efter ytterligare en dag så är det bara ett brunt sörj i påsen.
Producenterna i världen kan helt enkelt inte få ut den till butikerna. Men det finns ett ljus i tunneln. Jag har nämligen hört rykten om att den snart finns tillgänglig på In Vitro –kopp. Får se när den dyker upp!.

Till dess får ni helt enkelt leta efter privatpersoner som har den. Kanske finns det någon här som har den?

Google bildsök: http://bit.ly/1wpVyeQ

(lite ”Fun facts”… Jag trodde länge att den hette ElaNtine triandra, med ett N. Så är inte fallet. Men det blir ett kul resultat om du Bild-googlar på det. Ett bra sätt att få många träffar på Google är att hitta på ett eget namn =). Även solen har sina fläckar!)

Kolla in min Youtubevideo på karet som exempelbilderna är tagna.
https://www.youtube.com/watch?v=E1TQ5WSXv-0&list=UUQnXvw10y_MauHTyWohT68A

Vill ni se alla ”Veckans växt”? Klicka HÄR

Nu är det dags att berätta lite om ännu en favorit. Jag är inte jättesvag för röda växter ska jag helt ärligt säga. De är ju vackra och så, men jag tycker de är svåra att integrera i ett akvarium på ett harmoniskt sätt. Men det finns ju undantag. 

Latinskt namn: Ludwigia arcuata
Handelsnamn/synonym: Smalbladig Ludwigia
Ursprung: Nordamerika
Grupp: Stängelväxt
Ljuskrav: Medel-Hög
Co2krav: Medel
Känslighet: Medel

Då var det dags för en ny växt. Jag tror att jag ska berätta lite om Pogostemon helferi. Det är ännu en växt som ligger mig varmt om hjärtat (det är kanske mänskligt att man väljer de först… får se hur vi ska göra om ett år eller två =)).

Latinskt namn: Pogostemon helferi
Handelsnamn/synonym: Liten stjärna / Little star / Aqua star
Ursprung: Asien, Thailand
Grupp: Stängelväxt, men räknas ibland till Bottentäckarna.
Ljuskrav: Låg
Co2krav: Låg
Känslighet: Medel

Pogostemon har sedan dess ganska nyligen presentation i akvariehobbyn blivit mycket populär. Det är inte så svårt att förstå. Den har ett mycket dekorativt utseende som skiljer sig från alla andra växter kända inom hobbyn idag. Den upptäcktes av akvarister i Thailand, nära gränsen till Burma. Den kallas lokalt för ”Dao noi” vilket betyder ”Liten stjärna”. Ett mycket skäligt namn. Med sina små krusiga, spetsiga blad, tätt placerade på stängeln får den ett mycket kompakt och spikigt utseende. Den används oftast i de främre regionerna på akvariet eller i mellersta partierna på mindre kar.
Man får anse denna växt som ganska lätt. Den behöver egentligen inte värst mycket ljus eller kräver co2. Under sämre ljusförhållanden så har den en tendens till att sträcka på sig och inte bli lika kompakt som under mer ljus. Co2 främjar naturligtvis tillväxten markant, men ändrar inte utseendet på växten så mycket, den växer bara fortare.
Den behöver som ALLA växter lite extra näring, det funkar bra både med flytande eller bottengödning. Den visar annars snabbt näringsbrister på järn (Fe) på de nya, inre bladen. De blir bleka, nästintill vita och i extrema fall blir det hål i dem.
När ni planterar dem så ska ni klippa av rötterna så att bara max en halv centimeter finns kvar. Om rötterna är för långa kommer de ruttna och sinka acklimatiseringen. Plantera dem i små grupper längst kanten där stenarna möter sanden för att skapa en fin detalj i ert akvarium. Det går även att placera Pogostemon helferi i håligheter i porösare stenar, mellan stenar och på rötter. Det är ingen epifyt men den klarar av att växa så och kommer så småningom att växa fast lite lätt. Det är också så den växer på många ställen i naturen.
Den kan även användas som ren bottentäckare för att skapa en ”matteffekt”. Den blir ca 4-5 hög under optimala förhållanden, så den är mer lämpad för bottentäckande avsikt i större kar.
Pogostemon helferi är lätt att föröka. Ansa av beståndet genom att klippa av stängeln och plantera ner toppskottet. Vill man ha många skott snabbt kan man dela upp växten i små bitar och låta dem ligga på ett blött papper, i jord etc. i en behållare med gladpack på och ställ den i fönstret. Man kan även låta den ligga på ytan av akvariet där det inte är för strömt vatten. De små skotten skjuter snabbt rötter och små miniväxter kommer att utvecklas av varje bit.
Den kan nog smaka gott för rena Herbivora fiskar men är ganska hård och klarar sig därför från de skonsammare växtätarna.

Har ni inte testat denna så kan jag verkligen rekommendera er att prova. Det är en mycket trevlig växt som klarar de flesta vatten och förutsättningar.

Google bildsök: http://bit.ly/1yBNWsq
Länk till Tropica: http://bit.ly/1BDaghN

Ny vecka. Ny växt!
Jag börjar komma in i ”flowet” nu. Denna vecka ska jag presentera en av de mer elegantare stängelväxterna jag vet. För många av er är det kanske en växt ni inte sett innan, den är ganska ovanlig. Men den är inte så svår att få tag på om man vill.